It may sound a little bit risky to go to Indonesia for a sunny holiday in late October/early November, arguably already rain period, but we took our chances. It is from many points of view the best time to leave sombre Scandinavia for a two-week break.
We went by Singapore Airlines, a reliable carrier, with a short stop in S-pore which is always great, Changi is a very enjoyable airport. Bought some wine (terribly expensive in Asia, but what can you do) and cosmetics there. Fishball soup Singaporean style gives the right taste from the start.
Our first stop was Jakarta, to meet with family. We really enjoyed this, and stayed at Aston Kuningan Suites, a great choice with perhaps the best bed I have ever slept in in a hotel. Except my father's wonderful food we tried Sushigroove, an exceptional, very affordable eatery inside the Grand mall. Sushi here in this "groovy" ("funky", my sister says), the sushi is more Californian style than Japan style. Designed sushi pieces, loud music, young waiters.
Another fun place was Pizza and Birre, a sort of a franchise in neo-brutal barn-like design inside another mall close to my sister's place. They specialize in funky pizza, such as the oxtail one we tested which is very recommendable. But stick to Bintang beer (license-brewed Heineken with a long Indonesia history and great taste), I tried the White Horse which was bland in comparison.
Our next stop, the island Gili Air, was a flight-taxi-speed boat ride away. We flew in to Lombok's new international airport, which is two hours away from the coast (the old on was only one hour). Count on a somewhat special, perhaps bumpy, taxi ride through Lombok's metropolitan Mataram and up along the coast, or risk going to Gili Islands by unreliable boats from Bali...
Gili Air is smaller and less explored than its neighbor Gili Trawangan. We found it the right place to be, with a lovely white beach at the Scallywags Beach Club, which became our base for the couple of days we stayed at the island. Scallywags has a small resort, the Mango Retreat, about 10 minutes walk from the beach. We stayed there and it was a good place, although I would recommend carrying a torch to find your way home in the evening when you have visited any of the restaurants along the beachside. Our favorite place to eat was undoubtedly the Chillout Bar, with its friendly owner running the barbeque, and local fish on gigantic skewers and seafood on display outside the entrance. Here, you get all you need in terms of fish, octopus, balibugs, whatever. Immensely tasty, nothing short of great at VERY good prices. If it wasn't for the wine which always is quite expensive, meaning close to home prices, you'd have trouble spending 15 Euros for an excellent meal.
A day-trip by 15 minute fast boat to Gili Trawangan, where we also set up base at the original Scallywags resort that had a nice pool area, gave us the opportunity to see what attracts so many youngsters these days from various parts of the world. Obviously, the lack of car traffic, which is actually becoming a nightmare in Jakarta as well as in Bali, is of course extremely refreshing. If you need to transport suitcases etc. you will have to rely on horse and carriage. Bicycles are another handy means of transport while you are at the Gili Islands.
Had a great hamburger lunch at the Ko-Ko-Mo, a somewhat upgrade spot. But the overall impression from Trawangan was that this is fast becoming a not as enjoyable place to be from my generation point of view. As the amount of backpackers indicate, they think otherwise. But I would go for Gili Air any time of day - quieter, better-looking, less crowded, nicer beaches.
Back to Bali, it's always a super place to be. This time we stayed in Jimbaran, the friendly beach and fishermen spot not too far from Bali's Airport. We were lucky enough to be able to stay at Karma Jimbaran, in an upgrade villa. We had a small pool for ourselves, and a bigger one down by the Karma Lounge in the same area.
Seminyak is perhaps the shopping centre of the island (if you avoid Kuta, which I think you should if you don't happen to be a teenage Australian surfer looking for friends). We went there to stock up with the necessary things and presents, go to Bintang supermarket, have lunch at wonderful Cafe Bali in Jalan Oberoi, look at bags, clothes, silver etc. Tried local wine producer Hatten's sparkling, Tunjung, which is still OK, in SIP wine bar, just across the street from Bintang supermarket.
In Ubud, the handicraft centre of Bali, we as always had lunch at Bebek Bengil, the Dirty Duck diner. The crispy duck was even better than I can remember it. Magnifique. In the evening, we went by car to Legian to revisit the TAKE sushi restaurant, always a fabulous experience. Bit more Japanese than Sushigroove in Jakarta, but somewhere in that genre.
