I Birminghams centrum vimlar det av högklassiga restauranger med hög klass. Förra besöket här innebar besök på the Bank som är en nytrendig historia. Men denna gång var det dags för trendthai på alldeles intilliggande Thai Edge. Skulle vilja säga att det inte finns nån riktig motsvarighet hemma, möjligen i Stockholm.
Stället har mycket spektakulär inredning och var festligt och fullsatt trots att det var måndagkväll.
Intron blev en mix av fina grejer: kycklingspett, räkor i filodeg, bananbladsinbakt kyckling, krabbkakor etc.
Följde upp med lamm i sötbasilika och kokossås, grillat fläskkött i typ blackbeansås, jätteräkor i sötsur. Till detta Beckers Pinot Blanc, till sist fruktfat och passionssorbet. Högsta betyg i kategorin...
tisdag, maj 22, 2007
söndag, maj 13, 2007
En kväll i Lomma

Hade gig med överåriga pojkbandet Walking Posterboys i går, och det blev sent, klockan var tre innan jag var hemma. Vi delade kvällen med Copycats, som spelade med tonvikt på 80-talare (Huey Lewis, discoklassiker etc.). Vi provade några "nya" nummer såsom Absolutely Sweet Marie - Dylan i Jason & the Scorchersversion, Thin Lizzys Don't believe a word, enda klassikern från i övrigt medelmåttiga albumet Johnnie the Fox, Wild Cherrys Play that funky music och They don't know about us, Kirsty McColls låt som blev en hit med Tracy Ullman men som här hemma mest hörts i Moneybrothers svenska version på sistone ("Dom vet ingenting om oss"). Vi hade bra ljud och ljus tack vare begåvad tekniker/soundcheckare (Tack B!).
Låtlista:
SET 1:
Let’s stick together
Shame shame shame
När du kommer
One night
Suspicious minds
Won’t back down
Invisible girl
Wooly Bully
Shoorah Shoorah
My Sharona
Mercy mercy mercy
I’m in the band
More than I can do
They don’t know about us
SET 2:
Take it easy
Don’t believe a word
Bad case of loving you
From me to you/Please please me
Whiskey in the jar
Ways to be wicked
Long as I can see the light
Love’s coming into my life
Det gör ont
All the young dudes
Gimme gimme gimme
Play that funky music
Great balls of fire
Absolutely Sweet Marie
White wedding
Saturday night’s alright for fighting
Let’s stick together
Shame shame shame
När du kommer
One night
Suspicious minds
Won’t back down
Invisible girl
Wooly Bully
Shoorah Shoorah
My Sharona
Mercy mercy mercy
I’m in the band
More than I can do
They don’t know about us
SET 2:
Take it easy
Don’t believe a word
Bad case of loving you
From me to you/Please please me
Whiskey in the jar
Ways to be wicked
Long as I can see the light
Love’s coming into my life
Det gör ont
All the young dudes
Gimme gimme gimme
Play that funky music
Great balls of fire
Absolutely Sweet Marie
White wedding
Saturday night’s alright for fighting
lördag, maj 05, 2007
Nytt släpp med fin eremitkräfta

Var på majsläppet härom dagen och det resulterade i ett par Hermit Crab Viognier Marsanne, en Les Perruches (Bourgueil) och ett par Petit Ruche (Crozes-Hermitage). Eremitkräftan provade vi igår kväll till fredagsräkorna och den var alldeles utmärkt, ekad, javisst, men med mycket frukt som kompenserar.
Idag blir det Lundaloppet 10 km, och förhoppningsvis går det bra, varpå belöningen blir lite mer eremitkräfta i kväll. Eller lite Petit Chablis. Eller nåt gott rött till grillat. Eller...
Idag blir det Lundaloppet 10 km, och förhoppningsvis går det bra, varpå belöningen blir lite mer eremitkräfta i kväll. Eller lite Petit Chablis. Eller nåt gott rött till grillat. Eller...
måndag, april 30, 2007
Rieslingkväll

Gamle Georg kom till heders i kväll igen, dvs. Riesling Sauvage, och den går aldrig av för hackor. Vi gjorde fiskspett och grillade, med lax, sej och torsk, och adderade till dessa lite jätteräkor och några överblivna pilgrimsmusslor. Hemgjord tzatziki och ris till detta.
Jamen uj.
Ente helt fel.
På min räd neråt staden tidigare idag fann jag en flaska Dolcetto som det ska bli trevligt att prova kanske i morgon. Ljusrött på 1 maj, det hör väl till.
Men framför allt ska det äntligen bli lite löpträning. Valborg var lite kylig, men 29 april på Ven var solbemängd och helt underbar. Klippte gräs, ansade häck osv. Och såg MFF vinna med 4-0 över AIK. Sicket lyft efter Trelleborgdebaclet som jag såg live till råga på allt.
Läser just nu: Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Bra inför återbesök i Barcelona i höst (september).
Jamen uj.
Ente helt fel.
På min räd neråt staden tidigare idag fann jag en flaska Dolcetto som det ska bli trevligt att prova kanske i morgon. Ljusrött på 1 maj, det hör väl till.
Men framför allt ska det äntligen bli lite löpträning. Valborg var lite kylig, men 29 april på Ven var solbemängd och helt underbar. Klippte gräs, ansade häck osv. Och såg MFF vinna med 4-0 över AIK. Sicket lyft efter Trelleborgdebaclet som jag såg live till råga på allt.
