Rioja på allvar

Till paellan härom kvällen ville jag gärna ha en äkta rioja gjord på seriöst vis. Ingen fånig fruktbomb i modern stil, utan en gran reserva av någon som bevarar traditionerna. Eftersom jag nyligen läst Alice Feirings bok med undertiteln "How I saved the World from Parkerization" så visste jag bot: La Rioja Alta, Gran Reserva, Cosecha 1998, gjord av familjen Lopez de Heredia i spindelvävsfyllda källare. Och den var helt underbar. Ingen fruktbomb, men livlig ändå i frukten, inte alls eköverlupen, finstämd och bestämd samtidigt, dilltoner bara långt i bakgrunden, vackert rubinröd, kort sagt, exakt vad jag hade letat efter för att ackompanjera arborioriset som kokat i lök, saffran, vitlök och som ovanpå pryddes av bitar av stekt färsk kyckling, ekologiska tomater och paprikor, musslor och burfångade räkor.

En behjärtansvärd historia

Vanligtvis handlar den här bloggen om vin. Men detta är tillräckligt angeläget för att bryta det mönstret:

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

PS. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Polsk riesling

Polen är ju inte känt som ett vinland, och det visade sig vid vårt besök i Krakow inte vara någon tillfällighet. Inte någon av de allra bästa krogarna hade släppt in något polskt i sina listor: vare sig Trzy rybki, Stary Hotels finkrog, där vi åt en niorätters avsmakningsmeny, Ancora eller Alrina.

Men restaurangen Miod Malina ("hallonhonung" ordagrant översatt) hade faktiskt en riesling som vi givetvis beställde. Kyparen förhöll sig skeptisk, var som de flesta polacker mest en ölman, men hävdade att turister som provat det röda polska på listan tyckt att det var ok. Hur smakade Adoria då? Inte så pjåkigt. Knappast någon tydlig rieslingkaraktär, men friskt och välgjort utan tydliga skavanker. Hade vid blindprovning förmodligen lutat åt oekad chardonnay i europeisk stil.

Berlin i november

Checkade in å Berlin Hilton för konferens, läget visade sig vara bra mitt emot Gendarmenmarkt, där berlinarna på sedvanligt manér laddat upp en gedigen julmarknad. Men första dagen handlade i huvudsak om att säkra vinhandlingen som på sedvanligt sätt ägde rum på KaDeWe vid Wittenbergplatz. Döm om min förvåning, och tillfälligtvis förtvivlan, när tyska delen av vinavdelningen visade sig vara avspärrad för filminspelning. Nån reklamgrej med drömmande kvinna i bar såg det ut som. Jag fick liksom vandra runt filmteamet och försöka hugga flarror genom att lyfta dem över staketet och hoppas att jag nypt nånting bra. Detta resulterade i en mousserande riesling från Franken av bättre slag, ämnadför den europeiska mousserandekursen (icke-champagne), ity det är svårt att finna bra tyskt bubbel i Sverige. Vidare lyckades jag greppa nånting spännande från Sachsen, en Weissburgunder i tjugoeuroklassen. Sachsen är ju även detta inte så lätt att få tag i härhemma. Men jag kunde ju inte åka från Tyskland utan riesling, så eftersom det varFrankenhyllan jag nådde blev det även en bättre sådan, inte i bocksbeutel utan i sedvanlig fluteflaska. Till slut packade i alla fall teamet ihop sina grejor, och jag fick tillträde även tillMoselhyllan. Skönt.

Gili Islands and Bali tips, November 2011

It may sound a little bit risky to go to Indonesia for a sunny holiday in late October/early November, arguably already rain period, but we took our chances. It is from many points of view the best time to leave sombre Scandinavia for a two-week break.