The last days in Bali the sun was back. In Seminyak and Ubud we had our fair share of rain, but luckily it was the days when we had not planned to be on the beach or by the pool. We tried nearby Jimbaran Beach club and, of course, lunched by the sea at Cafe Menega, the currently best of the simple but always in demand fish restaurants at Jimbaran beach. We had it all, mussles, shrimps, fish, the works, together with sambal and rice for under 10 Euros pro person. Do NOT miss this when in Bali. To go here for lunch is not a bad option, less crowded than in the evenings.
We also experienced some really upgrade nightlife in Rock Bar, a magnificent cocktail lounge on top of the beachy cliffs by the Ayana Hotel (formerly Ritz/Carlton) in Jimbaran. And last but not least, a sensational beach and pool at the Karma Kandara resort in the very south of Bali. To lie in the infinity pool water there and stare at the horizon must be one of the most breathtaking things you can imagine.
Visar inlägg med etikett Bali. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bali. Visa alla inlägg
söndag, november 20, 2011
fredag, september 24, 2010
Singapore och Bali september 2010
September är en bra månad att vara i Asien, åtminstone i Singapore och på Bali. Vi flög med Thai (gamla skrotplan, video fanns knappt), mellanlandade i Bangkok fvb till Singapore.
Vi bodde på Pan-Pacific Orchard, i ena änden av det som är shopparens våta dröm och andras mardröm. Bland mallarna har tillkommit den kanske exklusivaste: Ion. I underjorden, som man ofta besöker på Orchard Street eftersom det är sättet att ta sig från ett varuhus till nästa, finns de mindre exklusiva märkena, på de övre våningarna de allra exklusivaste, förklarade Jessica som vi egentligen var där för att hälsa på och gratta eftersom hon gift sig med Patrik under sommaren.
Ion, ja, en arkitekts vision med bubbelspeglig fasad. Kanske blir Emporia som är på gång några kvarter härifrån i Malmö nåt liknande?
Jag hade satt mig före att äta singaporeanskt, vilket vi såg till att göra. Chili Crab är förmodligen världens slabbigaste rätt, men också en av de godaste, där man kokat in krabban i en tomatbaserad chilisås med ägg i smeten. Med skalet på förstås. Och så äter man små flottyrkokta bröd till. Hey, kräftskiva är en städad tillställning i jämförelse, fast vi fick förkläden som hjälpte till.
Var vi på Raffles? Givetvis. Drack vi Sling? Jojomän, men det är egentligen en ganska läskig medicindoftande drink. Tacka vet jag den gröna sololjedoftande (finns Hawaiian Tropic ännu?) kokosmarmeladen som vi köpte i hotellshoppen.
Provade även Singapore Flyer, staden/landets motsvarighet till London Eye, som bland annat gav en hissnande vy över F1-banan som kommer i bruk i september för stadsracet i S-pore. Och innan färden var vi på Fish Spa och lät stim av små svarta doctor fish i mängder tugga på våra ben och fötter. Otäckt först, men man vänjer sig...
I Chinatown köpte vi kinesiska stämplar med våra namn ingraverade och häftiga mobilskal; jag blev dessutom inlockad till en skräddare på Pagoda Street och hade plötsligt köpt två skjortor. De har sedermera ankommit i rekommenderat postpaket till Sverige och är för övrigt alldeles utmärkta, så Sir Master Tailor på denna gata och skräddaren Henry kan jag liksom Bill Clinton som satt på väggen bara rekommendera.
A. fyndade det sista exemplaret av Ipod Classic som staden kunde uppbringa...Bilden ovan visar tempel i kontrast mot höghus...
Men över till Bali dit vi tog oss med Air Asia utan mankemang. Vi bodde första natten på the Bali Dream Villa. Dessa lyxvillor med egen pool är det nya sättet att bo på här och annorstädes i Asien. Men det krävs ett lite tydligare management än denna villa hade, och läget var inte det bästa utan krävde taxi in till huvudstritan i Seminyak (vilket ligger norr om Kuta, och är det område där jag nu kan säga att jag brukar bo efter fyra balivisiter på fem år).
