Lyckades komma över ett par prov på Bordeaux 2008 i augustisläppet. Det blev två flaskor Chateau Poujeaux, resp. en flaska Chateau de Fieuzal och en Chateau Haut-Bages-Libéral. Hyfsat prisvärda i förhållande till kvalitetsrankingar jag tagit del av, och omtyckta producenter om man får tro bl.a. Andreas Larsson.
Dessutom en magnumflaska av La Spinettas Langhe Nebbiolo...hade en magnum Ca' di Pian av samma producent sen tidigare, så nu krävs en rejäl italiensk fest.
Så lämpligt att vi ska till Basilicata och Amalfikusten senare i augusti, då kanske vi kan proviantera för en kommande sådan.
Visar inlägg med etikett bordeaux. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bordeaux. Visa alla inlägg
onsdag, augusti 03, 2011
lördag, februari 06, 2010
Maltas bästa vin nu avgjort
Minns du att jag köpte med mig tre olika personers förslag till vad som skulle vara Maltas bästa vin? Om inte, läs här.
Nåväl, utmanarna var (se bilden)
Cheval Franc 2008, en blandning av Cabernet Franc och Syrah av Marsovin.
Marnisi 2006, en ren Cabernet Sauvignon, också från Marsovin.
Nexus 2006, en Merlotbaserad historia från Meridiana.
Alla tre kostar någonstans mellan femton och tjugo euro. Och igår blindtestades de av mig och A.
1:an var till färgen lätt genomskinligt röd...ett syrahtecken? Doften var kraftfullt stallig med någon gräsighet. Smaken var spretig och utan några tydliga tanniner. Ett något disharmoniskt vin, långt ifrån elegant.
2:an var tyngre i färgen och hade en tydligt mer balanserad något plommonaktig doft. Smaken var fruktig och behaglig, stack inte ut särskilt mycket, men ett väldigt mycket bättre vin än 1:an.
3:an var ett vin med ungefär samma färg och utseende som 2:an. Men doften var mycket mer elegant, lite Bordeauxstuk. Här fanns också tanniner att hämta i den tilltalande smaken som bekräftade misstankarna, här borde det vara frågan om Cabernet Sauvignon.
Efter en stunds dividerande var vi helt överens. 1:an måste vara cabernet franc/syrahblandningen, med den märkliga färgen, doften och även smaken.
2: an måste vara merloten med sin fruktighet. Särskilt eftersom 3:an stack ut som en ganska tydlig cabbe.
Vi hämtade den gömda lappen med facit. Tre ganska enkla slutledningar tyckte vi....
Summa: 3 fel
1:an kvalificerade sig som den märkligaste Cabernet Sauvignon vi smakat. Färgen skvallrade inte alls. Stalligheten var FÖR överdriven, och tanninerna fanns inte. Lite grönt visst, men glest och spretigt och mycket fjärran från Bordeaux. Kvällens sämsta vin: Marnisi!!!!
2:an visade sig vara Cheval Franc. Fruktigheten var alltså cabbe franc kryddat med syrah, inte merlot. Kvällens näst bäst vin: Cheval Franc således!
3:an var merloten. Det tydliga bordeauxstuket hade inget med cabbe att göra alls. Men här var druvbehandlingen och råmaterialet mycket mer i klass med bättre fastlandsviner i Italien eller Frankrike. And the winner of the title Maltas bästa vin är: NEXUS!!!!! (fanfar)
Nåväl, utmanarna var (se bilden)
Cheval Franc 2008, en blandning av Cabernet Franc och Syrah av Marsovin.
Marnisi 2006, en ren Cabernet Sauvignon, också från Marsovin.
Nexus 2006, en Merlotbaserad historia från Meridiana.
Alla tre kostar någonstans mellan femton och tjugo euro. Och igår blindtestades de av mig och A.
1:an var till färgen lätt genomskinligt röd...ett syrahtecken? Doften var kraftfullt stallig med någon gräsighet. Smaken var spretig och utan några tydliga tanniner. Ett något disharmoniskt vin, långt ifrån elegant.
2:an var tyngre i färgen och hade en tydligt mer balanserad något plommonaktig doft. Smaken var fruktig och behaglig, stack inte ut särskilt mycket, men ett väldigt mycket bättre vin än 1:an.
3:an var ett vin med ungefär samma färg och utseende som 2:an. Men doften var mycket mer elegant, lite Bordeauxstuk. Här fanns också tanniner att hämta i den tilltalande smaken som bekräftade misstankarna, här borde det vara frågan om Cabernet Sauvignon.
