Varför biltullarna i Stockholm kommer att misslyckas

Alla som sysslat på allvar med miljöfrågor vet att det handlar om att förändra beteenden. Och det är lättast att förändra något sedan man förklarat varför.

Ändå misslyckas förändring ofta. För det tar tid för människor att göra saker på nytt sätt.

Trängselavgifterna i Stockholm är en stor grej. Många är från början mycket negativa till systemet. De enda som struntar i vilket är de som har jättegott om pengar. För dem blir det lättare att ta sig fram. En taxichaffis jag pratade med sa att hon hädanefter tänkte göra sina personliga ärenden medan hon jobbade, för att slippa köra in till stan en extra gång. Av kostnadsskäl förstås.

Men försöksperioden är för kort. Den första tiden kommer att präglas av strul och överfulla t-banor och bussar. Så vid tiden för folkomröstning kommer de negativa erfarenheterna att dominera, och svaret blir ett tydligt nej till en fortsättning. Allt för att miljöpartiet och vissa andra haft för bråttom att visa en politisk framgång. I stället skulle man ha förberett och utbildat folk bättre och haft en längre försöksperiod.

Lite tragiskt är det.

För när man sysslar med förändring av det här slaget får man bara en chans, sen är idén död i sådär en femtio år.

Neil Young har gjort mig halvdöv

Det sitter som ett lock i högerörat. Har man hållit på med rockmusik i nästan hela sitt liv får man väl till slut betala priset. M:s ridecymbal under en tripp tillbaka till den gamla goda tiden är skyldig. Vi spelade Neil Youngs Like a Hurricane på spelningen i lördags, och överexalterade som vi var blev det väldigt HÖGT.

Så nu är jag sannolikt GUBBIGT DÖV på obestämbar framtid.

Ojojoj vilken ätkväll i Köpenhamn

Koriander!!!! (superrestaurang i Köpenhamn...)

Det började med glögg och blåbärsmuffins lite lätt.

Fortsatte med en banandaiquiri.

Och när vi väl kom till restaurangen, franskindiska crossoverstället Koriander på St. Kongensgade i Köpenhamn, så inledde vi med champagne.

Aptitretaren var en rökt mussla med en kraftfull musselsoppa. I pipett. Lite El Bulli-aktigt, skapar förväntningar.

Sedan började det på allvar: Pilgrimsmussla med rysk kaviar, rökt torsk med tryffel och indiskkryddad spenat, gåslever/kofta med kikärter och popcorn, dal med trumpetsvamp, cocos och keso, hummer med pistaschnötter och hallon (wow!), pepparstek med raita, morötter och okra. Sedan tre efterrätter. Granatäppelprydd pasta med passionsfrukt/grapesorbet, mango med passionsfruktkryddning, melonmix med chaiglass.

Plus en varierad och kul vinmeny till detta: Cider från Normandie, Planeta Chardonnay, en riktigt petroleumdoftande tysk riesling, ett Rhonevin, en australisk syrah och till slut ett minnesvärt Eiswein från Canada.

No further comments mer än att det hela måste beskrivas som ytterst prisvärt. 500+500 DKK för menyerna, alltså mat+vin.

Hurusom vi alla är nördar

Faktum är att var och en av oss är nörd på sitt sätt. Här ett par av mina. Jag är är förmodligen en av mycket få i Sverige som är djupt engagerad i italiensk symfonirock från 70-talet. Mina favoritband är Premiata Forneria Marconi (PFM), Le Orme, Banco del Mutuo Soccorso och, även om det inte riktigt ryms under den här etiketten - Angelo Branduardi. Hur knäppt är inte det? När andra har mp3-spelaren laddad med senaste nytt sitter jag och snöar in på PFM.

De är gudar. Som en musikjournalist, obekant vem, skrev i husorganet Ny Musik på den tiden det begav sig. "Inte en ton spelad i onödan".

Lyssna själv. Och hör av dig om du är en likadan nörd.

Mitt nästa nörderi handlar också om Italien, fast mer i flytande form. Jag älskar Aglianico, Barolo, Brunello, Cannonau, Chianti och Dolcetto för att ta ett litet ABCD...

Italien har allt: bilar, kläder, kvinnor, skor, mat, fotboll i världsklass. Ett språk som låter fantastiskt. Och vinerna är superba, så där kan jag nörda iväg hur länge som helst. Fast inte nu.

Vad har du snöat in på?

Mallorkinska mat- och bartips

Bilden visar Michele på Italian Wine & Shoes (läs får du veta mer om honom)

Mallorca under sensäsong erbjuder dig inte bara sol och värme utan också mat, mat, mat.