Vi åt första kvällen, och även senare, på Café Bali som ligger på shoppinggatan Oberoi, och som seglar upp som en riktig utmanare i kategorin bästa budget med superschysst miljö, lite kolonialt skärgårdsaktigt och med utmärkt betjäning. Menyn är blandad med både indonesiskt och annat, sallader med mera. Och oerhört prisvärd. Vinmässigt är hela landet förstås ett slags nerköp eftersom alla bättre viner är så fruktansvärt dyra. Men i gengäld innebär det att man hamnar på valet Hatten Rosé som är en utmärkt lokal produkt fortfarande. Dessutom har Hatten nu även lyckats producera ett mousserande vin som är mycket drickbart: Tunjung.
Gamla favorithaket Ultimo besöktes även denna gång, och var bra utan att vara lysande. Kanske valde vi fel italienska rätter? Drack Two Islands Shiraz, som är lokalt men lite fusk eftersom druvorna är importerade från Australien.
Även intilliggande Trattoria har bra italiensk mat, men är kanske inte superinspirerande ändå? Kolla även in Rumours, mer ungdomsmässigt fast med mycket bra priser på samma gata, Oberoi alltså. Verkar ha spottat upp sig igen. I änden av gatan ner mot stranden och Seminyak Square (där finns förresten en kul utemarknad för kläder där jag fyndade) finns nyanlagda "trärucklet" (liknar Nimis) The Junction, som har mer styling än äkta atmosfär. Verkar inte ha satt sig riktigt av det sparsamma antalet gäster att döma.
Stranden i Seminyak är fantastisk, med surf och kroppssurfing för oss vanliga dödliga. Vågorna är smaskens, försäljarna tröttsamma men OK om man inte intresserar sig för mycket. Vi hade två heldagar i solen som verkligen behövdes. Badade pool gjorde vi på vår hemvist större delan av tiden: Desamuda Village, en lite äldre anläggning av villor, visserligen med lägre standard men mycket bekväm ändå, aktivt management och väldigt bra läge längs Jalan Raya Seminyak, huvudgatan som leder från Kuta och norrut. Gångavstånd både till Oberoi och Gado-Gado, de båda andra viktiga gatorna som leder ner mot stranden.
Ku De Ta, klubben/restaurangen/baren vid havet i slutet av Oberoi känner i princip alla till som varit på Bali. Här finns det mycket vackra människor, locals och turister, soldyrkare, surfare, barn och äldre i en fantastisk blandning, allra helst vid solnedgången, då man från loungesofforna kan få en oförglömlig vy av havet.
Utan att ha ätit där måste jag bara slå ett slag för KdTs drinkar som även om de är dyra relativt sett (runt 100.000 rupiah = 80 spänn) är slående fantasifulla, det tar en evighet bara att bestämma sig, och välsmakande. Detta bara måste man unna sig. Och barkäket håller samma höga klass (vi åt samosas, sushirulle och andra vårrullar). Plus att servicen är super...
Än en gång besökte vi TAKE, sushirestaurangen i Legian där den glada personalen ropar Massé, Massé ut i lokalen varje gång när nya gäster anländer. Vi satt inte japanskt på det upphöjda golvet (skönt att slippa för stelbent svensk) utan i ett vanligt bås med mjuka kuddar. Denna gång tyckte jag faktiskt att den normala superfärska tonfisksushin överglänste otoron, den åtråvärda magmittbiten...
Sista kvällen käkade vi på SIP Wine bar, ett nytt ställe, rätt upgrade, alldeles vid supermarketen Bintang fast på andra sidan gatan. Här har en landsflyktig fransman fått för sig att servera goda franska rätter och utvalda viner. Frågan är om det kommer att funka? Priserna är ju hisnande för vinet med lokala mått mätt, så vi drack Tunjung (mousserande alltså) och till slut även ett vanligt glas Hugel Riesling för 150 spänn för att fira slut på semestern.
Efteråt slank vi in på Mannekepis, också längs huvudgatan Jalan Raya, där en lite mer prisvänlig landsflyktig belgare serverar belgiskt typ moules frites eller indonesiskt om man vill och levande rock/jazz/blues på kvällarna, så vi drack Bintangöl och diggade indonesiska covers av ett hyfsat lokalt gäng på scenen innan vi vandrade hemåt i natten.
Lunchhaket som gäller, även för middag om man vill, är ju Made's Warung (längs huvudgatan...) eftersom det är här man käkar indonesiskt. Nasi Campur, en minirijsttafel,är sällsynt prisvärd och ger en taste av allting lokalt som är gott. Det finns tilloch med en blandtallrik av detta och Gado-Gado, Indonesiens berömda grönsaks/ägg/tofusallad med jordnötssås. Bintang till förstås.
