Vi lärde oss för ett antal år sedan (när vi var i Pescara) på Italiens adriatiska östkust hur bra och annorlunda det kan vara att semestra där. Jämfört med Amalfikusten eller Sicilien (som naturligtvis är underbara på sina sätt) är det mest inhemska turister, och ett betydligt bättre prisläge vad gäller boende, mat, vin och solstolar på stranden. I Taormina kostade solstolar och parasoll 50 € för en dag! Medan vi under denna veckas visserligen off-seasonvistelse i Fano, Marche (säsongen slutar 15 sept, och vi kom den 17:e) betalade 15 €!
Varför just Fano? Tja, hela den adriatiska kusten vimlar av fina badorter. Rimini och Riccione känner många svenskar till. Fano verkade vara ett trevligt lagom stort ställe. För övrigt har jag läst att Fernando di Luca, matföretaget Zetas grundare, kommer just härifrån. Och under pandemin fick vi ställa in en planerad resa hit, så med viss försening fick den resan till slut bli verklighet…
Närmaste flygplats är Ancona, men det är tämligen lätt att ta sig därifrån med tåg till Fano, bara ca en halvtimme med regionaltåg. Från stationen vandrade vi ner mot havet och vårt trevliga hotel Corallo.
Fano heter så eftersom romarna kallade orten Fanum. De romerska rötterna är väldigt synliga på orten fortfarande. Augustusporten leder in i Centro Storico, den Gamla stan. Andra lämningar som den stora befästningen där konserter hålls går inte att missa. Det är där i de gamla stadsdelarna man strövar när man inte går den berömda strandpromenaden nära vårt hotell, med rader av fina fisk- och skaldjursrestauranger runt hamnområdet.
- Brodetto fanese. Denna anrika fisk- och skaldjursgryta har en egen festival under sommaren. Vi upplevde den gjord av en mästare, Stefano på Da Santin. Vi fick den med med nio sorters fisk och skaldjur i: bl a rocka, sardiner, typ marulk, bläckfisk, räkor, nocchie som var en helt ny bekantskap, kallade mantisräkor på svenska. Och Stefano rekommenderade oss Syrah från Marche till. Vi lydde, och det var ett fantastiskt val! Matchade tomatbasen i Brodetton perfekt.
Brodetto var soppan som fiskarna tillagade direkt ombord på sina båtar när fångster var för små eller olämpliga för marknaden, av mindre uppskattad fisk med fler ben, eller av fisk som gick sönder i näten och därför inte kunde säljas, med ingredienser som lätt kunde förvaras ombord (där det inte fanns några kylskåp) såsom tomatpuré och vinäger.
Brodetto Fanese serveras vanligtvis med hembakat bröd, eftersom det är obligatoriskt att torka upp såsen: såsen som blir kvar på tallriken är lika mycket huvudperson som fisken.
Ungefärligt recept: Fräs löken lätt i het olja i en stor, grund panna; tillsätt sedan buljongbasen: en blandning av vatten, vinäger, tomatpuré, salt och peppar. Låt det koka i några minuter, tills vattnet och vinägern har avdunstat. Tillsätt sedan fisken, börja med huvudena och fortsätt med de enskilda fiskarna, börja med de som kräver längst tid.
- Moretta Fanese, traktens helt egna kaffedrink. Med en bas i glaset av Rom, brandy och sambuca samt en strimla citronskal tillsätts försiktigt en espresso. Rör sedan om den skiktade drinken med sked och njut!- Traditionsrik snabbmat. Att besöka fiskekooperativets egna restaurang är ju ofta en fin upplevelse runt Medelhavet. I Fanos Pesce Azzurre har man tagit detta till en ny nivå for good or bad. En hypermodern byggnad har snabbmatsliknande menyer för alla hugade kunder i kö för samma måltid som vi, och varje dag i veckan varierar de fisk- och skaldjursbaserade rätterna som ingår. Value for money, absolut, kranvin ingår också för 15,50€. Stämning? Nja.











