Visar inlägg med etikett Munskänkarna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Munskänkarna. Visa alla inlägg

söndag, oktober 23, 2011

Pinot Noir-lördag, ett race runt världen

I listan nedan måste italienska Krafuss anses vara den stora skrällen, och avgick med omröstningssegern i första flighten, medan kursdeltagarna visade mindre uppskattning för tysk Spätburgunder i Beckers tappning, och än mindre för Leon Beyers alsacevariant. Men det är ju min egen erfarenhet och uppfattning att dessa kallodlade varianter kräver lite tillvänjning och inte har den "charm" som gärna vinner i blindprovning.

I flight 2, Nya Världen, var det en del röster som förordade Galpin Peak från Walker Bay, men därefter var loppet jämnare. Krafuss och Galpin Peak är viner där man dragit på i termer av koncentration, ek och skogsdoft, lite grann av bourgogne på steroider. Men båda är välgjorda, och man ska förmodligen upp en del i prisklass för att hitta äkta bourgogne som tydligt slår dessa kraftpaket. Monsieur Jadot räckte inte riktigt till för detta denna gång, även om Pommard Grands Epenots på inget sätt var ett dåligt vin, balanserat, drickfärdigt och allmänt trevligt.

Druvbetyg, oktober 2011
Rosman Jahja
Pinot Noir

FLIGHT 1
1. Becker Spätburgunder 2008, Pfalz, Tyskland, 13 %
Nr 90359     139:-
2. Leon Beyer Pinot Noir 2007, Alsace, Frankrike, 13,5%
Nr 73679     169:-
3. Krafuss 2005, Alois Lageder, Alto Adige, Italien, 13,5% 
Nr 75316     285:-
4. Pommard Grands Epenots 2007, Louis Jadot, Bourgogne, Frankrike, 13,5%      
299:-
FLIGHT 2
5. Delinea 300 Pinot Noir 2009, Willamette Valley, Oregon, USA, 14%
Nr 90392     99:-
6. Montes Alpha  Pinot Noir 2008, Casablanca, Chile, 14%
Nr 90293     169:-
7. Gloria Ferrer Pinot Noir 2005, Carneros, Kalifornien, USA, 13,5%
Nr 74419     209:-
8. Clos de Ste Anne Naboth’s Vineyard Pinot Noir 2008, Gisborne, Nya Zeeland, 13,5%
Nr 90345     249:-
9. Galpin Peak Pinot Noir 2007, Bouchard Finlayson, Walker Bay, Sydafrika, 13%
Nr 82933     299:-

måndag, oktober 17, 2011

Skaldjursrulle, passar till allt mousserande!

Detta recept är utprovat av mig vid Munskänkarnas mousserandekurs i Malmö:

Skaldjursrulle (8 portioner)
Deg:
1,5 dl vatten
1 dl kaffegrädde
50 g smör
1,5 dl vetemjöl
3 ägg

Fyllning:
250 g skalade räkor (ca 500 g oskalade)
1 burk musslor i vatten (200 g, bara Abbas duger)
3 dl vispgrädde
3 msk riven pepparrot
salt
1 dl finhackad dill

1. Sätt ugnen på 200 grader. Koka upp grädde, vatten och smör. Tillsätt mjölet under kraftig vispning och rör tills smeten släpper kastrullens botten. Låt svalna. Tillsätt äggen ett och ett och rör om väl mellan varje ägg.
2. Bred ut smeten i en långpanna (30x40 cm) klädd med bakplåtspapper. Låt grädda i ca 20 minuter. Stjälp upp på bakplåtspapper och låt kallna.
3. Låt musslorna rinna av, och räkorna om de är burkade. Skala annars räkorna. Skär skaldjuren i mindre bitar.
4. Vispa grädden ganska hårt. Rör ner pepparrot och dill, smaka av med salt (eller örtsalt).
5. Bred ut gräddblandningen över botten, lägg ut skaldjuren ovan på. Rulla ihop till en rulltårta och låt den vila i kylskåp ett par timmar.
6. Lägg upp rullen på en vacker skärbräda eller uppskivad på ett serveringsfat.

söndag, februari 06, 2011

Trebetygsprov i Stockholm

Vilket fiasko! Här har man trott att man har förberett sig hyfsat väl med kurs och repetition av alla Munskänkarnas välkända nummer, framför allt från gamla världen förstås, det är ju tyvärr mina egna preferenser som styr det. Sen är provet de facto så förbaskat svårt så att jag, även om jag hade temporärt överpresterat (vilket jag i sig inte gjorde) ändå inte haft skuggan av en chans.