Och snyggaste skjortorna finns fortfarande på boutiquen Biasa...
Det är en härlig känsla att sitta vid hotelldatorn i gryningen, se den röda Balisolen stiga, och konstatera att MFF slagit HIF med 2-0. Bara det i sig var värt resan.
tisdag, juli 07, 2009
Bali revisited

Den 24 maj anlände vi till Bali, och efter en skön stund på Balangan Beach åt vi middag på en suverän sushirestaurang, TAKE, som ligger på Jalan Patih Jelantik, åt Kutahållet till. För första gången åt jag Otoro sashimi, den alldeles otroligt mjälla magdelen på tonfisken. Unbelievable. Sushilexikon: Otoro (oh-toh-roh), which is sometimes labeled o-toro, is the fattiest portion of the tuna, found on the very underside of the fish. This cut is fatty almost to the point of falling apart and can literally melt in your mouth.
Andra bra restauranger denna gång var Ultimo på Jalan Laksmana i Seminyak, suverän standard till mycket överkomliga priser. Vad sägs om Penne Gamberetti för ca 30 spänn? Eller filé mignon för 40? Och en flaska Hatten rosé, det enda schyssta lokala vinet, för ca 100 kronor? (då ska man hålla i minnet att alkohol är dyrt i Indonesien...) Vi var även på Café Bali på samma gata, också bra men med något högre priser och "gullig" inredning.
Efter en tur till Java bodde vi i Tuban, alldeles intill flygplatsen, på det nyinvigda Holiday Inn som finns där. Helt OK. Komplett med italiensk restaurang och välfungerande japansk rumptvätttoalettmekanik.
söndag, juli 08, 2007
Bäst på Bali

Två och en halv vecka på Bali innebär naturligtvis upplevelser av mångahanda slag: boende, platser, mat. Här en blandad lista med intryck, osorterat:
Vi bodde i Seminyak, vilket var en slutsats sedan förra gången när vi bodde i Nusa Dua som är lite för ocentralt. Och den visade sig vara riktig: Seminyak, som är den mest upgrade av trillingorterna Kuta, Legian och Seminyak på Balis sydvästra kust, har minst krimskrams, är lugnare än Kuta men har ändå närhet till det mesta. Stranden är mycket bra, med häftiga surfarvågor, så man får ge akt på flaggsignaleringen om var det går bra att bada. Sen finns ju det omistliga lounge/bar/glidarstället Ku Dé Ta på nära håll...faktiskt bara en kvarts gångavstånd längs stranden från hotellet Sofitel i Seminyak där vi bodde. Sofitel ligger längst ned på bargatan Jalan Dhyana Pura, medan KDT avslutar restaurang- och shoppingstråket Jalan Oberoi.
Eftersom vädret var lite opålitligt inledningsvis tog vi de obligatoriska utflykterna till Ubud (kulturhuvudorten) och Kuta omgående. I Ubud besökte vi Monkey Forest, där en grupp livliga och påhittiga makakapor bor i ett tempelområde, ständigt på jakt efter de bananer som säljare på området kursar till villiga turister. Kanske mest kul för barnen med en klängande apa i håret, men värt ett besök. Lunch åt vi på Casa Luna, ett tips från Lonely Planet som höll. Shoppingen i Ubud avslutades med skyfall som också påverkade underlaget för hemmafotbollsspelarna som på den usla planen mitt i Ubud spelade oavgjort mot ett gästande lag...nåväl, jag köpte ett par mycket fina avsmakningsskedar i tropiskt trä innan det var dags för middag på Bebek Bengil, en favorit sen vårt förra besök. Dirty Duck som stället heter på engelska ligger mitt ute i heliga risodlingar och har en smått berömd "crispy duck" som smakar mycket bra...
En schysst middag på en kanon, icke upgrade, restaurang på Bali får man fortfarande för klart under hundralappen. Vin är rätt dyrt och inte så prisvärt eftersom urvalet är starkt begränsat. Inhemskt vin kan man få lite billigare, så en variant vi körde på var Hatten Rosé, ett av de bättre lokala alternativen. På vårt stamställe Rumours på Jalan Oberoi kunde man få detta vin för 56.000 IDR +++ vilket är billigare än i affärerna och svarar mot under en femtiolapp, medan Australienimporter lätt kunde kosta det tredubbla eller mer.
