Visar inlägg med etikett Spanien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Spanien. Visa alla inlägg

tisdag, juli 31, 2012

Mallorcatips - city och beach

När den svenska sommaren 2012 lyst alltför länge med sin frånvaro panikbokade vi mer eller mindre något som jag hoppades skulle bli en bra mix av strandslappande och bad med citybreak, bra restauranger och shoppingmöjligheter. Och si - för en gångs skull blev jag positivt överraskad. Målet var Palma, dit vi flög med Thomas Cook, courtesy of Ving. Inte billigt men en miljon gånger mer komfortabelt och tusen gånger bättre än Ryanair. Hotellrum bokade jag som vanligt med hjälp av booking.com. Detta är mycket bättre än konkurrenterna eftersom man normalt sett inte betalar något i förväg. Hotellet hette Mirablau (fullt godkänt sånär som på sängarna...) och låg vid stranden Cala Mayor, strax utanför Palma på den västra sidan. Annars är det kanske den östra sidan av staden som har de välkända stränderna, typ stora Platja de Palma i jämnhöjd med flygplatsen.

Men lilla stranden i Cala Mayor passade oss perfekt. Tio minuters promenad från hotellet, fin sand, fint vatten, bra strandbäddar och parasoll att hyra, helt OK strandrestaurang. 26 grader i vattnet och, äntligen, massor av sol.

Första middagen på lördagen var bokad på Simply Fosh inne i stan. Den drivs av stjärnskottet Marc Fosh som numer har tre restauranger i egen regi i Palma. Detta är väl slagskeppet, fiffigt inrett med eget konstgalleri (varför har inte alla krogar det?), utepatio à la Puro (det svenskägda hotellet/klubben som man också kan testa) och hyfsat mondän publik. Vi välkomnades bra, fick byta bord på hovmästarens initiativ, startade med cava och valde avsmakningsmenyn i det lilla formatet med tillhörande vinmeny.

Men det finns ju inga riktigt små avsmakningsmenyer, så efter amuse-bouche och fyra bättre rätter var vi på gränsen till paltkoma. Vi kan verkligen rekommendera Simply Fosh, inte huvudlöst dyrt heller. Vinmenyn gick kanske inte riktigt i A:s och mitt tecken, men det berodde på att man prioriterat spanska saker: sherry fino kan bli överanvänt, som till denna jordgubbsgazpacho (förvånansvärt god), där man faktiskt hade velat ha något som matchade tomaterna och frukten snarare än nåt snustorrt. Ingen av oss är heller någon riktig prioratfan, även om Les Cousins (bilden) säkert är helt OK i sin genre till det långbakade köttet som var perfekt.

En utflykt som var riktigt bra var den till Soller och Port de Soller med det gamla trätåget som avgår från Placa Espanya. Färden tar ca en timme, och Soller, där vi intog frukost på torget, var en trevlig liten stad/by där vi avverkade shoppinggatan Lluna på en timme eller så. Sedan fortsatte vi med spårvagnen (ca 20 min) till Port de Soller, där vi badade, strosade och åt en finfin lunch på Es Raco de Port, i backen bortanför spårvägsstationen. Badet var dock sanslöst mycket bättre på Cala Mayor-stranden, där vattnet var klarare och man inte behövde dela territoriet med alla fritidsbåtarna som i P d S. Kombibiljett tåg/spårvagn kostar 28 Euro. Åk gärna redan klockan 8 om ni vill ha tid, turistavgången är annars vid tiotiden från Palma. Hem 14.30 från Soller, eller först på kvällen. Men då missar man ju svensk middagstid i Palma (erkänner att jag inte hittat in i det här med tapas vid sju och middag vid tio trots idoga försök).

Tapas är ju ett kapitel för sig i Palma. Vi hade tidigare med nöje avnjutit såväl baskiska pintxos (=på bröd) på Lizarran på bakgatan bakom Bar Bosch i ändan av Passeig Born, liksom La Boveda, den lokalt välrenommerade tapasrestaurangen neråt vattnet. Men fyndet denna gång var ändå Tast som ligger ett stenkast från Lizarran, man kan gå genom gallerian eller bara fortsätta längs Jaume III förbi Bar Bosch så kan man gå in från gatan. De underfundiga tapas man plockar själv här kröns av en fantastisk foie gras med syltat fikon. Till fyndpris, 1,50 Euro!!!