We went by Singapore Airlines, a reliable carrier, with a short stop in S-pore which is always great, Changi is a very enjoyable airport. Bought some wine (terribly expensive in Asia, but what can you do) and cosmetics there. Fishball soup Singaporean style gives the right taste from the start.
Our first stop was Jakarta, to meet with family. We really enjoyed this, and stayed at Aston Kuningan Suites, a great choice with perhaps the best bed I have ever slept in in a hotel. Except my father's wonderful food we tried Sushigroove, an exceptional, very affordable eatery inside the Grand mall. Sushi here in this "groovy" ("funky", my sister says), the sushi is more Californian style than Japan style. Designed sushi pieces, loud music, young waiters.
Another fun place was Pizza and Birre, a sort of a franchise in neo-brutal barn-like design inside another mall close to my sister's place. They specialize in funky pizza, such as the oxtail one we tested which is very recommendable. But stick to Bintang beer (license-brewed Heineken with a long Indonesia history and great taste), I tried the White Horse which was bland in comparison.
Our next stop, the island Gili Air, was a flight-taxi-speed boat ride away. We flew in to Lombok's new international airport, which is two hours away from the coast (the old on was only one hour). Count on a somewhat special, perhaps bumpy, taxi ride through Lombok's metropolitan Mataram and up along the coast, or risk going to Gili Islands by unreliable boats from Bali...

Gili Air is smaller and less explored than its neighbor Gili Trawangan. We found it the right place to be, with a lovely white beach at the Scallywags Beach Club, which became our base for the couple of days we stayed at the island. Scallywags has a small resort, the Mango Retreat, about 10 minutes walk from the beach. We stayed there and it was a good place, although I would recommend carrying a torch to find your way home in the evening when you have visited any of the restaurants along the beachside. Our favorite place to eat was undoubtedly the Chillout Bar, with its friendly owner running the barbeque, and local fish on gigantic skewers and seafood on display outside the entrance. Here, you get all you need in terms of fish, octopus, balibugs, whatever. Immensely tasty, nothing short of great at VERY good prices. If it wasn't for the wine which always is quite expensive, meaning close to home prices, you'd have trouble spending 15 Euros for an excellent meal.
A day-trip by 15 minute fast boat to Gili Trawangan, where we also set up base at the original Scallywags resort that had a nice pool area, gave us the opportunity to see what attracts so many youngsters these days from various parts of the world. Obviously, the lack of car traffic, which is actually becoming a nightmare in Jakarta as well as in Bali, is of course extremely refreshing. If you need to transport suitcases etc. you will have to rely on horse and carriage. Bicycles are another handy means of transport while you are at the Gili Islands.
Had a great hamburger lunch at the Ko-Ko-Mo, a somewhat upgrade spot. But the overall impression from Trawangan was that this is fast becoming a not as enjoyable place to be from my generation point of view. As the amount of backpackers indicate, they think otherwise. But I would go for Gili Air any time of day - quieter, better-looking, less crowded, nicer beaches.
Back to Bali, it's always a super place to be. This time we stayed in Jimbaran, the friendly beach and fishermen spot not too far from Bali's Airport. We were lucky enough to be able to stay at Karma Jimbaran, in an upgrade villa. We had a small pool for ourselves, and a bigger one down by the Karma Lounge in the same area.
Seminyak is perhaps the shopping centre of the island (if you avoid Kuta, which I think you should if you don't happen to be a teenage Australian surfer looking for friends). We went there to stock up with the necessary things and presents, go to Bintang supermarket, have lunch at wonderful Cafe Bali in Jalan Oberoi, look at bags, clothes, silver etc. Tried local wine producer Hatten's sparkling, Tunjung, which is still OK, in SIP wine bar, just across the street from Bintang supermarket.
In Ubud, the handicraft centre of Bali, we as always had lunch at Bebek Bengil, the Dirty Duck diner. The crispy duck was even better than I can remember it. Magnifique. In the evening, we went by car to Legian to revisit the TAKE sushi restaurant, always a fabulous experience. Bit more Japanese than Sushigroove in Jakarta, but somewhere in that genre.

The last days in Bali the sun was back. In Seminyak and Ubud we had our fair share of rain, but luckily it was the days when we had not planned to be on the beach or by the pool. We tried nearby Jimbaran Beach club and, of course, lunched by the sea at Cafe Menega, the currently best of the simple but always in demand fish restaurants at Jimbaran beach. We had it all, mussles, shrimps, fish, the works, together with sambal and rice for under 10 Euros pro person. Do NOT miss this when in Bali. To go here for lunch is not a bad option, less crowded than in the evenings.