Efter en stunds dividerande var vi helt överens. 1:an måste vara cabernet franc/syrahblandningen, med den märkliga färgen, doften och även smaken.
2: an måste vara merloten med sin fruktighet. Särskilt eftersom 3:an stack ut som en ganska tydlig cabbe.
Vi hämtade den gömda lappen med facit. Tre ganska enkla slutledningar tyckte vi....
Summa: 3 fel
1:an kvalificerade sig som den märkligaste Cabernet Sauvignon vi smakat. Färgen skvallrade inte alls. Stalligheten var FÖR överdriven, och tanninerna fanns inte. Lite grönt visst, men glest och spretigt och mycket fjärran från Bordeaux. Kvällens sämsta vin: Marnisi!!!!
2:an visade sig vara Cheval Franc. Fruktigheten var alltså cabbe franc kryddat med syrah, inte merlot. Kvällens näst bäst vin: Cheval Franc således!
3:an var merloten. Det tydliga bordeauxstuket hade inget med cabbe att göra alls. Men här var druvbehandlingen och råmaterialet mycket mer i klass med bättre fastlandsviner i Italien eller Frankrike. And the winner of the title Maltas bästa vin är: NEXUS!!!!! (fanfar)
måndag, september 14, 2009
Födelsedagsmiddag 2009
Halstrad pilgrimsmussla med örtolja
Deutz Blanc des Blancs 1996
*
Toast Skagen
Müller-Catoir "Breumel in der Mauern" 2007
*
Lammfilé med vinbärssås
Cos D'Estournel 1985
*
Creme brulée med rabarberkompott
Moulin Touchais 1995
För övrigt kan jag bara be er kolla in bandet Momofoko från Malmö här, särskilt spårvagnsvideon...
http://www.myspace.com/momofoko
måndag, april 20, 2009
Jahaja...
vad har det då druckits sedan sist? Ja, en hel del. En överblommad Chablis Vaudésir Grand Cru från 2002 är väl nämnvärd, om än med starkvinskaraktär, och frukten ngt passé varvid ek (?) dominerade. Och förstås den första av tre flarror Chateau Cantemerle från 2000. Den var däremot helt i sitt esse, och passade fint till det grillade köttet. Tanninerna på lagom nivå.
Men jag undrar om jag inte tillhör dem som gillar lite yngre viner? När det gäller vitt är det nog inte nån tvekan. Friskheten är väl delvis själva målet där. Möjligen med undantag för vit bourgogne, som inte lever på nån friskhet från början. Till AIK-MFF avnjöts en Dönnhoff Riesling Trocken som inte alls var dum. Och ytterligare en tasmansk riesling har väl också slunkit ner. Lite mer Rolling förstås. Samt den intressanta blandningen Chardonnay-Albarino i form av Raimats Blanc des blancs från Katalonien.
Just nu läppjar jag på något från det senaste släppet, en Perdera från Sardinien. Producenten Argiolas har jag goda erfarenheter av sedan tidigare, då sannolikt av deras Cannonau (Grenache). Fruktig och fin tycker jag, för sitt pris. Druvan ska heta Monica di Sardegna. Får kollas upp. Men nu är det dags att hoppas på att Helsingborg tappar poäng mot Örebro. Kan vara kul för MFF och mig att leda Allsvenskan lite mer än en dag denna säsong. Go Labbe!
Men jag undrar om jag inte tillhör dem som gillar lite yngre viner? När det gäller vitt är det nog inte nån tvekan. Friskheten är väl delvis själva målet där. Möjligen med undantag för vit bourgogne, som inte lever på nån friskhet från början. Till AIK-MFF avnjöts en Dönnhoff Riesling Trocken som inte alls var dum. Och ytterligare en tasmansk riesling har väl också slunkit ner. Lite mer Rolling förstås. Samt den intressanta blandningen Chardonnay-Albarino i form av Raimats Blanc des blancs från Katalonien.
Just nu läppjar jag på något från det senaste släppet, en Perdera från Sardinien. Producenten Argiolas har jag goda erfarenheter av sedan tidigare, då sannolikt av deras Cannonau (Grenache). Fruktig och fin tycker jag, för sitt pris. Druvan ska heta Monica di Sardegna. Får kollas upp. Men nu är det dags att hoppas på att Helsingborg tappar poäng mot Örebro. Kan vara kul för MFF och mig att leda Allsvenskan lite mer än en dag denna säsong. Go Labbe!
söndag, april 12, 2009
Påskviner
Gott om tillfällen i påsk förstås att smaka goda drycker...bäst hittills får nog sägas vara en bourgogne, beställd i april 2006 (dåför tiden kostandes 275:-). Vincent Girardin heter vinmakaren, och jag talar om en Vosne Romanée Vieilles Vignes 2002. Tre år i garderoben hade gjort den väldigt drickbar, stor karaktär, hallon och andra röda bär, lång eftersmak. Mummaaa.