I Cala Mayor finns också en av Palmas bästa restauranger, Il Paradiso, som tidigare drevs av Emilio Ingrosso, men som drivs vidare av en annan svensk. I ett magnifikt moriskinspirerat hus hittar man där en italiensk restaurang av högre klass. Här gör man bäst i att boka på förhand och sitta ute på verandan...Maten, miljön och utsikten är kanon.

När man inte har annat för sig är det kul att sticka in till stan och kolla shoppinggatan Jaume III, kolla även in Jaume II lite längre upp mot Placa Mayor, som är en mer grändlik historia med småbutiker likt Barrio Gotico i Barcelona. Det är härligt att Palma faktiskt har två stycken El Corte Inglés, den spanska motvarigheten till gamla NK. Där finns ett ypperligt vinutbud och givetvis hur mycket kläder som helst, till extrapris eftersom spanjorerna själva har haft det ekonomiskt svårt. Så räkna med att bli fjäskad för som utlänning, El Corte gav just nu 10 procent extra rabatt till alla utlänningar. Plus gratiskupong i restaurangen till ett glas vin (om man vill slåss med otacksamma ryssar som just nu är de kapitalstarkaste turisterna).







onsdag, mars 17, 2010

Spanien är ett land där man dansar tango

...men oxå dricker en hel del bra vin. Nedanstående lista är en resumé från gårdagskvällens crash course i spanska viner med tonvikt vid en del rådande trender. En vetgirig grupp Munskänkar gjorde tummen upp för Finca Sandoval, medan Baron de Ley delade lägret ordentligt, ända från "unket" till "mycket gott". Och just denna flaska Vilosell kunde nog inte klassas som "bersåvin". Flaskvariation?

Halvblind provning Spanien, 16 mars 2010

Vita viner:
Catalunya: Raïmat Abadia Blanc des Blancs 2008 (Albariño/Chardonnay/Sauvignon Blanc) 69:-
Från Katalonien kommer denna intressanta blandning där den traditionellt galiciska druvan i ropet, albariño, blandats med chardonnay och sauvignon blanc till en frisk, ungdomlig mix. Producenten Raïmat, ägd av cavajätten Codorniú med hemvist i Penedes, alltså i nordöstra Spanien, har börjat blanda i albariño i sina tidigare chardonnay-dominerade Blanc de Blancs-viner, under inflytande av australiske vinmakaren Marc Nairn. Parentes: Den över hela världen kände vinmakaren Miguel Torres har sin teori helt klar: han tror stenhårt att albariño är en variant av Riesling, en inte alltför långsökt idé med tanke på den höga syran. Guia Peñin-poäng: 89

Rueda: Viña Morejona 2008 (Verdejo) 88:-
Den lite svårhanterade druvan verdejo har sedan man hittat metoder att behandla den (såsom nattlig skörd och skydd av livsmedelsgas under hanteringen för att undvika oxidation) blivit Ruedas kännetecken. Marqués de Riscal var förmodligen först med att göra detta friska aromatiska, och i just detta fall friskt fruktiga, vin som kan innehålla även druvan viura som finns framför allt i vit rioja.

Valdeorras: Guitiàn Godello 2006 (Godello) 199:-
Godello är en druva vi ser väldigt lite av här. Den odlas i Valdeorras i nordvästra Spanien, och de som gjort den berömd är just A Tapada, som gör tre olika varianter av Guitiàn: en ofatad hundrakronors, en ”sur lie” för hundrafemtio ca, och till sist denna variant, den fatade för ca 200. Den sistnämnda är den enda Systemet tagit in, vilket jag kan tycka är lite synd då de andra är väl så bra…Guia Peñin-poäng: 91

Röda viner:

Costers del Segre: Vilosell 2006 119:-

Om man någonsin skulle komma på tanken att kalla ett rött vin för ett bersåvin så är detta en god kandidat: Vilosell av stjärnskottet Tomás Cusiné i Costers del Segre är lite av husvin på La Vinya del Señor, den fina vinbaren i Born i Barcelona. Det var där jag först såg den Paul Smithmönsterlika etiketten som ser så lockande ut med sina tvärränder. Någon dag senare skyltades det med samma etikett i Vila Viniteca, min husvinaffär i Barcelona, så jag var tvungen att slå till. Hur smakar då Vilosell? Druvblandningen är tempranillo 62%, merlot 13%, cabernet sauvignon 14%, syrah 5%, garnacha 3%, cariñena 3%. En RIKTIGT elaborerad cuvée med andra ord, smeksam, charmig, fruktig, varm, vissa tanniner men inte så sträva.