Första vinet i första vita druvflighten visade sig vara en torrontes. Parfymen kände jag, men eftersom druvan ändå inte riktigt finns på min referenskarta så var tonen satt, jag kunde inte komma närmare än att gissa på en bättre Gewürztraminer. Från där var det bara nedåt. Chardonnay var det enda jag lyckades med i första flighten. Viognier i platta Clay Stationutförandet var för anonym, och Grüner Veltliner är bara inte lätt, jag gissade på albariño. Skrapade ihop 4 pinnar.

Andra flighten var en mardröm. Den började med en portugis, en vinho verde som jag misstog för just Grüner Veltliner (i konsekvens med flight 1). Fortsatte med en grymt ekad Pessac-Léognan, en svår rökig pfalzriesling med anonym syra och sedan paradnumret, en äppelciderdoftande, boken sak som visade sig vara Vouvray Vieilles Vignes, helt okänt på referenskartan det också...Även här skrapade jag väl ihop 4 poäng, mest på årtal.

Över till det röda vinet: Druvflighten ("den lätta") började med en pinotage där jag missade sydafrikasunket och kammade noll. Sedan satte jag en tempranillo från Ribera, och hade halvrätt på en sangiovese. Fick även halvrätt för den avslutande mourvèdren. Åtta poäng i detta var väl en liten ljusning.

Men sen: Missade en portugis, vilket jag inte skäms för, och hamnade i rätt land men inte rätt region med beaujolais, halvkass men tillhör såna missar man gör. Sen var jag för smart för mig själv och bara halvgissade bordeaux, eftersom den liknade en Meerlust Rubicon jag nyligen testat, till sist hamnade jag i Priorato trots en avslutande anteckning som sa : "Det kan vara shiraz!!!" Vilket det givetvis var. Katastrofala fem poäng i flighten. Här hade jag nu tappat allt mod tyvärr.

Att det som vanligt gick lite bättre med det söta var föga trösterikt. Klarade Muscat de Beaumes de Venise, halvklarade sherry, och mixade till slut en Rutherglen med en Moscatel de Setubal. Typ 9,5 poäng i flighten.

Allt som allt cirkus 30 poäng och cirkus 23 under godkänt. Verkar inte vara särskilt troligt att man ska ta sig upp på nivån som krävs, eller? Just nu känns det som rätt omöjligt. Frågan är om detta verkligen är rätt nivå, på prov som dessutom bara ges vartannat år. Tveksamt. Jag hade betydligt färre poäng denna gång än för två år sedan när jag var en MYCKET mer oerfaren vinprovare som aldrig gått trebetygskursen, då hade jag 43,5...

torsdag, maj 13, 2010

Bloggutmaningen från NE antagen: Var finns det vinkunskap?


Min gamla arbetsplats NE (ne.se) vill att man ska lista kunskapsspridande böcker och tidskrifter, vilket är tämligen lätt på vinområdet:

1. Livets Goda. Trots att tidskriftens titel antyder epikureiska drömmar i skrift är detta inget annat än nördarnas högborg. Här är ingen kunskap på området för smal eller exklusiv, utan förutsätts intressant för läsekretsen. Vilket är sant. Det du inte visste om vin kan du lära dig här. En av motorerna i detta alster, Michel Jamais, hade jag nöjet att lyssna på i måndags vid Torresprovningen på Pontus by the Sea. Hans kunskap är inget annat än massiv och imponerande. En förebild.

2. The Oxford Companion to Wine. Jancis Robinson och kollegor har åstadkommit det definitiva vinuppslagsverket. Givetvis, precis som NE, är det alfabetiskt organiserat. Vad betyder "feinherb" på tyska vinflaskor? Bara att slå upp, javisstja, samma sak som halbtrocken...Men här är ju något intressant om druvan Fer, förresten, var det inte den jag drack i en Gaillac på Brogatan? jojomänsan, fast där i Gaillac kallas den ju Braucol...hmmmm.