We also experienced some really upgrade nightlife in Rock Bar, a magnificent cocktail lounge on top of the beachy cliffs by the Ayana Hotel (formerly Ritz/Carlton) in Jimbaran. And last but not least, a sensational beach and pool at the Karma Kandara resort in the very south of Bali. To lie in the infinity pool water there and stare at the horizon must be one of the most breathtaking things you can imagine.

Pinot Noir-lördag, ett race runt världen

I listan nedan måste italienska Krafuss anses vara den stora skrällen, och avgick med omröstningssegern i första flighten, medan kursdeltagarna visade mindre uppskattning för tysk Spätburgunder i Beckers tappning, och än mindre för Leon Beyers alsacevariant. Men det är ju min egen erfarenhet och uppfattning att dessa kallodlade varianter kräver lite tillvänjning och inte har den "charm" som gärna vinner i blindprovning.

I flight 2, Nya Världen, var det en del röster som förordade Galpin Peak från Walker Bay, men därefter var loppet jämnare. Krafuss och Galpin Peak är viner där man dragit på i termer av koncentration, ek och skogsdoft, lite grann av bourgogne på steroider. Men båda är välgjorda, och man ska förmodligen upp en del i prisklass för att hitta äkta bourgogne som tydligt slår dessa kraftpaket. Monsieur Jadot räckte inte riktigt till för detta denna gång, även om Pommard Grands Epenots på inget sätt var ett dåligt vin, balanserat, drickfärdigt och allmänt trevligt.

Druvbetyg, oktober 2011
Rosman Jahja
Pinot Noir

FLIGHT 1
1. Becker Spätburgunder 2008, Pfalz, Tyskland, 13 %
Nr 90359     139:-
2. Leon Beyer Pinot Noir 2007, Alsace, Frankrike, 13,5%
Nr 73679     169:-
3. Krafuss 2005, Alois Lageder, Alto Adige, Italien, 13,5% 
Nr 75316     285:-
4. Pommard Grands Epenots 2007, Louis Jadot, Bourgogne, Frankrike, 13,5%      
299:-
FLIGHT 2
5. Delinea 300 Pinot Noir 2009, Willamette Valley, Oregon, USA, 14%
Nr 90392     99:-
6. Montes Alpha  Pinot Noir 2008, Casablanca, Chile, 14%
Nr 90293     169:-
7. Gloria Ferrer Pinot Noir 2005, Carneros, Kalifornien, USA, 13,5%
Nr 74419     209:-
8. Clos de Ste Anne Naboth’s Vineyard Pinot Noir 2008, Gisborne, Nya Zeeland, 13,5%
Nr 90345     249:-
9. Galpin Peak Pinot Noir 2007, Bouchard Finlayson, Walker Bay, Sydafrika, 13%
Nr 82933     299:-

Skaldjursrulle, passar till allt mousserande!

Detta recept är utprovat av mig vid Munskänkarnas mousserandekurs i Malmö:

Skaldjursrulle (8 portioner)
Deg:
1,5 dl vatten
1 dl kaffegrädde
50 g smör
1,5 dl vetemjöl
3 ägg

Fyllning:
250 g skalade räkor (ca 500 g oskalade)
1 burk musslor i vatten (200 g, bara Abbas duger)
3 dl vispgrädde
3 msk riven pepparrot
salt
1 dl finhackad dill

1. Sätt ugnen på 200 grader. Koka upp grädde, vatten och smör. Tillsätt mjölet under kraftig vispning och rör tills smeten släpper kastrullens botten. Låt svalna. Tillsätt äggen ett och ett och rör om väl mellan varje ägg.
2. Bred ut smeten i en långpanna (30x40 cm) klädd med bakplåtspapper. Låt grädda i ca 20 minuter. Stjälp upp på bakplåtspapper och låt kallna.
3. Låt musslorna rinna av, och räkorna om de är burkade. Skala annars räkorna. Skär skaldjuren i mindre bitar.
4. Vispa grädden ganska hårt. Rör ner pepparrot och dill, smaka av med salt (eller örtsalt).
5. Bred ut gräddblandningen över botten, lägg ut skaldjuren ovan på. Rulla ihop till en rulltårta och låt den vila i kylskåp ett par timmar.
6. Lägg upp rullen på en vacker skärbräda eller uppskivad på ett serveringsfat.