En bra lunch med Bintangöl kan ligga på mellan tjugo och femtio kronor. Standardrätter är Mie Goreng eller Nasi Goreng (Stekta nudlar/ris), men andra grejor som satay (kycklingspett med jordnötssås) eller gadogado (sallad med ägg, tofu och kokta haricots verts och andra grönsaker, även det med jordnötssås) är ofta helt OK.
Rumours, ja, prisvärdare kvalitetsställe får man leta efter, vilket förklarar varför vi var där fyra gånger. Var kan du käka 200 g fint nötkött (tenderloin) för ca 45 spänn? Eller 500 g grillad hummer för 65 bagis? Eller kanonpasta med hummer på samma prisnivåer? Jag kunde sällan avstå från efterrätten banankaka (en australisk standardgrej tydligen) med vaniljglass heller.
Andra bra restauranger i Seminyak är thaistället Lemongrass och japanen Ryoshi längs huvudgatan Jalan Raya Seminyak. Båda frekventerade vi två gånger, liksom indiern med det suspekta namnet (och utseendet för all del) Gateway of India på Jalan Dhyana Pura. Ät hellre a la carte här än söndagsbuffén de gör reklam för. Dessutom kan Rumours lite trendigare italienska syster Ultimo som har finfin pasta rekommenderas. Intilliggande Trattoria är också bra, men kändes lite stökigt när vi var där (det kan för all del även Rumours vara, med biljardspelande australiska smurfare i samma rum).
Vi bodde i Seminyak, vilket var en slutsats sedan förra gången när vi bodde i Nusa Dua som är lite för ocentralt. Och den visade sig vara riktig: Seminyak, som är den mest upgrade av trillingorterna Kuta, Legian och Seminyak på Balis sydvästra kust, har minst krimskrams, är lugnare än Kuta men har ändå närhet till det mesta. Stranden är mycket bra, med häftiga surfarvågor, så man får ge akt på flaggsignaleringen om var det går bra att bada. Sen finns ju det omistliga lounge/bar/glidarstället Ku Dé Ta på nära håll...faktiskt bara en kvarts gångavstånd längs stranden från hotellet Sofitel i Seminyak där vi bodde. Sofitel ligger längst ned på bargatan Jalan Dhyana Pura, medan KDT avslutar restaurang- och shoppingstråket Jalan Oberoi.
Eftersom vädret var lite opålitligt inledningsvis tog vi de obligatoriska utflykterna till Ubud (kulturhuvudorten) och Kuta omgående. I Ubud besökte vi Monkey Forest, där en grupp livliga och påhittiga makakapor bor i ett tempelområde, ständigt på jakt efter de bananer som säljare på området kursar till villiga turister. Kanske mest kul för barnen med en klängande apa i håret, men värt ett besök. Lunch åt vi på Casa Luna, ett tips från Lonely Planet som höll. Shoppingen i Ubud avslutades med skyfall som också påverkade underlaget för hemmafotbollsspelarna som på den usla planen mitt i Ubud spelade oavgjort mot ett gästande lag...nåväl, jag köpte ett par mycket fina avsmakningsskedar i tropiskt trä innan det var dags för middag på Bebek Bengil, en favorit sen vårt förra besök. Dirty Duck som stället heter på engelska ligger mitt ute i heliga risodlingar och har en smått berömd "crispy duck" som smakar mycket bra...
En schysst middag på en kanon, icke upgrade, restaurang på Bali får man fortfarande för klart under hundralappen. Vin är rätt dyrt och inte så prisvärt eftersom urvalet är starkt begränsat. Inhemskt vin kan man få lite billigare, så en variant vi körde på var Hatten Rosé, ett av de bättre lokala alternativen. På vårt stamställe Rumours på Jalan Oberoi kunde man få detta vin för 56.000 IDR +++ vilket är billigare än i affärerna och svarar mot under en femtiolapp, medan Australienimporter lätt kunde kosta det tredubbla eller mer.
En bra lunch med Bintangöl kan ligga på mellan tjugo och femtio kronor. Standardrätter är Mie Goreng eller Nasi Goreng (Stekta nudlar/ris), men andra grejor som satay (kycklingspett med jordnötssås) eller gadogado (sallad med ägg, tofu och kokta haricots verts och andra grönsaker, även det med jordnötssås) är ofta helt OK.