3. Guía Peñin. "Den gröna bibeln" listar allt spanskt vin av intresse varje år. Även om jag egentligen aldrig har läst spanska är det givetvis oerhört tillfredsställande att tyda beskrivningarna. Exempel: Torres' Grans Muralles 2005: "94 points...Color cereza opaco, borde violáceo. Aroma ahumado, especias dulces, fruta al licor, mineral, hierbas de monte. Boca sabroso, espirituoso, estructurado, buena acidez." POESI.

(Och vill man träffa vinnördar ska man givetvis gå med i Munskänkarna...)

söndag, september 20, 2009

Vinlitteratur relevant för Trebetygsnivån hos Munskänkarna

(Detta är utkast till en vinlitteraturlista sammanställd för Trebetygskursen 2009-2010 i Malmösektionen av Rosman Jahja)

Allmänna verk

Hiort af Ornäs, Catarina, Munskänkarnas vinbok (2007, femte reviderade upplagan).

Munskänkarnas grundbok, trots vissa faktabrister ändå oundgänglig eftersom den speglar en syn på vinvärlden som fortfarande i allt väsentligt lever kvar i utbildningarna, även via kurskompendierna på ett-, druv- och tvåbetygsnivåerna. Även om Nya Världen sakta tagit sig in i den bilden är kunskapsbasen fortfarande Gamla Världen, och särskilt Frankrike.

Mölstad, Mikael, Nya stora vinskolan (2007, andra upplagan).

Det mest ambitiösa försöket att skriva en allomfattande vinskolbok som är upplagd för att fungera som kurslitteratur. Pedagogiken är mycket tydligare än i Munskänkarnas vinbok, och innehåller till och med vinrekommendationer för varje lektion samt instuderingsfrågor. Plus för tydlig översikt av vintillverkning.

Stevenson, Tom, Vin – Uppslagsboken över världens viner (2005).

Detta är den svenska översättningen av den fjärde upplagan av Sotheby’s Wine Encyclopedia. Tom Stevenson är en mycket personlig och extremt kunnig skribent, som inte tvekar att dela med sig av sina synpunkter på utvecklingen i vinvärlden. Ur underhållningssynvinkel det ledande översiktsverket, och med en tilltalande layout. Kanske det bästa verk som finns som försöker beskriva varje appellation, inklusive betyg?

Domine, André (red.), Vin.

Ett måsteverk på grund av sin omfattning, dessutom högst prisvärt. Denna geografiskt uppdelade globala översikt har en tysk syn på vinvärlden. Den är oerhört omfattande, och skribenterna är specialister på respektive område. Annorlunda producenturval vilket ibland har ett egenvärde.

Mölstad, Mikael, En värld av vin – den kompletta vinguiden (2005).

Uppslagsbok som förtjänar sin plats i samlingen, också för att den är gjord i Sverige. Producenturvalet kan diskuteras, men det kan det ju alltid. En slags databas i grunden, svårläst såsom litteratur, men Mölstad och co har definitivt gjort en pionjärinsats.

Johnson, Hugh, Hugh Johnson’s Wine Companion – the Encyclopedia of Wines, Vineyards and Winemakers (2003, femte upplagan).

Denna upplaga är “fully revised and updated by Steven Brook”. Hugh Johnson är naturligtvis en av vinvärldens riktigt stora auktoriteter. Detta verk skrevs ursprungligen för tjugo år sedan, och lider lite av detta, eftersom det har hänt så otroligt mycket under den tiden. Urvalet av producenter kan sannnerligen diskuteras, men om man bortser från allt detta finns ändå intressant kunskap och åsikter kvar att hämta.

Parker, Jr, Robert M., The world’s greatest wine estates – a modern perspective (2005).

Tycka vad man vill om världens mest inflytelserike vinskribent Robert Parker, och det gör ju de flesta, särskilt vi som fostrats i Munskänkarnas ganska Frankrikeinfluerade syn på världens viner. Man kan försöka avfärda Parker med att han är amerikan med deras inbyggda förkärlek för bombastiskt vin med alla mätare i topp, men man kan ju aldrig ta ifrån honom rätten att han är extremt kunnig, skriver bra och att till och med uppfinnaren av den 100-gradiga betygsskalan har reviderat och vidgat sin syn på världen. Den här boken innehåller hans personliga urval av världens bästa vinmakare och är en förtjusande amerikansk förlagsprodukt, genomarbetad och väldigt trevlig både att läsa och att använda som uppslagsverk över de främsta vingårdarna, inte bara enligt Parker utan enligt de flesta...