Rioja traditionell: Marqués de Murrieta Finca Ygay Reserva 2003 129:-Marqués de Murrieta tillhör urgardet som på 1860-talet började framställa vin i Rioja enligt bordeauxmetoder, med lagring på 225-liters ekfat ,”barriquer”, vilket av de flesta i området ansågs vara ett för dyrt och omständligt sätt att hantera vinet. Men framgångarna för denne markis och även de Riscal som nog var allra först bevisade att de hade fel. Ygay framställs enligt denna metod, och Reserva anger att vinet lagrats i åtminstone tre år, varav minst ett på ekfat. Druvor: 88% tempranillo, 8% garnacha tinta och 4% mazuelo. Enligt Systemet: Balanserad, utvecklad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av dill, torkade fikon, plommon, muskot och mörk choklad.

Rioja modern: Baron de Ley Club Privado Reserva 2004 (Tempranillo) 103:-

En motreaktion i modernare tid mot den traditionella överlånga ekfatslagringen (som har effekten att frukt och friskhet tenderar att blekna bort över tid) är den ”nya” riojastilen, där Baron de Ley är en av de värdigaste företrädarna. Här är eken tydlig, men samtidigt ska frukten vara tydlig och med yngre framtoning, men ändå fortfarande RIOJA. Enligt Systemet: Kryddig, aningen utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, tobak, dill och choklad.

Manchuela: Finca Sandoval (Syrah/Monastrell/Bobal) 2007 263:-Finca Sandoval är ett spännande vin, och Victor de la Serna som utvecklat den är en parallell till Pet Shop Boys inom musiken, dvs. journalisten som bytte sida och istället för att recensera ägnar sig åt att producera. Flera års sökande efter en vingård med rätt terroir slutade i den relativt okända regionen och nya appellationen Manchuela beläget mellan La Mancha och Utiel Requena i mellersta Spanien.
Här hittade Victor allt han letade efter och dessutom till rimlig kostnad. Druvsammansättningen är 79% Syrah, 19% Monastrell (Mourvèdre), 9% Bobal.

Priorato: Finca el Puig 2003 189:-

Ett annat område som låtit tala om sig på sistone är DOC Priorato i Katalonien, vars röda viner rönt internationella framgångar. Vingårdarna ligger på terrasser längs branta sluttningar, på höjder upp till 700 meter över havet, där huvudsakligen garnacha och cariñena odlas, med vissa inslag av syrah och cabernet sauvignon. Vinerna är koncentrerat fruktiga och strama, och kräver ofta lång buteljlagring innan de kommer till sin rätt. En föregångare bland pionjärerna i Priorato är Alvaro Palacios. Druvor: 45% garnacha, 23% cariñena, 20% cabernet sauvignon, 10% merlot och 2% syrah. Enligt Systemet: Stor, aningen utvecklad doft med rostad fatkaraktär, inslag av körsbär, romrussin, choklad, muskot, kaffe och läder.

Jumilla: Vedré 2007 (Monastrell/Syrah/Tempranillo) 99:-
Jumilla ligger längre söderut i Spanien och var ett område som tidigare mest gjorde enklare bulkviner. Efter det att området mycket sent (på 1980-talet) drabbats av vinlusen, gjordes ett allvarligt försök att höja kvaliteten, inriktat i huvudsak på områdets röda druva framför andra, monastrell, som kallas mourvèdre i Frankrike. Resultatet är lyckat, och den kände amerikanske kritikern Robert Parker som gillar kraftfulla viner har gett flera av jumillavinerna 90 poäng eller mer. Vedré innehåller förutom monastrell även syrah och tempranillo. Enligt Systemet: Nyanserat, kryddigt vin med fatkaraktär, inslag av plommon, viol, choklad, tobak och lakritsrot.

måndag, januari 04, 2010

Vilosell nu provat. Passar världens dyraste nötter.


Om man någonsin skulle komma på tanken att kalla ett rött vin för ett bersåvin så är detta en god kandidat: Vilosell av spanska stjärnskottet Tomás Cusiné i Costers del Segre är lite av husvin på La Vinya del Señor, den fina vinbaren i Born i Barcelona. Det var där jag först såg den Paul Smithmönsterlika etiketten som ser så lockande ut med sina tvärränder.

Någon dag senare skyltades det med samma etikett i Vila Viniteca, min husvinaffär i Barcelona, så jag var tvungen att slå till. När vi sista dagen i Barca avlyssnade personalen där de stod och småkonspirerade bakom disken på La Vinya förstod vi att Vila Viniteca är en viktig leverantör till baren. Allt hänger ihop.