Till kvällens lammstek ska vi korka opp den första av tre flarror Chateau Cantemerle från 2000, en årgång det var mycket uppståndelse kring när det begav sig. Denna var enligt det helt ovidkommande nyhetsbrev som rankar prisvärdhet genom att ställa pris mot Robert Parker-poäng det allra mest prisvärda vinet från denna årgång om än inte det bästa. Looking forward to that.
Till kvällens lammstek ska vi korka opp den första av tre flarror Chateau Cantemerle från 2000, en årgång det var mycket uppståndelse kring när det begav sig. Denna var enligt det helt ovidkommande nyhetsbrev som rankar prisvärdhet genom att ställa pris mot Robert Parker-poäng det allra mest prisvärda vinet från denna årgång om än inte det bästa. Looking forward to that.
söndag, november 18, 2007
Bordeauxhead revisited
...Du kan väl din Evelyn Waugh...?
Jamen, det glömde jag ju säga, det var Bordeauxfestival i Malmö i helgen. Och det var värt lite köande för att komma in. Började med att pröva Les Pagodes de Cos från 2000, fast den ska nog ligga lite till. Lagrange från 2000 kallas monster och det fyller verkligen näsan, men blir också helsikes mycket bättre längre fram...
Min senaste Angludet från 2004 var full av tanniner, men klart drickbar redan. Phélan-Seguren likaså. Men för att få saker som var riktigt njutbara redan nu var jag tvungen att ge mig på 2003:orna. Couhins-Lurton, jajamän. Eller de merlotbaserade, såsom Vray Croix de Gay från 2000, jordig och fin, köttig och en fin upplevelse. Men de allra bästa var nog ändå La Mondotte från 2003-4, tre utropstecken, kanske för avrundad för fanatikerna men god även utan kött i munnen, liksom Gruaud-Larose från 2000, klart kannuuun.
Och kanske allra bäst var lunchbuffén som bland annat hade otroligt schyssta ostar från Möllan!
Jamen, det glömde jag ju säga, det var Bordeauxfestival i Malmö i helgen. Och det var värt lite köande för att komma in. Började med att pröva Les Pagodes de Cos från 2000, fast den ska nog ligga lite till. Lagrange från 2000 kallas monster och det fyller verkligen näsan, men blir också helsikes mycket bättre längre fram...
Min senaste Angludet från 2004 var full av tanniner, men klart drickbar redan. Phélan-Seguren likaså. Men för att få saker som var riktigt njutbara redan nu var jag tvungen att ge mig på 2003:orna. Couhins-Lurton, jajamän. Eller de merlotbaserade, såsom Vray Croix de Gay från 2000, jordig och fin, köttig och en fin upplevelse. Men de allra bästa var nog ändå La Mondotte från 2003-4, tre utropstecken, kanske för avrundad för fanatikerna men god även utan kött i munnen, liksom Gruaud-Larose från 2000, klart kannuuun.
Och kanske allra bäst var lunchbuffén som bland annat hade otroligt schyssta ostar från Möllan!
fredag, november 16, 2007
Bordeaux Baby
Alla tåg går till Bordeaux, eller? Ibland kan man tro det i vinsammanhang. När jag var i Holland ett par dar blev det förstås en flarra B. som blev vinresultatet, en 2004 vid namn Chateau Angludet. Och vid primörsläppet tidigare i år blev det en Phélan-Ségur, en Branaire-Ducru, två stycken Lagrange och en Durfort-Vivens. Och tidigare en liten Petit Cheval.
Var är min italienska inriktning? Jodå, den lever, har minst tre Brunello -99 som väl ska vara drickfärdiga snart, lika många lite yngre, fyra-fem Barolo och lika många Barbaresco som ligger och vilar.
Provade förresten en lysande modespanjor från Priorato nyss. En Scala Dei som var super, inte alls så starkvinsaktig som jag tidigare förknippat med P., utan väl balanserad och, ja, nästan lite Bordeauxaktig...trots att det är mest Garnatxa. Alla tåg går till Bor...
Men ikväll är det ju fredag och lilla räkan väntar som sig bör. För detta har jag plockat fram, kanske inte för att matcha utan för att jag är så sugen, en Riesling från gamla Österrike, Jurtschitsch Zöbinger Heiligenstein. Yummy.