Uppslagsverk

Robinson, Jancis (ed.), The Oxford Companion to Wine (2006, tredje upplagan).

Vi måste ju alla ha ett rent alfabetiskt uppslagsverk när vi stöter på den där konstiga druvan eller regionen. Och då ska vi nog ha detta verk som Jancis Robinson håller ihop med specialskribenter på respektive område. Boken innehåller mer än småartiklar: geografiskt och historiskt en fantastisk källa att ösa ur. Kanske inte att sträckläsa, men ni vet hur uppslagsverk fungerar, när man skulle läsa om druvan Huxelrebe så hamnar man plötsligt i något intressant om Hunter Valley Zone...

Clarke, Oz, & Rand, Margaret, Druvan bakom vinet – din guide till världens druvsorter och de viner de frambringar (2001).

Denna boks engelska titel är Grapes and Wines. Bästa druvbaserade översikten över vinets historia och dagsläge, med de flesta av dagens druvsorter ordnade alfabetiskt, och större artiklar om de dominerande.

Atlaser

Clarke, Oz, Oz Clarkes nya vinatlas – världens viner och vinregioner (2004, andra reviderade svenska upplagan).

Heter Wine Atlas på engelska. Sannolikt det ledande atlasverket, personligt skrivet med riktigt bra kartor. En bok att hela tiden återkomma till helt enkelt.

Johnson, Hugh, & Robinson, Jancis, The World Atlas of Wine (2007, sjätte reviderade upplagan).

Ytterligare ett atlasverk som är grundligt och ger bra översikt. Kartorna är svåra att memorera i detta verk, alldeles för detaljerade med topografi etc. Men om det är detaljer man är ute efter är allt gott och väl. Och texterna är väl värda att läsa förstås.

Årsböcker

Johnson, Hugh, Hugh Johnson’s Pocket Wine Book 2010 (2009).

Denna årgång och alla föregående av detta verk är naturligtvis ett måste för den vinintresserade, eftersom den i sin blygsamma bärbara omfattning är den bästa översiktliga följeslagaren beträffande producenter och distrikt, användbar särskilt i internationella vinbutiker och på resor, men också för dess vinrekommendationer till olika maträtter, årgångsöversikten och lite nytt specialmaterial för varje ny årgång av boken.

söndag, december 30, 2007

Hur var nu 2007?


Såhär i elfte timmen verkligen är det väl dags att summera 2007. Det var nog ett relativt långt år, sett med vuxenögonen, eftersom tolv månader numera forsar förbi i ett rasande tempo. Kan bero på en hel del resor: Barcelona två gånger, Bali i tre veckor i somras, USA på vårkanten, Birmingham, Rotterdam. Druvkursen i Munskänkarna fullbordad i våras, tvåbetygskursen på gång just nu. Föreläsare på ettbetygskursen både i våras och nu i höst. Några spelningar med bandet, senast på en intressant julfest i Trelleborg.

Och då talar jag bara om saker vid sidan av jobbet. Det räcker.

Sommaren var ju grymt dålig i Sverige, så det var rätt tid att vara utomlands.

Några personliga insikter om vin från året i sammandrag:

* Är Nebbioloviner i genomsnitt intressantare än Sangiovesedito? Kanhända är det så för mig just nu. Barolo rycker ifrån Brunello.
* Hur bra och gamla måste Bordeauxviner vara för att bli intressanta? Det får lagrandet av årets inköpta 2004-5:or utvisa.
* Alla Priorato har inte starkvinskaraktär vilket jag trott.
* Alejandro Fernandez är fortfarande en stjärna.
* Cabernet Franc är kul. Men det visste vi ju.
* Bourgogne i gemen har seglat upp som personlig favorit.
* Intressant att man kan ha en Chardonnayperiod då och då (tack vare USA).
* Languedoc är det nya stora området.
* Rhône har mer att ge än jag trott, förstås.
* Riesling håller ställningarna. Breuer förstås. Även om all time best nog var den där från Nya Zeeland (Stratford?)
* Boxvin mest druckna under året: Les Fumées Blanches. För tredje året i rad typ. Röd box: Formulae. (Förra årets röda vinnare var Lynch-Box)
* Ska köpa mer Alphonse Mellot, Sancerre-mästare, från Vin Direkt i Dragör.