När du kommer till Mallorca får du naturligtvis inte missa fisk och skaldjur. En restaurang som utmärker sig ligger i Portitxol strax öster om Palma, ute på piren (vilket den som är slängd i katalanska redan förstår av namnet, Es Mollet, som betyder just det). Du kan frossa i förrätter som grovsaltbakade gröna Padrone-pepperoni med kraftfullt sting, små frasiga friterade bläckfiskar och givetvis gambas, fräsande i vitlök/olja i de obligatoriska keramikskålarna. Om du kommer vidare så långt som till huvudrätten så är S:t Petersfisken serverad på enklaste sätt, grillad, ett fint val.


Att styra upp till bergsbyn Fornalutx ger dig möjlighet till en lantligt idyllisk lunch på bykrogen Ca N’Antuna, strax ovanför bytorget längs huvudvägen. Sätt dig lämpligen på verandan och skåda ner i den gröna dalen eller upp längs de inramande bergstopparna. Till utsikten äter du lämpligen paella eller, om du är på det humöret, den traditionella spädgrisen och sköljer ner med vackert ljusröd rosado från Mallorca. Otroligt gott och fantastiskt prisvärt. Allt ifrån bybor till spanska kungligheter (som brukar titta in när de har vägarna förbi) kan bli dina måltidskompanjoner.

Vem har Palmas bästa tapas? Svårt att säga, det går tretton tapasställen på dussinet i denna stad. En genuin lunchupplevelse är det i alla fall att svänga in i gränden från Juan Carlos-torget mitt i stan, där den baskiska kedjan Lizarran serverar manschettarbetare från de omkringliggande kontoren varje dag. Ta ett glas öl, njut av den högröstade stämningen, plocka det som ser läckert ut på diskarna (nylagade smårätter på det obligatoriska vita brödet kommer hela tiden), spara tandpetarna som ligger till grund för notan och du kommer undan runt fem euro, mätt och upplivad.

En annan liten krydda i Palmas centrum är den högst originella kombinerade affären och baren Italian Wine and Shoes. ”The men drink the wine, the women buy the shoes”, säger innehavaren och spelevinken Michele. Övervåningen rymmer vinbaren, med ett täckande urval italienska viner från Chianti till Brunello till överkomliga priser per glas, undervåningen skorna, producerade av Micheles far i Milanotrakten.

Kärleken förde italienaren Michele till Mallorca. Den varade inte, men ett ytterst vinnande affärskoncept blev det roliga resultatet. Att ta ett glas här på eftermiddagen, med nyuppskuren parmesan och lokala charkuterier till, känns som en perfekt paus i Palmas givande shopping.

Ett coolt och trendigt middagstips är Living. Inredningen med rustika rotkompositioner och moderna marina prydnader längs väggarna ackompanjerar vackert upplagda rätter. Ankraviolin är en förrätt som har det mesta: doft, smak, textur. Vinlistan rymmer den suveräna albariñon Fillaboa och Mallorcas kanske största nya vingårdsnamn: Anima Negra. Deras andravin AN/2 är ett givet val för dig som väljer kött. Den ytterst uppmärksamma betjäningen är bara den värd besöket.

En avslutning på kvällen i samma stil är baren på hotell Puro, där ett intressant urval av Mallorcas vackra folk dricker drinkar och umgås. Fast är du allergisk mot Parishiltonkopior kanske du ska gå nån annanstans…


Es Mollet, Calle Sirena 1, Palma
Ca N’Antuna, Carrer Arbona Colom 8, Fornalutx
Lizarran, Can Bronco, Palma
Italian Wine and Shoes, Placa Mercat, Palma
Restaurang Living, Calle Cotoner 47, Palma
Puro, Can Montenegro, Palma

Att äta på Bali

Bali som turistmål repar sig alltmer efter några års nedgång, inte minst på mat- och dryckfronten. Du som söker sådana upplevelser bör dock titta lite vid sidan av det överkommersialiserade Kuta, där australiska surfarhippies samsas med påträngande sarongförsäljare längs beachen, särskilt framemot den sägenomspunna solnedgången vid sextiden.

Det absolut rätta stället att uppleva skymningen på är istället den kombinerade baren/krogen Ku Dé Ta, belägen något längre norrut i Seminyak/Oberoi. Stället får dig att tappa andan med sitt vackra ljus, de diskret svartklädda servitörerna och den otroligt otvungna stämningen mitt i all trendigheten, liksom det sagolika läget vid beachen. I det hippt designade bygget, komplett med liten barnpool mitt på gården och beigemjuka futonger ner mot havet, liggande på vilka du lämpligen läppjar drinkar såsom Bohemian Breeze eller Ku Dé Ta Bellini, kan man också numera äta på hög internationell nivå.