Har tillbringat en stund med min gamla polare C. från Östersund som plockade fram ögonblicksbilder från Karlskoga, såsom huru Bengt-Åke Gustavsson körde packmoppe, Svennis vägrade spela fotboll, och Anders Jakobsson förgäves försökte kursa förstaupplagan av Sagan om Sune i snöglopp vid K-Center. Funny how life has other plans.
Var är min italienska inriktning? Jodå, den lever, har minst tre Brunello -99 som väl ska vara drickfärdiga snart, lika många lite yngre, fyra-fem Barolo och lika många Barbaresco som ligger och vilar.
Provade förresten en lysande modespanjor från Priorato nyss. En Scala Dei som var super, inte alls så starkvinsaktig som jag tidigare förknippat med P., utan väl balanserad och, ja, nästan lite Bordeauxaktig...trots att det är mest Garnatxa. Alla tåg går till Bor...
Men ikväll är det ju fredag och lilla räkan väntar som sig bör. För detta har jag plockat fram, kanske inte för att matcha utan för att jag är så sugen, en Riesling från gamla Österrike, Jurtschitsch Zöbinger Heiligenstein. Yummy.
Har tillbringat en stund med min gamla polare C. från Östersund som plockade fram ögonblicksbilder från Karlskoga, såsom huru Bengt-Åke Gustavsson körde packmoppe, Svennis vägrade spela fotboll, och Anders Jakobsson förgäves försökte kursa förstaupplagan av Sagan om Sune i snöglopp vid K-Center. Funny how life has other plans.
söndag, september 02, 2007
Septembersläpp 2007
Medan ni tittar på den här vackra bilden från Ven, en helt annan sommar än denna, så tillåter jag mig reflektera över flytande sol, guld och blod:Ja, visst finns det många godbitar i Systembolagets septembernyheter om man nu vore intresserade av till exempel Bourgogne. Tyvärr tillåter inte undertecknads plånbok just nu några stora excesser, Barcelonaresa på gång igen. Men några saker måste man ju unna sig.
Häromdagen investerade jag exempelvis i en Le Petit Cheval. 02 är väl inte en stor årgång, men eftersom Cheval Blanc är Johnny Depps favoritvin så måste man ju skaffa sig en aning om hur det doftar och smakar. Och då får man gå till andravinet...
2005 ska däremot vara lysande i Bordeaux. Chansade på två flaskor Ch Moulin de Cassy från året just därför (artnr 306001). Inte en susning om det är bra. 109 kostade dom.
Fast tillbaka till släppet. En Bourgogne blev det i alla fall. Ch Chamiret Mercurey, till det i sammanhanget rätt blygsamma priset 159 kalla. Å så ett par Riesling: den exklusivaste var Jurtschitsch Zöbing Heiligenstein Riesling 06 för 165 spänn. Sedan även Rabl, en annan österrikare som det finns mer av för 99:-, samt till sist Hafner Riesling Prestige för 75. Kanske hittar man en favorit?
Drack en annan riktig rieslingkaraktär härom kvällen: Deidesheimer Kieselberg Riesling Trocken av Dr. von Bassermann-Jordan, 2006, hej och hå. Från Pfalz och med såpass med mineral att jag sa att den smakade salt i eftersmaken. Goa grejer.
Fast om man nu pytsar i sig riesling såhär ofta får man inte misslyckas med att identifiera kungen Breuer vilket jag gjorde på inledande sessionen av Munskänkarnas tvåbetygskurs härom sistens. Riesling Sauvage som vi nog haft sådär en 20 flaskor av blev ett mysterium, med tankarna vindlande åt Chenin Blanc etc. Ente brau.
Men i gengäld kände jag mig rätt säker på en italienare som andra haft helt olika bud på. Å det var Barolo, förstås.
Vad ska man nu investera i i Barcelona? Kärt nöje att tänka på. Speciellt nu när MFF underpresterar å det grövsta.
onsdag, januari 03, 2007
Besviken på Cabernet Sauvignon
En kanske lite oegentlig rubrik måste jag tillstå. Men det är nåt med det där kärva snipiga som kan vara så tråkigt...jag talar förstås Frankrike, inte nån storfruktig chilenare. Tog fram en Chateau Maillard från Graves, årgång 2000, och såg fram emot en upplevelse. Doften var väl OK, men nej, kan inte riktigt fördra det där lite vrånga som Cab Sav har när den inte är riktigt klar.
Skulle nästan vilja likna det vid det där som enligt Michel Jamais INTE FINNS, nämligen halvkork.
Hu!
Skulle nästan vilja likna det vid det där som enligt Michel Jamais INTE FINNS, nämligen halvkork.
Hu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