Hur smakar då Vilosell? Druvblandningen är tempranillo 62%, merlot 13%, cabernet sauvignon 14%, syrah 5%, garnacha 3%, cariñena 3%. En RIKTIGT elaborerad cuvée med andra ord, smeksam, charmig, fruktig, varm, vissa tanniner men inte så sträva. Som gjort för att sippas i en bar med några fina oliver, eller världens dyraste blandade nötter som vi fick på La Vinya: 7 Euro för en minimal brasiliansk burk macadamia, para, cashew mm. Men visst var de goda!

(Hr Cusiné gör även vinet Geol som lär finnas i ett par ex i Malmö...)

fredag, december 11, 2009

Goa grejer


Jag var i Stockholm denna vecka, vilket ledde till en del vinsampling. Senaste veckorna har mest handlat om att bunkra inför en Spanien/Portugalprovning i morgon lördag, men man snubblar ju över annat trevligt. I Stockholm blev det en Langhe Nebbiolo från La Spinetta. Och en champagne till nyår: Palmer Millésime Brut 2002.

Vid middagen på kvällen i Stockholm, som ägde rum på Sjöfartshuset bredvid Reisen, hade krögaren den goda smaken att rakt igenom bjuda Terras Gauda, en mycket mycket passabel albariño som funkade till arrangemanget med kyckling lika väl som den grillade fisken.

För kvällen känns det som att pinot noir skulle kunna passa. Kanske Beetlejuice, nyazeelänningen från förra släppet? Ett riktigt fynd nyligen var även Jaffelins Mercurey, under 150 får väl fortfarande räknas som budget från de burgundiska trakterna?

En annan tänkbar möjlighet för kvällen är Clotilde Davennes Chablis Premier Cru Vaugiraut. Skönt att livet är fullt av möjligheter.

torsdag, juni 11, 2009

Spanien...en halvblind provning

Trots att ni inte får några omdömen kan kanske nedanstående vinförteckning, konsumerad i maj, vara av intresse:

Halvblind provning Spanien, 14 maj 2009

Aperitif, vitt vin:

Catalunya: Raïmat Abadia Blancs des Blancs 69:-
Från Raimat i Costers del Segre, Katalonien, kommer denna intressanta blandning där den traditionellt galiciska druvan i ropet, albariño, blandats med chardonnay och sauvignon blanc till en frisk, ungdomlig mix.

Rueda: Marqués de Riscal (Verdejo) 69:-
Den lite svårhanterade druvan verdejo har sedan man hittat metoder att behandla den, nattlig skörd, skydd av livsmedelsgas under hanteringen för att undvika oxidation, blivit Ruedas kännetecken. Marqués de Riscal var förmodligen först med att göra detta friska aromatiska vin som kan innehålla även druvan viura som finns framför allt i vit rioja.

Röda:
Ribera del Duero: El Pedrosal 84:-
Ribera del Duero, Vega Sicilias hemvist, har blivit något av ett Tempranillovinets Mekka sedan Alejandro Fernandez (Pesquera m fl), Peter Sisseck (Pingus) och flera andra visat att området klart och tydligt kan konkurrera med Rioja. Detta vin visar vilken kvalitet området kan visa upp även för sina ”enklare” viner. Enligt Systemet: Fruktig, kryddig, något bränd smak med fatkaraktär, inslag av slånbär, rotfrukter, gräs och vanilj.

Rioja traditionell: Marqués de Murrieta Ygay Reserva 129:-
Marqués de Murrieta tillhör urgardet som på 1860-talet började framställa vin i Rioja enligt bordeauxmetoder, med lagring på 225-liters ekfat ,”barriquer”, vilket av de flesta i området ansågs vara ett för dyrt och omständligt sätt att hantera vinet. Men framgångarna för denne markis och även de Riscal som nog var allra först bevisade att de hade fel. Ygay framställs enligt denna metod, och Reserva anger att vinet lagrats i åtminstone tre år, varav minst ett på ekfat. Enligt Systemet: Balanserad, utvecklad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av dill, torkade fikon, plommon, muskot och mörk choklad.