Läser just nu: Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Bra inför återbesök i Barcelona i höst (september).
måndag, april 23, 2007
Den lille vinodlaren med sin skörd
VDN från Banyuls
VDN betydde när jag var liten Varu-deklarations-nämnden. Men den är saligen hädangången och numer betyder det Vin Doux Naturel. Ett utmärkt VDN-exempel är Banyuls 1998 från Domaine du Traginer, vederbörligen hembringad från Banyuls-sur-Mer av kamraten Mats som tillbringat några sköna vårdagar därstädes. När jag fick höra att de var på väg dit kunde jag inte låta bli att upplysa om vinet, och som tack fick jag alltså en flarra.
Premiär var det för mig, men vinet är berömt såsom utmärkt följeslagare till choklad. Vi testade med Frödinges kladdkaka, och det var alldeles perfekt. Lite citrus, russin och choklad just kan man hitta i doften, behaglig frisk sötma och frukt i smaken, och alkoholhalten är 17 procent.
Tog just en pralin och en slurk av ren inspiration...Gött.
Premiär var det för mig, men vinet är berömt såsom utmärkt följeslagare till choklad. Vi testade med Frödinges kladdkaka, och det var alldeles perfekt. Lite citrus, russin och choklad just kan man hitta i doften, behaglig frisk sötma och frukt i smaken, och alkoholhalten är 17 procent.
Tog just en pralin och en slurk av ren inspiration...Gött.
söndag, april 15, 2007
Bästa vinboken?
Fick för någon vecka sen något jag saknat länge, nämligen en bra vinbok om Spanien ("The New Spain" av John Radford). Jag hade sett den på Hedengrens i Stockholm, men skickade efter den på nätet åtskilligt billigare. Boken har flera poänger:
1. Det finns nästan inga andra bra vinböcker om Spanien
2. Den är detaljerad med mycket bilder
3. Den är uppdaterad
4. Den går systematiskt genom distrikten
5. John Radford skriver bra
Möjligen den bästa vinbok jag har totalt sett. Men det finns många medtävlare:
Oz Clarkes geografiska
Robert Parkers om Prestigevingårdarna (plus för alla vinrecensionerna...)
Michel Jamais om vin och mat
och allra mest
Hugh Johnsons årliga uppslagsbok.
Nu saknar jag bara ett riktigt bra verk om Italien. Nån som har ett tips?
1. Det finns nästan inga andra bra vinböcker om Spanien
2. Den är detaljerad med mycket bilder
3. Den är uppdaterad
4. Den går systematiskt genom distrikten
5. John Radford skriver bra
Möjligen den bästa vinbok jag har totalt sett. Men det finns många medtävlare:
Oz Clarkes geografiska
Robert Parkers om Prestigevingårdarna (plus för alla vinrecensionerna...)
Michel Jamais om vin och mat
och allra mest
Hugh Johnsons årliga uppslagsbok.
Nu saknar jag bara ett riktigt bra verk om Italien. Nån som har ett tips?
söndag, april 01, 2007
Tradition vs. förnyelse i Rioja
Sverige drack nåt kopiöst med Rioja 1995, då det svarade för en fjärdedel av den svenska rödvinförsäljningen. Men sen har intresset svalnat fram till för något år sedan. Rioja har ryckt upp sig, och det experimenteras lite grann tillochmed i denna traditionsrika del av vinvärlden.
Tänka sig, man tillåter nu att blanda in Cabernet Sauvignon i tempranillon och får på så sätt fram vad som skulle kunna travesteras såsom "super-Riojor". Ett bra exempel på detta nytänkande är Baron de Leys Finca Monasterio (finns på systemet, 199:-). Både när jag själv gick Munskänkarnas ettbetygsutbildning och när jag själv höll motsvarande provning med inriktning på Spanien och Italien igår vann detta vin popularitetstävlingen bland provarna, i så hård konkurrens som Barolo från Fontanafredda, Brunello från Val di Suga, Rioja Gran Reserva (mer traditionell) från Conde de Valdemar, Amarone från Masi och Chianti Classico från Marchese Antinori.
Jag tror att det är den överrumplande fullödiga doften och harmonin mellan frukt och fat i detta vin som gör att det känns tungviktigt. Och nyhetens behag. Enda reservationen är kanske att det är lite uppumpat och kan bli en aning enahanda i längden, ungefär det som de inbjudande nya världenvinerna anklagades för för några år sen.
För övrigt anser jag att Nina Frisk är en betydligt sämre film än Masjävlar. Inte dålig, men lite för karikatyristisk om ni förstår. Det var Masjävlar helt klart också, men med högre tonträff och bättre djup. Det är lite musikal över agerandet i Nina Frisk, säkert medvetet, men jag skulle vilja se lite mer gammaldags drama i det Maria Blom gör. Men det kommer säkert. Eller?
Tänka sig, man tillåter nu att blanda in Cabernet Sauvignon i tempranillon och får på så sätt fram vad som skulle kunna travesteras såsom "super-Riojor". Ett bra exempel på detta nytänkande är Baron de Leys Finca Monasterio (finns på systemet, 199:-). Både när jag själv gick Munskänkarnas ettbetygsutbildning och när jag själv höll motsvarande provning med inriktning på Spanien och Italien igår vann detta vin popularitetstävlingen bland provarna, i så hård konkurrens som Barolo från Fontanafredda, Brunello från Val di Suga, Rioja Gran Reserva (mer traditionell) från Conde de Valdemar, Amarone från Masi och Chianti Classico från Marchese Antinori.
