Rioja på allvar - igen

Jag måste slå ytterligare ett slag för La Rioja Alta Gran Reserva Cosecha 1998. Vi öppnade en flaska till premiärgrillningen igår - svensk fint marmorerad entrecote - chilibéarnaise, potatisklyftor, morot- och vattenkrassesallad. Och det var himmelskt. Levande frukt, välintegrerade fat, finstämd sunkighet. Allt i harmoni. 299 för detta är ett bargain.

Berlin på guttetur

Jag och Janne hade planerat att göra Berlin, och det blev av i slutet av februari. Vi styrde dit från Kastrup på onsdagskvällen, körde lite för långt med tåget från Schönefeld men anlände så småningom till Alexanderplatz. Känt område för Janne som hade tonårsraidat densamma före murens fall, på jakt efter Franz Biberkopf. Bara för att mötas av ett betongghetto. Nu i marknadsekonomins Östberlin är imagen en annan igen. Vi bodde på hotell H2, vilket är Ramadas budgetlinje. Lite Ryanair över det hela, men ändå schysst med nattöppen pizzaservering.
Första dagen inledde vi med att göra Prenzlauer Berg. Gångavstånd från Alexanderplatz. Provianterade ekologiskt rött på en stor ekomarknad. Fortsatte mot Kollwitzplats och förbi Kulturbrauerei, som är ett riktigt stort område dedicerat till kultur, musik, konserter etc. Vi checkade av Konnopke's, Berlins äldsta currywursthak, och fortsatte längs Kastanienallee, som är en pulsåder i stadsdelen. Hann med en fika, Schokolate mit Rhum för min del. För currywurstlunchen siktade vi på Curry 36, dit vi tog oss med våra nyinköpta 3-dygnskort i t-banan, mycket praktiskt.

Nåväl, korv och öl smakade som det skulle, och medan Janne åkte tillbaka till hotellet för telekonferens fortsatte jag i riktning Savignyplatz i Västberlin. Ville till Schuh-Konzept, som enligt nätet saluförde spanska randsydda Carmina-skor. Sagt och gjort. Fyndade ett par på rea rent av. Vandrade vidare i riktning mot Ku'Damm och KaDeWe för det obligatoriska vininköpet. Blandad Riesling och lite annat, persikojuice till kommande champagnedrinkar och så.

Middagen intog vi på Marjellchen, den ostpreussiska krogen på Mommsenstrasse med sin multilingvistiska ägarinna. Vi satt strategiskt vid ingången och åt mastigt som sig bör. Fortsatte till Rutz Weinbar för en nightcap. Var lite ödsligt.

Nästa dag ville vi starta i underjorden. Berliner Underwelt är ett känt begrepp, och vi infann oss för rundvandring i flygbunkrar från andra världskriget. Hit evakuerades Berlinborna särskilt mot slutet av kriget när de allierades flygräder ökade i frekvens. Något av rummen var målat med fluorescerande (och giftig) väggfärg för att det skulle upplevas som ljusare. Så glatt var det där. Vandringen var helt OK, men dramaturgin översteg själva sevärdhetsvärdet. En kvinna började gråta av guidens berättelse om umbärelserna i bunkern.

Lunch med mera wurst blev det i en lokal saluhall i Moabit (?) som inrymde bryggeriet Brewbaker. På ditvägen stannade vi till på Rosenthaler Platz för en typisk studentfika med wifi. Jag köpte unik riesling, omtappad sådan, från 1990-talet.

Nånstans hann vi även med Unter den Linden, Brandenburger Tor och Förintelsemonumentet. Förstås.

Bredvid vårt hotell låg en kraftfull ölhall i münchenstil som vi inte fick missa, så där tog vi en överbesk lager, Löwenbräu, innan vi begav oss till kvällens middagsmål, Gugelhof vid Kollwitzplatz. Jag åt en klassiker, forell med kokt potatis (se bild), måste man alltid få i sig i Tyskland som omväxling till allt Gebratenes. Fullföljde kvällen på Gagarin Bar strax intill. Trivsamt och personligt där.

Lördagen var museidag. Vi vandrade mot Museuminsel och hann med Neues Museum (Eufrat och Tigris typ) såväl som det Egyptiska på Pergamonmuseet. Här får nog tyskarna skärpa till sig, museer behöver inte vara dammiga och luta sig mot gamla lagrar i dag. Det räcker inte med ståtliga Pergamonporten IRL för att det ska bli riktigt intressant.
Käkade lunch på Hackescher Höfe, turkiska haket Hasim. Hade spanat lite skor på Münzstrasse först. Stack sedan vidare till Ostbahnhof för att hinna se murresterna där, dekorerade med graffitti. En snabb öl också, vid Spree. Eller taskig Spätburgunder var det nog, mindes fel.

Middagen var bokad på Zur Letzten Instanz som ju är en av de riktigt anrika krogarna från 1600-talet. Kändes också hyfsat dammig. Slog till med en Eisbein som ju är lika obligatorisk den om man väl är i Tyskland. Janne tyckte den var ubervulgär och kanske var den det. Smakade gjorde den i alla fall, surkål och stark senap är aldrig fel. Vi avslutade på baren Hackbarth's på Augustenstrasse, vattenhål för kulturella och progressiva element. Den tjejen som hade fräckast frisyr menade Janne var en dussinvara på sociologen i Lund. Frisyren alltså.