Rioja modern: Marqués de Càceres Crianza 89:-
En motreaktion i modernare tid mot den traditionella långa ekfatslagringen (som har effekten att frukt och friskhet tenderar att blekna bort över tid) är den ”nya” riojastilen, där Marqués de Càceres varit en av de främsta företrädarna. Här ska frukten vara tydlig och med yngre framtoning, men ändå fortfarande RIOJA. Enligt Systemet: Kryddig, aningen kärv smak med inslag av fat, torkad frukt och lakrits.

Bierzo: Pittacum 118:-
Ett vin på modet ordentligt. Bierzo har kommit mer och mer sedan släktingar till Alvaro Palacios, den klarast lysande stjärnan i Priorato, bestämt sig för att visa vad Bierzos lokala blå druva Mencia egentligen går för. Enligt Systemet: mycket fruktig, nyanserad doft med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, viol, kaffe, plommon och nougat.

Priorato: Solanes 169:-
Ett annat område som låtit tala om sig på sistone är DOC Priorato i Katalonien, vars röda viner rönt internationella framgångar. Vingårdarna ligger på terrasser längs branta sluttningar, på höjder upp till 700 meter över havet, där huvudsakligen garnacha och cariñena odlas, med vissa inslag av syrah och cabernet sauvignon. Vinerna är koncentrerat fruktiga och strama, och kräver ofta lång buteljlagring innan de kommer till sin rätt. Enligt Systemet: Smakrikt, kryddigt, fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av plommon, björnbär, tobak, timjan och mörk choklad.

Jumilla: Vedré 99:-
Jumilla ligger längre söderut i Spanien och var ett område som tidigare mest gjorde enklare bulkviner. Efter det att området mycket sent (på 1980-talet) drabbats av vinlusen, gjordes ett allvarligt försök att höja kvaliteten, inriktat i huvudsak på områdets röda druva framför andra, monastrell, som kallas mourvèdre i Frankrike. Resultatet är lyckat, och den kände amerikanske kritikern Robert Parker som gillar kraftfulla viner har gett flera av jumillavinerna 90 poäng eller mer. Vedré innehåller förutom monastrell även syrah och tempranillo. Enligt Systemet: Nyanserat, fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av russin, viol, fikon, läder, kryddor och mjölkchoklad.

tisdag, april 28, 2009

Vita spanjorer


En liten livsuppgift kan ju vara att tala för vita viner från ett land som mest producerar rött, rött, rött. Italien? Näe. Bulgarien? Knappast. Spanien? Jomenvisst. Du kände ju till vit rioja. Och om du läst denna blogg kanske även albarino. Och sherry fino, den räknas väl som vit? Cava är ju definitivt vit.

Men det var inte det det var frågan om. Vi är fortfarande i de nordvästliga atlanttrakterna, med en aning kyligare klimat, vilket vitvinsdruvorna behöver för fräschören, fruktigheten, friskheten. Jämfört med Rias Baixas, albarinons hemvist strax söder om Santiago de Compostela (har du läst Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud, där den femtioåriga huvudpersonen gör den berömda pilgrimsmarschen till just S de C på jakt efter en tjugonåntings hjärta? Gör det.) ligger området Valdeorras strax österut, lite inåt landet.

Här härskar vitvinsdruvan godello, vanligtvis krispig, hög syra, fruktig osv. När jag besökt mitt vinstamställe i Barcelona, Vila Viniteca, har jag inte kunnat undgår att notera hur de skyltat upp med vinet Guitian. Och förstås inte kunnat låta bli att köpa det. Här har vi ett verk av godellons kanske främste företrädare, Ramon G. som en gång grundade adegan La Tapada, nu tyvärr avliden. Just såhär fruktig, fräsch men samtidigt lite aristokratiskt elegant.

Döm om min fövåning när jag av en slump hittade detta i mina ögon urspanska vin i en variant på systemet i stan. Guitian Godello görs även i en variant som jäst/lagrats på ekfat. Tror min själ det finns kvar fortfarande. Jojomän, Guitian Godello 2006 (nr 99066), 199:- kostar det och det är helt OK för att få en inblick i hur man såpass nära rioja gör något rätt annorlunda. Rekommenderas.

fredag, augusti 04, 2006

Bättre än Pingus


Under semestern besökte jag Vingalleriet på Stengade 18 i Helsingör. Utmärkt affär. Danska shoppar utmärker sig ju inte ofta för sitt fina urval utan mer för extrapriser till lättlurade danskar och svenskar. Bag in Box för 59 spänn liksom.