Jag tror att det är den överrumplande fullödiga doften och harmonin mellan frukt och fat i detta vin som gör att det känns tungviktigt. Och nyhetens behag. Enda reservationen är kanske att det är lite uppumpat och kan bli en aning enahanda i längden, ungefär det som de inbjudande nya världenvinerna anklagades för för några år sen.
För övrigt anser jag att Nina Frisk är en betydligt sämre film än Masjävlar. Inte dålig, men lite för karikatyristisk om ni förstår. Det var Masjävlar helt klart också, men med högre tonträff och bättre djup. Det är lite musikal över agerandet i Nina Frisk, säkert medvetet, men jag skulle vilja se lite mer gammaldags drama i det Maria Blom gör. Men det kommer säkert. Eller?
måndag, mars 26, 2007
Nu match på riktigt
Det var dags att genomföra tungviktsmatchen på riktigt, med detta stuk: "Vilket är Italiens godaste vin?" Juryn bestod av tjugotalet gentlemän i åldrar från 25 till 55, stamkunder till min frisör Henrik på salongen Headon i Malmö.
De tävlande var:
Brunello Col d'Orcia 2001 (252:-)
Barolo Fontanafredda Serralunga 2001 (221:-)
Amarone di Valpolicella Classico Tommasi 2003 (248:-)
Jag introducerade druvorna och växtplatserna kort, sedan vidtog provning av ett vin i taget. Tyckte själv att Brunellon var lite av en besvikelse, inga extra dimensioner utan bara ett habilt sangiovese, säkerligen inte alls på sin peak ännu, låter mina egna flaskor ligga minst ett par år till. Barolon däremot var körsbärssaftröd, lite finlemmad med trevliga övertoner och bra struktur. Och amaronen helt i linje med förväntningarna, kraft och doft mycket tilltalande.
Vem som vann? Amaronen förstås, med 12 röster. Barolon fick fyra. Och Brunellon ingen alls.
Svenska killar gillar amarone. Den har liasom Rockystuket. Sluggar bra.
De tävlande var:
Brunello Col d'Orcia 2001 (252:-)
Barolo Fontanafredda Serralunga 2001 (221:-)
Amarone di Valpolicella Classico Tommasi 2003 (248:-)
Jag introducerade druvorna och växtplatserna kort, sedan vidtog provning av ett vin i taget. Tyckte själv att Brunellon var lite av en besvikelse, inga extra dimensioner utan bara ett habilt sangiovese, säkerligen inte alls på sin peak ännu, låter mina egna flaskor ligga minst ett par år till. Barolon däremot var körsbärssaftröd, lite finlemmad med trevliga övertoner och bra struktur. Och amaronen helt i linje med förväntningarna, kraft och doft mycket tilltalande.
Vem som vann? Amaronen förstås, med 12 röster. Barolon fick fyra. Och Brunellon ingen alls.
Svenska killar gillar amarone. Den har liasom Rockystuket. Sluggar bra.
tisdag, mars 20, 2007
Tungviktsmatcher
Här ett förslag till vinprovning jag gav till en kompis:
Italienska temat:
Piemontes sturska druva Nebbiolo möter Toscanas stolthet Sangiovese i en titelmatch där tungviktaren Barolo i par med sekonden Langhe möter de möjligen inte lika vältränade men nog så kaxiga Fonterutoli, sekonderad av uppkäftige Poggio Bronzone, en skön slugger.
Piemonte
2305 Barolo Fontanafredda 221:-
7306 Langhe Nebbiolo 98:-
vs.
Toscana
32229 Fonterutoli 145:-
32056 Poggio Bronzone 126:-
Reserv för Piemonte:
32132 Barolo (Dosio) 214:-
Reserv för Toscana:
32231 Peppoli 116:-
Vita världstemat:
Vilken vitvinsdruva är Global World Champion, klassiska Riesling eller mångsidiga Chardonnay? Detta ska slutgiltigt avgöras i en kamp mellan någorlunda jämntränade motståndare från olika världsdelar. För stall Riesling ställer en supertrimmad tysk, vilden Georg Breuer, upp tillsammans med en kall och stenhård (Stoneleigh) släkting från Nya Zeeland. För stall Chardonnay ställer den oerhört krispige fransosen Chablis Beauroy upp med en kusin från landet, nämligen amerikanen Bonterra (alt. den hårtslående Torricella, fostrad av Baron Ricasoli.)
Riesling
5899 Georg Breuer Riesling Sauvage 106:-
6498 Stoneleigh Riesling 96:-
vs.
Chardonnay
7125 Chablis Premier Cru Beauroy 155:-
16632 Bonterra Chardonnay 125:-
Reserv för Riesling:
2639 Trimbach Riesling 113:-
Reserv för Chardonnay:
7179 Torricella 125:-
Italienska temat:
Piemontes sturska druva Nebbiolo möter Toscanas stolthet Sangiovese i en titelmatch där tungviktaren Barolo i par med sekonden Langhe möter de möjligen inte lika vältränade men nog så kaxiga Fonterutoli, sekonderad av uppkäftige Poggio Bronzone, en skön slugger.
Piemonte
2305 Barolo Fontanafredda 221:-
7306 Langhe Nebbiolo 98:-
vs.