Lite rustikare är det att inta skaldjur och fisk söder om Kuta på Jimbaran Beach. Mest inne just nu är Ubung Café, som även har gratis taxihämtservice från de stora hotellen. Välj själv i akvarierna bland sprattlande krabba, hummer, jätteräkorna udang besar eller någon av de förekommande fiskarna, exempelvis red snapper. Du betalar efter vikt, kan bli lurad påstås det men det är ändå billigt. Sätt dig vid borden på stranden och njut av vågorna medan grilldofterna sätter igång smaklökarna. Ris, potatis och grönsaker plus ackompanjerande såser ingår i konceptet.

Absolut bästa stället för äkta balinesisk mat är Heinz von Holzens krog Bumbu Bali, belägen i Tanjung Benoa. Österrikaren von Holzen bestämde sig för att lära sig Balis mat från grunden, flyttade in hos sin infödda frus mamma, lyssnade, lärde och blev med tiden en auktoritet.

På Bumbu Bali beställer du antingen den omfattande rijsttafeln och får en ca femtonrätters resumé över allt vad ön har att erbjuda för en högst rimlig penning (motsvarande 120 kr), eller babi guling, den grillade spädgris som är Balis mest omtalade specialitet. Till detta dricker man med fördel öns eget vin, gärna Hatten Rosé (undvik dock den röda varianten). Har du tur får du dessutom inne i restaurangen se en legong, den mjuka dansen med kvinnliga tolkare i Balis typiska guldprydda dansdräkter.

Utsikt från mitt hus

 
 

Quiz för musikfreaks

Jag är quizgalen. Så fort det vankas nåt i den stilen så är jag på. Pickwick i Malmö har ett kul quiz på onsdagar, fast då repar mitt band tyvärr.

För er bloggare ett snabbpopquiz som renderar nåt fint i vinst till den som först har mest rätt. Frågorna ger ett klart besked om min något daterade musiksmak:

1. Vad hette bandet där Roy Wood hade en hit med "See My Baby Jive"?
2. Vad hette Phil Collins' hobbyjazzband, startat redan under Genesistiden?
3. Vad hette Andy Fairweather Lows första LP?
4. Vem är basist i Yes?
5. Vad hette bandet där Tommy Nilsson (just det, Malin B-Tommy) var sångare i MYCKET unga år? Stava rätt.
6. Vad hette Talking Heads andra LP?
7. Nämn två tvivelaktiga (terror-)organisationer som Joe Strummer brukade annonsera på t-shirten.
8. Vilket band med underfundiga engelsmän gjorde LP:n "Cool for Cats"?
9. Vad heter Elvis Costellos nuvarande partner/fru?
10. Vem skrev Shame Shame Shame, bl.a inspelad av Bryan Ferry? (Obs ej Izabella Scorupco-covern!)

Ni har mer än en månad på er. 1 februari publiceras de rätta svaren, och vinnaren harangeras. Vi hörs då!

Maaaharishi!!!

Jag är med i ett pojkband!

Sant. Det är bara pojkar i bandet. Och det har det varit i tjugoett år nu. Det var Cissi som bad oss spela på en julfest då för länge sedan. Jag hade spelat bas och sjungit redan under gymnasiet som progressiva Rimfrost, å i Uppsala som bl.a. Familjen Fukk och Ryska Russin. F. hade bluesgitarrerfarenhet, och M. dunkade gärna på trummor.

U. som anslöt tre år senare är vår egen Ron Wood, han kan ju aldrig bli originalmedlem trots att han varit med i 18 år eller så *småler*.

Repertoaren spänner över decennierna men innehåller väldigt lite hiphop. Eller salsa.

Men i vår sker den verkliga debuten. Med vårt originalmaterial. Kan man brejka vid 46?

Nä, knappast säger de vise. Då återstår faktiskt bara countryträsket. Flera av oss känner sig starkt befryndade med det. Steve Earle och Dwight Yoakam har letat sig in bland låtarna. Ett ålderstecken. "Ingen förstår country på riktigt som inte gått igenom minst tre skilsmässor", sägs det. Lägger vi ihop i bandet så är vi nära nog där.

När jag blir stor...

Det börjar bli hög tid att bestämma mig för vad jag vill bli när jag blir stor. Det kanske är en smula frustrerande för alla er 20- och 30-någonting att höra att man kan vara en bra bit över 40 och inte ha en aning. Jag vet att jag har varit projektledare i lite olika branscher under hela mitt yrkesliv, men faktum är att jag just nu (likt en del andra jag känner till) helst skulle vilja göra något helt annat. Importera vin, syssla med översättning, designa interaktiva julkort eller hitta på namn till restauranger till exempel.

Men bloggning kan kanske vara början på nåt nytt...Det här känns faktiskt riktigt inspirerande.

Och i februari ska jag till Barcelona. Alltid något.

Såhär ser jag ut. På ett ungefär. Glasögon. Kort hår. På g.

Maharishi

Ja, då var det dags. Nu kör vi igång en blogg med stort och smått. Champagnen krossas mot skärmen, en Deutz Blanc de Blanc från 1996. Jag lapar.