På cavatillverkning

Tog bussen söderut från Barcelona till cavans hemstad där både Freixenet och Codorníu har sina tillverkningar. I vårt fall besökte vi Codorníu, som har en k-märkt anläggning, eftersom den är ritad av Gaudís modernistfrände Puig de Catafalch. Ingångsbyggnaden liknar en kyrka både på in- och utsida, medan den gamla fabriken har en otroligt schysst toppig profil. Den är numera mest museum.
Druvorna kommer in från de närbelägna fälten från mitten av augusti till oktober nån gång. De besiktigas och befinns värdiga eller ej (Kanske Freixenet vill köpa dem i stället, skojar vår värd om undermåliga leveranser). Traditionellt är det ju druvorna xarel-lo, macabeo (viura) och parellada som används. Men här i Katalonien odlas även chardonnay som ingår i Codorníus cuvéer, liksom pinot noir som finns i rosévarianten.
Druvmusten samlas i ståltankar, varje druvsort för sig. Blandningen, assemblaget, sker enligt bestämda proportioner, vilket beror på om det ska bli en Anna de C, eller en Reserva de Raventos till exempel. När det väl har blivit ett vin av musten sker en första försegling i flaskor som, också beroende på, lagras här i 12 månader eller mer. Det är nu det blir bubblor i vinet. Vi åker biltåg genom kilometerlånga gångar där flaskorna förvaras. Slutförvaringen sker med flaskorna gradvis välta tills de blir helt uppochnervända för att fällningen ska samlas i halsen.
Degorgeringen (avskiljningen) sker på numer på modernt sätt genom att halsen på flaskan fryses ner i en speciell vätska, vilket gör att fällningsproppen "ploppar" ut ur halsen på flaskan, innan man fyller på med liqueur de tirage (vin och socker i bestämda mängder beroende på vad det ska bli för sötma på slutprodukten).

Drömdagen i Barcelona i åtta korta punkter

1. Vaknar tidigt på suveränt belägna och samtidigt ljusa och trevliga hotellet NH Duc de la Victoria.
2. Snörar på skorna för en språngmarsch uppför Montjuïc, kan rundan sen tidigare. Men var det verkligen så brant? Jo, det var det nog. Och oj vilken utsikt uppe från simstadion högt uppe på berget. Magnifico!
3. Frukost på Kasparo, Pl. Vicenc Martorell 4, strax intill Ramblan. Solen skiner så skönt på min boccadillo med jamon dulce och queso.
4. Liten shoppingrunda på stan, därefter buss 59 från Ramblan ner till Barceloneta och Porto Olimpico. Lunch på solstekta Agua, Passeig Maritim 30, med grillad "Hake" och Martin Codax Albarino. Färska fikon med italiensk mascarpone(färskost)gegga...no comments.
5. Kollar badarna. Badar själv.
6. Vilar lite på hotellet.
7. Middag på Ovic på Carrer Aribau 106. Vi är där tidigt på svenskt manér (21.00) så vi blir först serverade och inte lidande av lite underbemanning. Jamon Ibérico/alt. Carpaccio först, smälter i munnen. Splendido sjötunga sedan. Terras Gaudas, en albarinobaserad nyhet för mig därtill. Efterrätten heter Pina Colada!!!
8. Avslutar in style med mojitos och gimlets på suveräna Boadas på Carrer Tallers 1, en kanonfin cocktailbar alldeles intill Ramblan där tiden stått still sedan 1930-talet, komplett med bartenders i smoking och lite angostura i sockret innan det muddlas med myntabladen, en egen touch på Hemingways favoritdrink.

Ja, så såg min lördag ut och den överträffas nog bara av dagen efter, söndagen, då vädret var ännu bättre och vi lunchade på Ca La Nuri på stranden. Eller fredagen när vi var på El Xampanyet...eller paellan på restaurang Barceloneta med Alella-vin till.

Gripen av den svenska whiskyfebern? Sugen på Mackmyra?

Jo, det glömde jag säga att när jag nu ändå var på plats vid septembersläppet på Systemet, med nummerlapp 100 och allt så kunde jag ju inte annat än passa på att köpa den strängt ransonerade Preludium 05, OBS, fel bild. Och då tänker jag inte på Chopins regndroppsmusikstycke från den charmerande staden Valldemosa, utan på 50 cl livets vatten från Svedala, med det skotskklingande namnet Mac Kmyra.

Just det: Mackmyra.

Även om jag råkar sitta på sådär en 40 olika sorters singlemalt (skrýtskryt) så har inte den svenska whiskyfebern slagit till mig på allvar. Får jag ett seriöst feberoffers seriösa förslag på vad jag vill ha för flaskan kan jag tänka mig att byta den mot nåt gott. Gimme a comment about it...

Septembersläpp 2007

Medan ni tittar på den här vackra bilden från Ven, en helt annan sommar än denna, så tillåter jag mig reflektera över flytande sol, guld och blod:

Ja, visst finns det många godbitar i Systembolagets septembernyheter om man nu vore intresserade av till exempel Bourgogne. Tyvärr tillåter inte undertecknads plånbok just nu några stora excesser, Barcelonaresa på gång igen. Men några saker måste man ju unna sig.

Häromdagen investerade jag exempelvis i en Le Petit Cheval. 02 är väl inte en stor årgång, men eftersom Cheval Blanc är Johnny Depps favoritvin så måste man ju skaffa sig en aning om hur det doftar och smakar. Och då får man gå till andravinet...

2005 ska däremot vara lysande i Bordeaux. Chansade på två flaskor Ch Moulin de Cassy från året just därför (artnr 306001). Inte en susning om det är bra. 109 kostade dom.

Fast tillbaka till släppet. En Bourgogne blev det i alla fall. Ch Chamiret Mercurey, till det i sammanhanget rätt blygsamma priset 159 kalla. Å så ett par Riesling: den exklusivaste var Jurtschitsch Zöbing Heiligenstein Riesling 06 för 165 spänn. Sedan även Rabl, en annan österrikare som det finns mer av för 99:-, samt till sist Hafner Riesling Prestige för 75. Kanske hittar man en favorit?

Drack en annan riktig rieslingkaraktär härom kvällen: Deidesheimer Kieselberg Riesling Trocken av Dr. von Bassermann-Jordan, 2006, hej och hå. Från Pfalz och med såpass med mineral att jag sa att den smakade salt i eftersmaken. Goa grejer.

Fast om man nu pytsar i sig riesling såhär ofta får man inte misslyckas med att identifiera kungen Breuer vilket jag gjorde på inledande sessionen av Munskänkarnas tvåbetygskurs härom sistens. Riesling Sauvage som vi nog haft sådär en 20 flaskor av blev ett mysterium, med tankarna vindlande åt Chenin Blanc etc. Ente brau.

Men i gengäld kände jag mig rätt säker på en italienare som andra haft helt olika bud på. Å det var Barolo, förstås.

Vad ska man nu investera i i Barcelona? Kärt nöje att tänka på. Speciellt nu när MFF underpresterar å det grövsta.