Toscana
32229 Fonterutoli 145:-
32056 Poggio Bronzone 126:-
Reserv för Piemonte:
32132 Barolo (Dosio) 214:-
Reserv för Toscana:
32231 Peppoli 116:-
Vita världstemat:
Vilken vitvinsdruva är Global World Champion, klassiska Riesling eller mångsidiga Chardonnay? Detta ska slutgiltigt avgöras i en kamp mellan någorlunda jämntränade motståndare från olika världsdelar. För stall Riesling ställer en supertrimmad tysk, vilden Georg Breuer, upp tillsammans med en kall och stenhård (Stoneleigh) släkting från Nya Zeeland. För stall Chardonnay ställer den oerhört krispige fransosen Chablis Beauroy upp med en kusin från landet, nämligen amerikanen Bonterra (alt. den hårtslående Torricella, fostrad av Baron Ricasoli.)
Riesling
5899 Georg Breuer Riesling Sauvage 106:-
6498 Stoneleigh Riesling 96:-
vs.
Chardonnay
7125 Chablis Premier Cru Beauroy 155:-
16632 Bonterra Chardonnay 125:-
Reserv för Riesling:
2639 Trimbach Riesling 113:-
Reserv för Chardonnay:
7179 Torricella 125:-
tisdag, mars 13, 2007
Que Syrah Syrah
Helgen gick i syrah/shirazens tecken. På vinkursen excellerade vi i denna norra rhonedruvas olika skepnader. Jag slog vad om att Guigal skulle dyka upp, men icke sa nicke. Det blev istället en betydligt beskedligare Crozes-Hermitage som heter Papillon och som inte gjorde mycket väsen av sig. Den som jag däremot var övertygad om var Guigals dito visade sig vara australiensare, helt fel alltså. Den hette Poole's Rock från Hunter Valley, mycket välbalanserad och oöverdriven både i sötma och värme på slutet, kännetecknet på röda druvor från Nya Världen. Bäst var den klart i denna grupp, som även innefattade Peter Lehmann (bra), Sol de Chile (hyacint i både doft och smak, inget särskilt kul) och en Côte Rôtie från Pierre Gaillard som köstade 349 men smakade som mindre än hälften. Helt icke prisvärd -- ännu...om fem år kan det vara skillnad.
På söndagen korkade jag upp en sydafrikansk Shiraz för att fullborda jordenruntresan med denna druva. Waterford gör en Kevin Arnold Shiraz (2002) som jag sparat sedan 2004, ett släpp i augusti.
Och den var fin. Mullig, balanserad, lite rökig. Kände inte något av den "avfallsdoft" som en kännare menade finns i alla sydafrikanska viner. Nån ton att spana efter alltså.
Helgens flopp: PÅ lördagskvällen skulle vi gynna Nama i Limhamn som gör så fina sushiluncher, men på kvällen håller de inte alls måttet. Vi ville ha en trerättersmeny med tillhörande vinmeny som de har på helgen. Nähä. Bara på fredagar. Buhu.
Ingen var egentligen sugen på sushi, men så blev det ändå för A. "Lite väntetid", sas det. Jag satsade på Caesar med kräftor och räkor.
En timme senare, till mig: "Vi har tyvärr ingen Caesarsallad som vi trodde, men du får en Antipasto för samma pris. Det tjänar du på." Tablå. Hur bra passade detta som jag inte var sugen på - men som kompensation fick till övermått och inte kunde sätta i mig -till det italienska vitvinet på Garganega och Chardonnay?
Att det sedermera var slut på svart te fullbordade liksom bara bilden av en kväll då vi hellre hade kunnat titta på schlagerfestivalen.
På söndagen korkade jag upp en sydafrikansk Shiraz för att fullborda jordenruntresan med denna druva. Waterford gör en Kevin Arnold Shiraz (2002) som jag sparat sedan 2004, ett släpp i augusti.
Och den var fin. Mullig, balanserad, lite rökig. Kände inte något av den "avfallsdoft" som en kännare menade finns i alla sydafrikanska viner. Nån ton att spana efter alltså.
Helgens flopp: PÅ lördagskvällen skulle vi gynna Nama i Limhamn som gör så fina sushiluncher, men på kvällen håller de inte alls måttet. Vi ville ha en trerättersmeny med tillhörande vinmeny som de har på helgen. Nähä. Bara på fredagar. Buhu.
Ingen var egentligen sugen på sushi, men så blev det ändå för A. "Lite väntetid", sas det. Jag satsade på Caesar med kräftor och räkor.
En timme senare, till mig: "Vi har tyvärr ingen Caesarsallad som vi trodde, men du får en Antipasto för samma pris. Det tjänar du på." Tablå. Hur bra passade detta som jag inte var sugen på - men som kompensation fick till övermått och inte kunde sätta i mig -till det italienska vitvinet på Garganega och Chardonnay?
Att det sedermera var slut på svart te fullbordade liksom bara bilden av en kväll då vi hellre hade kunnat titta på schlagerfestivalen.
måndag, mars 05, 2007

Portrait of the artist as a young man.
Inspirerad av www.lotten.se finner du här ett porträtt av mig själv i den gyllene åldern.
BTW - Hittade av en slump på Kronprinsensystemets överblivetbord en Luis Pato Quinta do Ribeirinho som jag själv gav höga betyg vid Prowinemässan i ett mycket tidigare inlägg. Fynd!
Min första kommentar -- nånsin!
...upptäckte jag i dag på mitt mer än ett år gamla popquiz. Leta får ni se.
Bättre sent...
Var på Trappaner i veckan. Ej övermätt, gilla nästan varje rätt. Såhär skulle vinmenyn se ut:
- 2002 Riesling, Andlau Domaine Kreydenweiss, Alsace, Frankrike. Jodå, kände jag igen, har haft i flera omgångar och har ännu en flaska kvar...