Rumours, ja, prisvärdare kvalitetsställe får man leta efter, vilket förklarar varför vi var där fyra gånger. Var kan du käka 200 g fint nötkött (tenderloin) för ca 45 spänn? Eller 500 g grillad hummer för 65 bagis? Eller kanonpasta med hummer på samma prisnivåer? Jag kunde sällan avstå från efterrätten banankaka (en australisk standardgrej tydligen) med vaniljglass heller.
Andra bra restauranger i Seminyak är thaistället Lemongrass och japanen Ryoshi längs huvudgatan Jalan Raya Seminyak. Båda frekventerade vi två gånger, liksom indiern med det suspekta namnet (och utseendet för all del) Gateway of India på Jalan Dhyana Pura. Ät hellre a la carte här än söndagsbuffén de gör reklam för. Dessutom kan Rumours lite trendigare italienska syster Ultimo som har finfin pasta rekommenderas. Intilliggande Trattoria är också bra, men kändes lite stökigt när vi var där (det kan för all del även Rumours vara, med biljardspelande australiska smurfare i samma rum).
Vill man bo med stor pool och superhotellfrukost är ett hotell som Sofitel det rätta valet, ligger dessutom bra vid stranden. Vill man bo betydligt billigare (dubbelrum på S. kostar ca 900 SEK dygnet) så kan man göra det alldeles intill på Puri Cendana Resort där ett rum med halvbred dubbelsäng kostar ca 270 SEK dygnet utan frukost.
Den riktigt exklusive kan bo i lyxvilla, som Villa Sentosa där inget saknas i komforten, men där man får pynta upp ordentligt för miljön med konstgjorda vattenfall i baren och där inget riktigt kan ersätta utsikten på Ku Dé Ta trots det strama och tilltalande arkitektoniska överdådet.
tisdag, december 06, 2005
Att äta på Bali

Bali som turistmål repar sig alltmer efter några års nedgång, inte minst på mat- och dryckfronten. Du som söker sådana upplevelser bör dock titta lite vid sidan av det överkommersialiserade Kuta, där australiska surfarhippies samsas med påträngande sarongförsäljare längs beachen, särskilt framemot den sägenomspunna solnedgången vid sextiden.
Det absolut rätta stället att uppleva skymningen på är istället den kombinerade baren/krogen Ku Dé Ta, belägen något längre norrut i Seminyak/Oberoi. Stället får dig att tappa andan med sitt vackra ljus, de diskret svartklädda servitörerna och den otroligt otvungna stämningen mitt i all trendigheten, liksom det sagolika läget vid beachen. I det hippt designade bygget, komplett med liten barnpool mitt på gården och beigemjuka futonger ner mot havet, liggande på vilka du lämpligen läppjar drinkar såsom Bohemian Breeze eller Ku Dé Ta Bellini, kan man också numera äta på hög internationell nivå.
Lite rustikare är det att inta skaldjur och fisk söder om Kuta på Jimbaran Beach. Mest inne just nu är Ubung Café, som även har gratis taxihämtservice från de stora hotellen. Välj själv i akvarierna bland sprattlande krabba, hummer, jätteräkorna udang besar eller någon av de förekommande fiskarna, exempelvis red snapper. Du betalar efter vikt, kan bli lurad påstås det men det är ändå billigt. Sätt dig vid borden på stranden och njut av vågorna medan grilldofterna sätter igång smaklökarna. Ris, potatis och grönsaker plus ackompanjerande såser ingår i konceptet.
Absolut bästa stället för äkta balinesisk mat är Heinz von Holzens krog Bumbu Bali, belägen i Tanjung Benoa. Österrikaren von Holzen bestämde sig för att lära sig Balis mat från grunden, flyttade in hos sin infödda frus mamma, lyssnade, lärde och blev med tiden en auktoritet.
På Bumbu Bali beställer du antingen den omfattande rijsttafeln och får en ca femtonrätters resumé över allt vad ön har att erbjuda för en högst rimlig penning (motsvarande 120 kr), eller babi guling, den grillade spädgris som är Balis mest omtalade specialitet. Till detta dricker man med fördel öns eget vin, gärna Hatten Rosé (undvik dock den röda varianten). Har du tur får du dessutom inne i restaurangen se en legong, den mjuka dansen med kvinnliga tolkare i Balis typiska guldprydda dansdräkter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
