The Spotted Pig, NYC

Är man i fel tidszon får man i alla fall lite tid att blogga på morgonen innan staden vaknar. Just nu är klockan fem på morgonen New Yorktid, och jag liggsitter i en skön säng på Distrikt Hotel som är ett designhak på W. 40th Street, nära 8th Avenue.

Flyget hit gick utan problem, tack Delta för fungerande videoskärmar med skräpfilm och frågesport på resan. Jag tänkte spara 30 dollar nånting genom att åka Super Shuttle in till stan från JFK, vilket kostar ca 20 bucks i stället för 50+ med gul taxi. Men det kan jag inte rekommendera. Man fick sightseeing genom halva NYC eftersom alla som delade bil skulle till olika adresser och det tog nog en och en halv timme totalt. Tanten bredvid gick upp i atomer.

Med MFFs guld i huvudet var jag helt tvungen att hålla mitt Facebooklöfte och fira det med att äta på The Spotted Pig. Det visade sig ligga på W. 11 Street, alltså ca 30 gator ner på 8th Av. Men jag vet ju att fötterna räcker långt här, så det var bara att trava på.

Har aldrig varit i West Village, så det var en ny upplevelse för mig. Det slår mig hur mycket junk och sunkaffärer Manhattan fortfarande innehåller på vägen dit, och oinbjudande diners vimlar det också av denna promenad. Förvisso även kul ställen, etniska restauranger som kan vara ett alternativ om det inte funkar på TSP?

Det tog 25 minuter ca, så är jag framme. Utanpå ser TSP ut som en kvarterspub, och den känslan kvarstår när man kommer in. Mycket skön buzz och musik, fullspikat när klockan är strax efter åtta, mest folk i 25- till 30-årsåldern, övervägande hipsters, men en och annan beväpnad med reseguide av min egen typ däremellan. Jag får fin hjälp av mannen i dörren som är av den kalibern som man aldrig möter hemma, nämligen med järnkoll på gäster och sällskap som väntar på bord. Det ska gå ganska fort att få plats i baren, menar han, och det går mycket bra att äta där. Jag litar fullständigt på honom.

Jag tar ett glas kaliforniskt vitt så länge, och känner in viben. I svensk tid är ju klockan snart tre på natten. Men det känns ändå helt OK att äta en bit och fira lite. Platsen uppstår mycket riktigt snart, och jag blir raskt betjänad av den mörkhåriga Nebraskatjejen i den lilla baren på nedre våningen. Beställer havsabborre med nötter, samt grönkål med bacon som sideorder. Till detta en Oregonriesling. Vinet har bra doft men för liten kropp med rieslingmått mätt. Fisken är mycket bra, och baconet är förmodligen det godaste jag ätit. Rieslingen är snabbt förbrukad, och jag tar in ett glas Pinot Noir, också detta från Willamette Valley. Detta glas serveras lite för varmt, de har valt att inte kyla pinot noiren alls vilket jag alltid gör hemma...men den passar bra med grönkålen.

Noterar det franska triangeldramat bredvid, där en gaykille flirtat med sin straighta kompis, men sedan tappar mark när väl dennes nyvunna flickvän anländer. Han drar sig sedesamt tillbaka en aning och betalar för deras dricka trots att han inledningsvis grymtat över 8 dollar för ett glas Speckled Hen.

Tar in en spännande Zinfandel, Three Valleys av prestigeproducenten Ridge. Detta vin har inte alls det överdrivna som Zin kan ha utan är ett fint instegsvin av priset att döma. Till detta två sorters ost: en mildare sak från Pennsylvania, väldigt god, och en mer vällagrad pecorinostyyle från Italien.

Härligt. Nu är jag mogen att lyfta efter snart ett dygn i vaket tillstånd. Tipsar både Nebraskatjejen och mannen i dörren ordentligt innan jag tar en gul cabbe tillbaka til hotellet. Tack MFF för denna fina upplevelse ;)))