- 2004 Anjou Blanc, Les Bergères, Domain Jo Pithon, Loire, Frankrike. Helt OK.
- 2005 Greco di Tufo, Novaserra, Mastroberardino, Kampanien, Italien. Gamla Greco, alltid kul.
- Här kom det en riktig petroleumriesling, snustorr, typ Groene, sådär en 20 år gammal, kanske kvällens höjdpunkt (till sidfläsk!!!!) och inte som annonserat 2002 Grüner Veltliner, Spiegel Fred Loimer, Kamtal Österrike
- Här kom inte 2001 Amarone, Monte Ca'Biancà Begali Lorenzo, Veneto, Italien. Det var en betydligt friskare historia, men minnet börjar skymma.
- Här kom inte 1996 Vin Jaune, Domaine Rolet, Jura, Frankrike. Eller?
- Här kom en skum italiensk hallonsekt som inte var vin, och inte 2005 Moscato d'Asti Saracco, Piemonte, Italien
Till sist:
- 1967 Coteaux du Layon, Domain Leduc Frouin, Anjou Frankrike. Älskar dessa.
Och maten till detta var:
- Pilgrimsmusslor, caviar och persilja
- Ostron 40º från Tanumshede med laxrom och äpple
- Hummer med jordärtskocka och gulplister
- Sidfläsk, rotfrukter och Gotlandstryffel med buljong
- Kågeröds Hjort med selleri, enbär och päron
- Granbark från Jürss mejeri, pecannöt och kvitten
- Sagogröt, äpple och havre
- Mjölk och choklad i olika texturer
Bättre sent...
Var på Trappaner i veckan. Ej övermätt, gilla nästan varje rätt. Såhär skulle vinmenyn se ut:
- 2002 Riesling, Andlau Domaine Kreydenweiss, Alsace, Frankrike. Jodå, kände jag igen, har haft i flera omgångar och har ännu en flaska kvar...
- 2004 Anjou Blanc, Les Bergères, Domain Jo Pithon, Loire, Frankrike. Helt OK.
- 2005 Greco di Tufo, Novaserra, Mastroberardino, Kampanien, Italien. Gamla Greco, alltid kul.
- Här kom det en riktig petroleumriesling, snustorr, typ Groene, sådär en 20 år gammal, kanske kvällens höjdpunkt (till sidfläsk!!!!) och inte som annonserat 2002 Grüner Veltliner, Spiegel Fred Loimer, Kamtal Österrike
- Här kom inte 2001 Amarone, Monte Ca'Biancà Begali Lorenzo, Veneto, Italien. Det var en betydligt friskare historia, men minnet börjar skymma.
- Här kom inte 1996 Vin Jaune, Domaine Rolet, Jura, Frankrike. Eller?
- Här kom en skum italiensk hallonsekt som inte var vin, och inte 2005 Moscato d'Asti Saracco, Piemonte, Italien
Till sist:
- 1967 Coteaux du Layon, Domain Leduc Frouin, Anjou Frankrike. Älskar dessa.
Och maten till detta var:
- Pilgrimsmusslor, caviar och persilja
- Ostron 40º från Tanumshede med laxrom och äpple
- Hummer med jordärtskocka och gulplister
- Sidfläsk, rotfrukter och Gotlandstryffel med buljong
- Kågeröds Hjort med selleri, enbär och päron
- Granbark från Jürss mejeri, pecannöt och kvitten
- Sagogröt, äpple och havre
- Mjölk och choklad i olika texturer
måndag, februari 26, 2007
Vamos muchachos...
Tre timmar sent men ändå, till slut, iväg till Barcelona. Hotellet var lite spännande, inte en kvinna så långt ögat nådde, nej, ett äkta ställe gjort och inrett för män som gillar män av samma slags män. Rummet var magnifikt i sitt eget slag med suverän stuck i taket, gamla barockmöbler, fräck balkong, cd-spelare till platt-tv:n, röda och gröna torkade blommor i glasvaserna och en säng där inte den kyskaste lilla oskuld skulle kunna komma undan sex, så trång var den. Med sängstolpar. Stället heter L'Antic Espai, och ligger på La Gran Via de les Corts Catalanes.
Faktum var att rummet var så klaustrofobiskt att det, tillsammans med min täppta näsa, gjorde att jag smått panikslaget inte kunde sova första natten i brist på näsdroppar. Efter några timmar i sällskap med med guideböckerna på den välupplysta toan, och med ett par fåfänga sovomgångar i stolen bredvid barockskåpet, och efter en misslyckad kvartersrunda i syfte att skaffa näsdroppar i jakt på det gröna kors som betyder FARMACIA somnade jag ändå till slut helt utmattad och sov till nio.
Vi hade inte bokat restaurang första kvällen, utan optimistiskt nog ställt in oss på baskisk brakmiddag på GORRIA på C. Diputació. Pyttsan. Fullbokat så det visslade. Men vi fann Valentin på samma gata, ett kombinerat charkuteri och vinkrog med fullt av skäggiga Woody Allentyper efter jobbet, typ. Vi åt suverän risotto (tryffel) och god lammkotlett, betalade rätt saftigt. Albariñon som hette Mar de Frada eller så var inte lika frisk som den plägar vara. "Ekad", fnyste jag, vilket kan vara sant men förmodligen inte. Den ska vara frisk som riesling, aromatisk som sauvignon blanc och samtidigt fruktig, läste jag just.
