Jari Litmanens betydelse

Jag är inbiten MFF-fan. Jag har gått på 95% av lagets hemmamatcher de senaste fyra åren. Anfallsspelet har under denna tid varierat från Zlatans korta blomstring i klubben till Junior/Jonatan Johanssons nuvarande dominans. Men inget anfall existerar på egen hand. De behöver bollar.

Och varifrån ska dessa bollar komma?

Det kan finnas flera svar. Men ett lyser starkare än de andra.

Jari.

Glasliraren från Finland är, trots sin ålder och trots att zenit passerats, en fullständig attraktion i Allsvenskan. Låt oss hoppas slippa skavsår och champagnekorkar i ögat resten av serien (fan tro't). Mannen regerar.

När Jari är på plan lyfter det övriga laget med 20 procent eller så. Och varför? För att han kan hålla bollen. Kroppsfinter. Till synes enkel bolltäckning. Geniala passningar. Alla andra får lite mer tid. De hinner flytta sig upp i planen. Anders Andersson slipper bära bördan av att vara så konstruktiv, utan kan koncentrera sig på att vinna boll. Marcus Pode behöver inte bära hela publikens hopp.

Jari lunkar fram. Men i Allsvenskan räcker det fint. Försök ta bollen av honom får du se. Snart är du på läktaren.

Lunk kan vara bedräglig.

Med Jari på plan resten av serien tar MFF guld. Utan honom sker det knappast.

Mallis som vinställe

Jag gissar att många skulle ha svårt att förknippa Mallorca med högklassigt vin. Men då har man väldigt fel. Ön som jag nyss besökt har ett flertal oerhört begåvade odlare som börjar nå status i allt vidare kretsar. Mitt eget intresse väcktes av att Jancis Robinson öste beröm över Anima Negra, en ambitiös vinmakare i området Pla i Llevant. Vingårdens förstavin, AN, hade enligt henne varit en fantastisk överraskning. Nu kostar AN ofta uppemot 600 spänn flarran vilket kan vara ett hinder, men då finns en glad nyhet för oss med mindre plånbok, nämligen andravinet AN/2.

Precis som storebror innehåller AN/2 den lokala Calletdruvan. Doften är suverän, färgen klart röd (till skillnad mot mer Riojaliknande grannar såsom Son Bordils, som även det är ett superbra vin), och med lite lagring tilltar doft och smak, även om 2004:n som vi avnjöt nu redan är fantastiskt drickbar.

Vid sidan av Anima Negra finns Miquel Oliver, Jaume Mesquida, Pere Seda och ett antal ytterligare odlare på Mallorca som bara de gör resan värd...

Och så har jag ju en fyndbillig pava AN liggande sedan senaste resan till Barcelona. Vad äter man till den månne? Winebow skriver om Anima Negra, för att reta er ytterligare:

"This is the kind of story that people in the wine business love to tell. Three bright, young men from Mallorca decide that the indigenous vines of their famed island are capable of producing far better wine that has been turned out in the past. One is a skilled enologist, one an eloquent salesman and one owns an ancient stone farmhouse. They contract with 135 tiny local vineyards to acquire rights to vines of native grapes that are 50 to 85 years old. These stressed vines are dry-farmed and are not fertilized. The old farmhouse was turned into a winery and they began to hand-produce a trickle of unique and elegant wine. Very soon, they are famous and have more eager customers than bottles of wine."

Bättre än Pingus

Under semestern besökte jag Vingalleriet på Stengade 18 i Helsingör. Utmärkt affär. Danska shoppar utmärker sig ju inte ofta för sitt fina urval utan mer för extrapriser till lättlurade danskar och svenskar. Bag in Box för 59 spänn liksom.

Nåväl, Vingalleriet hade en del spanskt. Jag plockade några som såg OK ut. Den svenska expediten pekade på ett av mina val, en flarra för 70 ca DKR. "Känner du till Pingus?", frågade hon. "Jaa,"svarade jag, medveten om att hon syftade på dansken Peter Sissecks garagevin som väl betingar cirka tusenlappen för den som får tag på en flaska. "Det här är bättre", sa hon. "I så fall kommer jag tillbaka", svarade jag.

Vina Vilano, som skapelsen hette, är knappast bättre än Pingus. Men sådär en 150 kronor smakade det nog som. Jag kommer att besöka Vingalleriet igen.