Roussanne på postorder

Har ju kapitalt missat att berätta om årets fynd på Rhônefestivalen i Avedöre. Det var lika trevligt som vanligt, A. och jag fick med oss ett par fina Côte-Rôtier hem, men den kvarvarande behållningen var kanske allra mest en annan.

Som vanligt koncentrerade jag mig på norra Rhône. Lite vanvördigt menar jag att ska man ut i Châteauneuf-de-Papeträsket på denna festival så måste man kunna simma bra. Min kapacitet är väl sådär maximum 30 viner på en dag, och då föredrar jag faktiskt att hålla mig i norr.

Det kanske är en mognadsfråga.

Det bästa röda jag provade var således den ovannämnda Côte-Rôtien (återkommer med namn vid tillfälle), men på den vita sidan blev jag förhäxad av något annat.

Roussanne.

Elegansen var bara förnamnet. Detta var - hör och häpna - ett Vin de Pays (des coteaux des Baronnies). Producenten är en dansk gentleman som håller till i Condorcet: "Domaine le Serré de Condorcet - Roussanne 2004" var den produkt som jag fick habegär till.

Men Niels, som gentlemannen heter, har ingen representation i Skandinavien so far. Detta var en av anledningarna till hans närvaro på festivalen, att söka en agent.

"Går det inte att köpa detta via nätet?", bönföll jag. Han tänkte efter. "Jo, via http://www.vins-etonnants.com/", fick jag reda på till slut.

Vilken tur. Nu har jag inhandlat sex flarror, dyrt (ca 20 Euro styck) men värt det. Och de kommer klassade som olivolja, eftersom fransmännen tror att det fortfarande är olagligt att sälja till Sverige, och OOOOJJJ så gott det är. Mineraler, elegance, frukt, så ska vin de pays smaka.

Riesling is king

Nu har jag en sån där übertydlig rieslingperiod igen. Det är som att smaklökarna instinktivt säger nej till den fatade chardonnayens ekiga beska, den blockerar svalget och ger olustrysningar, alltmedan rieslingens krispiga syra smeker gommen, frukten stiger upp i näsan och leker runt med sötman som nästan alltid är närvarande, och leendet stiger uppåt i ansiktet, från läpparna och uppåt. Har man inte något bra budgetaktigt hemma såsom Rabl Riesling, österrikaren från senaste släppet, eller Dr L, nämligen doktor Loosens fullfjädrade instegsvariant, så tvingas man ut i skåpet för att gräva fram Fritz Haags mästerverk från 2007, inhandlat på Münchens flygplats, eller en stillsam Dönnhoff från Nahe, i detta fall en Schlossböckelheimer Felsenberg Spätlese 2005.

Det GÅR INTE att kolka chardonnay när man inte känner för det. Aaaaah, riesling!

PS. Vid gårdagens afterwork med Palmer champagne, 2 ostron, Moules frites med riesling (aaah!) satt det särdeles fint (vi var på Le Rasoir, det alldeles utmärkta bistrostället nära Malmös Central) med avslutningen, en Cuvée Volupté, en vällusting från Coteaux de Layon, med en friskhet långt ifrån sauternens insmickrande fruktsötma, därtill klassig mineralitet och gul russineftersmak med bara antydan till ädelröta. Kan bara rekommenderas, ett glas för 110 kr måste anses vara närmast ett fynd, och du, du behöver absolut ingen dessert, detta är alla desserter koncentrerade i ett glas....