Frukost på balkongen innan vi begav oss ut på jakt efter pärlor och vin. I Barcelonas Born finns Vila Viniteca, en synnerligen välsorterad affär på Agullers 9. Jag kom ut därifrån försedd med boutiquevinet Finca Sandoval, krispig, besk Guitian Godello, en albariño som heter Ferreira, och den allra sista flaskan de hade av 01:an (ej 00:an tyvärr) Chateau de Closett. Den heter inte riktigt så men jag kommer nog på det sen. /Rätt: Castell de Falset/
Tidigare, på Kastrup, hade de ngt så ovanligt som vinrea, 30 procent reduktion, men där hade nördarna svept rent sånär som på en dammig Chablis till hotellrummet och en Cru Bourgeois som heter Ch de Pez som Hugh Johnson är imponerad av så det fick det bli.
Eftersom termometern vid fredagen lunchtid stod runt 20 grader, i saftig kontrast till snöstormen hemma, korsade vi stadsdelen Barceloneta med dödsförakt för att även i sinnevärlden sitta och softa i solen på drömkrogen Agua. Hur fullbokad var inte den, ännu en miss i planeringen...vi bokade lördagslunch istället och åt en medeltrist burgare på Baja intill. Men solen var god och varm där också.
På kvällen skulle vi till Taller de Tapas, tapasverkstaden i närheten av Picassomuseet, nere på Argenteria. Men på vägen dit passerade vi en av resans stora höjdpunkter, cavastället El Xampanyet, på samma gata som Picassomuseet (C. de Montcada). Här serverade familjen Spagnac cava i läskflaskor med Pommacstuk, för sött tyckte A, för gött tyckte jag. Tapasurvalet därtill sträckte sig från mjälla inlagda sardiner med specialsås till mjälla sardeller med annan specialsås som jag glatt spillde på min nyinköpta designade BarcelONaaxelväska i limeigt gult. Billigt var det också. Och vilka små elaka paprikor med färskost i! Hit MÅSTE man bara gå för den frivola stämningen och atmosfären. Tro mig.
På T. de T. fanns Rotlla nånting, en Priorato. Kul. Maten helt OK, lite saggig frittpotatis kanske...Bar Bubó tvärs över torget hade god billig cava och superdesignade tapas, vi åt fina friterade torskbollar med sesamskal.
Tillbaka till Barceloneta: Agua var verkligen ett kanonställe. Maten lysande, Martin Codax i glasen, tagliolini med räkor och carpaccio på bacalau (torsk). Dessutom fin utsikt över strandpromenaden och 22 grader i solen.
Vi testade ett ställe nära hotellet på kvällen, El Mussol. Åt allt i fel ordning, med deras specialsniglar ackompanjerade av baconmix som kreativ höjdpunkt. En Ribera del Duero till.
Sista dan var vi uppe på Montjuïc, såg Miròmuseet som bara kan rekommenderas. Sista lunchen på Taller nr två inne i Barri Gotic. Nu bättre Albariño...
Faktum var att rummet var så klaustrofobiskt att det, tillsammans med min täppta näsa, gjorde att jag smått panikslaget inte kunde sova första natten i brist på näsdroppar. Efter några timmar i sällskap med med guideböckerna på den välupplysta toan, och med ett par fåfänga sovomgångar i stolen bredvid barockskåpet, och efter en misslyckad kvartersrunda i syfte att skaffa näsdroppar i jakt på det gröna kors som betyder FARMACIA somnade jag ändå till slut helt utmattad och sov till nio.
Vi hade inte bokat restaurang första kvällen, utan optimistiskt nog ställt in oss på baskisk brakmiddag på GORRIA på C. Diputació. Pyttsan. Fullbokat så det visslade. Men vi fann Valentin på samma gata, ett kombinerat charkuteri och vinkrog med fullt av skäggiga Woody Allentyper efter jobbet, typ. Vi åt suverän risotto (tryffel) och god lammkotlett, betalade rätt saftigt. Albariñon som hette Mar de Frada eller så var inte lika frisk som den plägar vara. "Ekad", fnyste jag, vilket kan vara sant men förmodligen inte. Den ska vara frisk som riesling, aromatisk som sauvignon blanc och samtidigt fruktig, läste jag just.
Frukost på balkongen innan vi begav oss ut på jakt efter pärlor och vin. I Barcelonas Born finns Vila Viniteca, en synnerligen välsorterad affär på Agullers 9. Jag kom ut därifrån försedd med boutiquevinet Finca Sandoval, krispig, besk Guitian Godello, en albariño som heter Ferreira, och den allra sista flaskan de hade av 01:an (ej 00:an tyvärr) Chateau de Closett. Den heter inte riktigt så men jag kommer nog på det sen. /Rätt: Castell de Falset/
Tidigare, på Kastrup, hade de ngt så ovanligt som vinrea, 30 procent reduktion, men där hade nördarna svept rent sånär som på en dammig Chablis till hotellrummet och en Cru Bourgeois som heter Ch de Pez som Hugh Johnson är imponerad av så det fick det bli.
Eftersom termometern vid fredagen lunchtid stod runt 20 grader, i saftig kontrast till snöstormen hemma, korsade vi stadsdelen Barceloneta med dödsförakt för att även i sinnevärlden sitta och softa i solen på drömkrogen Agua. Hur fullbokad var inte den, ännu en miss i planeringen...vi bokade lördagslunch istället och åt en medeltrist burgare på Baja intill. Men solen var god och varm där också.