Nåväl, Vingalleriet hade en del spanskt. Jag plockade några som såg OK ut. Den svenska expediten pekade på ett av mina val, en flarra för 70 ca DKR. "Känner du till Pingus?", frågade hon. "Jaa,"svarade jag, medveten om att hon syftade på dansken Peter Sissecks garagevin som väl betingar cirka tusenlappen för den som får tag på en flaska. "Det här är bättre", sa hon. "I så fall kommer jag tillbaka", svarade jag.

Vina Vilano, som skapelsen hette, är knappast bättre än Pingus. Men sådär en 150 kronor smakade det nog som. Jag kommer att besöka Vingalleriet igen.

tisdag, december 06, 2005

Mallorkinska mat- och bartips


Posted by Picasa
Bilden visar Michele på Italian Wine & Shoes (läs får du veta mer om honom)

Mallorca under sensäsong erbjuder dig inte bara sol och värme utan också mat, mat, mat.

När du kommer till Mallorca får du naturligtvis inte missa fisk och skaldjur. En restaurang som utmärker sig ligger i Portitxol strax öster om Palma, ute på piren (vilket den som är slängd i katalanska redan förstår av namnet, Es Mollet, som betyder just det). Du kan frossa i förrätter som grovsaltbakade gröna Padrone-pepperoni med kraftfullt sting, små frasiga friterade bläckfiskar och givetvis gambas, fräsande i vitlök/olja i de obligatoriska keramikskålarna. Om du kommer vidare så långt som till huvudrätten så är S:t Petersfisken serverad på enklaste sätt, grillad, ett fint val.


Att styra upp till bergsbyn Fornalutx ger dig möjlighet till en lantligt idyllisk lunch på bykrogen Ca N’Antuna, strax ovanför bytorget längs huvudvägen. Sätt dig lämpligen på verandan och skåda ner i den gröna dalen eller upp längs de inramande bergstopparna. Till utsikten äter du lämpligen paella eller, om du är på det humöret, den traditionella spädgrisen och sköljer ner med vackert ljusröd rosado från Mallorca. Otroligt gott och fantastiskt prisvärt. Allt ifrån bybor till spanska kungligheter (som brukar titta in när de har vägarna förbi) kan bli dina måltidskompanjoner.

Vem har Palmas bästa tapas? Svårt att säga, det går tretton tapasställen på dussinet i denna stad. En genuin lunchupplevelse är det i alla fall att svänga in i gränden från Juan Carlos-torget mitt i stan, där den baskiska kedjan Lizarran serverar manschettarbetare från de omkringliggande kontoren varje dag. Ta ett glas öl, njut av den högröstade stämningen, plocka det som ser läckert ut på diskarna (nylagade smårätter på det obligatoriska vita brödet kommer hela tiden), spara tandpetarna som ligger till grund för notan och du kommer undan runt fem euro, mätt och upplivad.

En annan liten krydda i Palmas centrum är den högst originella kombinerade affären och baren Italian Wine and Shoes. ”The men drink the wine, the women buy the shoes”, säger innehavaren och spelevinken Michele. Övervåningen rymmer vinbaren, med ett täckande urval italienska viner från Chianti till Brunello till överkomliga priser per glas, undervåningen skorna, producerade av Micheles far i Milanotrakten.

Kärleken förde italienaren Michele till Mallorca. Den varade inte, men ett ytterst vinnande affärskoncept blev det roliga resultatet. Att ta ett glas här på eftermiddagen, med nyuppskuren parmesan och lokala charkuterier till, känns som en perfekt paus i Palmas givande shopping.

Ett coolt och trendigt middagstips är Living. Inredningen med rustika rotkompositioner och moderna marina prydnader längs väggarna ackompanjerar vackert upplagda rätter. Ankraviolin är en förrätt som har det mesta: doft, smak, textur. Vinlistan rymmer den suveräna albariñon Fillaboa och Mallorcas kanske största nya vingårdsnamn: Anima Negra. Deras andravin AN/2 är ett givet val för dig som väljer kött. Den ytterst uppmärksamma betjäningen är bara den värd besöket.

En avslutning på kvällen i samma stil är baren på hotell Puro, där ett intressant urval av Mallorcas vackra folk dricker drinkar och umgås. Fast är du allergisk mot Parishiltonkopior kanske du ska gå nån annanstans…


Es Mollet, Calle Sirena 1, Palma
Ca N’Antuna, Carrer Arbona Colom 8, Fornalutx
Lizarran, Can Bronco, Palma
Italian Wine and Shoes, Placa Mercat, Palma
Restaurang Living, Calle Cotoner 47, Palma
Puro, Can Montenegro, Palma