På kvällen skulle vi till Taller de Tapas, tapasverkstaden i närheten av Picassomuseet, nere på Argenteria. Men på vägen dit passerade vi en av resans stora höjdpunkter, cavastället El Xampanyet, på samma gata som Picassomuseet (C. de Montcada). Här serverade familjen Spagnac cava i läskflaskor med Pommacstuk, för sött tyckte A, för gött tyckte jag. Tapasurvalet därtill sträckte sig från mjälla inlagda sardiner med specialsås till mjälla sardeller med annan specialsås som jag glatt spillde på min nyinköpta designade BarcelONaaxelväska i limeigt gult. Billigt var det också. Och vilka små elaka paprikor med färskost i! Hit MÅSTE man bara gå för den frivola stämningen och atmosfären. Tro mig.
På T. de T. fanns Rotlla nånting, en Priorato. Kul. Maten helt OK, lite saggig frittpotatis kanske...Bar Bubó tvärs över torget hade god billig cava och superdesignade tapas, vi åt fina friterade torskbollar med sesamskal.
Tillbaka till Barceloneta: Agua var verkligen ett kanonställe. Maten lysande, Martin Codax i glasen, tagliolini med räkor och carpaccio på bacalau (torsk). Dessutom fin utsikt över strandpromenaden och 22 grader i solen.
Vi testade ett ställe nära hotellet på kvällen, El Mussol. Åt allt i fel ordning, med deras specialsniglar ackompanjerade av baconmix som kreativ höjdpunkt. En Ribera del Duero till.
Sista dan var vi uppe på Montjuïc, såg Miròmuseet som bara kan rekommenderas. Sista lunchen på Taller nr två inne i Barri Gotic. Nu bättre Albariño...
torsdag, februari 22, 2007
To Barcelona or not to B?
Snökaos. Inga bussar, inga tåg. Som i den gamla ryska historien där den fåordige kusken säger till passageraren, pekandes mot horisonten: "Beda.Buran." ("Oflyt. Snöstorm.").
Oflyt kan man säga eftersom ett minibreak var inplanerat just i dag, långhelg i Barcelona. Spanair borde lyfta från Kastrup 14.30. Men gör det det?
Vila Viniteca. 15-20 grader. Öl på Montjuic. Tapas. Drinkar på Agua. Hotell L'Antic Espai i Eixample, där Sergio mailar med endast STORA BOKSTÄVER.
Hoppas.
Oflyt kan man säga eftersom ett minibreak var inplanerat just i dag, långhelg i Barcelona. Spanair borde lyfta från Kastrup 14.30. Men gör det det?
Vila Viniteca. 15-20 grader. Öl på Montjuic. Tapas. Drinkar på Agua. Hotell L'Antic Espai i Eixample, där Sergio mailar med endast STORA BOKSTÄVER.
Hoppas.
tisdag, februari 20, 2007
Nyckeln till Sting

Fick tag på Stings självbiografi, Broken Music, på Barnes & Noble i New York. Betalade ca 5 dollar, ett kap. Sting skriver litterärt, språket är riktigt mångfasetterat. Han är angelägen om att berätta om sina drivkrafter, hur hans dåliga förhållande till sina föräldrar, pappa mjölkutköraren och olyckliga mamma, format honom som vuxen.
I grunden är han en jazzman, vilket för oss som inte följt honom så nära förklarar hela banan efter Police rent musikaliskt. Han sliter i många år med konstellationen Last Exit i Newcastle innan det lossnar i London sedan han mött Stewart Copeland med hela den amerikanska gåpåarandan. Och det är punkens storhetstid...The rest is history, som man säger.
Jag gillar boken, och det är en tid man känner igen. Uppskattar att Sting fokuserar på tiden innan Police. Inget för popkalenderbitare kanske, men en bra bildningsroman om en ung romantisk man.
söndag, februari 18, 2007
En ny quickie till NYC

Javisst är det kônstigt, en ny sväng till Det stora äpplet, med ca 24 timmar att utnyttja. Flyget dit innehöll kall, torr och inte gratis 1999 Henriot (Pinot Noir, Chardonnay), Anselmi San Vincenzo 2005, generös italienare med lite grapedoft, funkade bra med lax, Babich Reserve Pinot Noir 2004 och Clos de los Siete, tungviktare från Argentina samt Pouilly Blanc Fumé, Jean-Claude Chatelain, Les Berthies 2005.
På La Masseria (mellan Broadway och 8:e avenyn) åt jag mitt livs bästa mozzarella, vilket jag upplyste kyparen om. "Yes, it's very moist when fresh," sa han stolt. Helt rätt, det gav uttrycket smälta i munnen en helt ny innebörd. Ett glas Barolo därtill. Inte helt fel.
På MOMA som var den stora kulturella behållningen - har aldrig sett så många verk som jag känner till "live" på ett och samma ställe (impressionister, Picasso, Dali, Warhol, you name it) - drack jag ett glas dolcetto till paninin. Lättdrucket, vacker ljusröd färg, finfint.
Shoppingen slutade med en skjorta från Mexx.
Iakttagelse: Två gånger på ett dygn försökte man sno mig på tio dollar, först på Mexx, sedan i tågbiljettluckan.
Dum turist är inte alltid så dum.
tisdag, februari 06, 2007
Varför Jellyfishs första är ett riktigt bra vin
Musik och vin har saker gemensamt, det är bara att inse. Det krävs bra jord, bra klimat och en duktig odlare för att göra ett riktigt bra vin. Det krävs bra grundkompositioner, snyggt utförande och bra produktion/smak för att göra en bra skiva.
Ta Jellyfishs första alster, Bellybutton. Kompositionerna och instrumenteringen är oerhört genomtänkta, på gränsen till kliniskt sammansatta med vassa röster, grymma stämmor, helkonstiga intron och genomarbetade arr. Lite Beatles, lite Queen, lite 10 CC, lite Beach Boys, lite Supertramp(!). Mycket jobb bakom varje låt, ingen Bob Dylan-stil att vi går in i studion och river av grejorna och det blir nog bäst i första tagningen.
Man måste noggrant tänka igenom hur druvorna och ev. ekfatslagring ska samspela.
Sen var det vädret. På den första skivan fanns viljan att göra något gemensamt känns det som, ett samarbetsklimat. Varje medlem tillför sin bestämda del av helheten.
Till sist finliret, att stämma av, sätta ihop, slipa fint och göra allt perfekt. Smaka av, liksom.
Precis som ett bra vin. Doft och smak ska stämma överens.
Lyssna redan till första spåret "The man I used to be". Så hör du hur det hänger ihop.
Ta Jellyfishs första alster, Bellybutton. Kompositionerna och instrumenteringen är oerhört genomtänkta, på gränsen till kliniskt sammansatta med vassa röster, grymma stämmor, helkonstiga intron och genomarbetade arr. Lite Beatles, lite Queen, lite 10 CC, lite Beach Boys, lite Supertramp(!). Mycket jobb bakom varje låt, ingen Bob Dylan-stil att vi går in i studion och river av grejorna och det blir nog bäst i första tagningen.
Man måste noggrant tänka igenom hur druvorna och ev. ekfatslagring ska samspela.
Sen var det vädret. På den första skivan fanns viljan att göra något gemensamt känns det som, ett samarbetsklimat. Varje medlem tillför sin bestämda del av helheten.
Till sist finliret, att stämma av, sätta ihop, slipa fint och göra allt perfekt. Smaka av, liksom.
Precis som ett bra vin. Doft och smak ska stämma överens.
Lyssna redan till första spåret "The man I used to be". Så hör du hur det hänger ihop.
söndag, februari 04, 2007
Detta gillar jag...enligt mig själv på MySpace
Music
Roxy Music/Bryan Ferry, Talking Heads/David Byrne, Bowie, Jellyfish, Posies, Premiata Forneria Marconi, Timbuktu...Diana Krall, Alison Krauss, Stina Nordenstam, Kraftwerk.
Movies
Deer Hunter, Fitzcarraldo, Once upon a time in America, The Player, Boogie Nights.
Television
Heimat, Brideshead revisited, Sopranos
Books
David Lodge, Richard Ford, Marianne Ahrne
Roxy Music/Bryan Ferry, Talking Heads/David Byrne, Bowie, Jellyfish, Posies, Premiata Forneria Marconi, Timbuktu...Diana Krall, Alison Krauss, Stina Nordenstam, Kraftwerk.
Movies
Deer Hunter, Fitzcarraldo, Once upon a time in America, The Player, Boogie Nights.
Television
Heimat, Brideshead revisited, Sopranos
Books
David Lodge, Richard Ford, Marianne Ahrne
Inte dyr inte obskyr


Tierra Oscura från Chile som kom i senaste släppet borde betyda mörk jord eller liknande. Hur som helst är det cabernet franc i den, (en av mina favoritdruvor alltsedan den superba middagen på enstjärniga Ensemble i Köpenhamn för cirka ett år sedan. Sommelieren där hade en klar förkärlek för lite unga stjälkiga men intressanta viner, till exempel serverades ett rött vin från Champagne, något som egentligen bara görs särskilt varma år, det är ju inte särskilt varmt där), och för att återvända till mörk jord - den var väldans god. Inte alls så där varmblodig och uppuffad som sydamerikanerna ofta är. Utan klart europeisk i sin framtoning.
77 spänn, som hittat, jag kastade mig iväg efter 3 nya flaskor i lördags. Och eftersom jag var på bra humör så blev det lite extra i påsen. En Brunello Col d'Orcia 2000 och en chenin blanc från Nicolas Joly, den biodynamiske mästaren i Loire. Det var en överbliven flaska på Kronprinsen i Malmö som jag förbarmade mig över. Den får ligga ett par år bredvid sin Savennièreskollega i skåpet.
Till hemmamiddagen i går blev det mer cabernet franc. (Det var en mezestallrik med fylld paprika, lammrack, tzatziki, aubergineröra, klyftpotatisk och grillad paprika.) Flarran var en Bourgueil från Hervé nånting som jag fyndade i Stockholm i höstas (när jag glömde mina nyinköpta mockaboots i en taxi bara för att chauffören var en fullständig galning. Men det är en helt annan historia. Fick tillbaka dem och de är favoriter.) Bourgueilen var en riktig hit, tung och fin, lutande åt bordeaux om man ska vara ärlig, och det ska man.
I dga har vi gjort chili enligt ett riktigt recept som föreskriver
ingen lök,
ingen köttfärs
inga tomater
inga bönor
utan bara massor av kött och olika sorters chili (ancho, chipotle, piripiri etc.). Koka i två-tre timmar. Lyssna på Hank Williams.
Drick ljus öl.
Och Agavetequila som heter Aha Toro (uppe i höger hörn...)
En blir däst. Men glad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
