Visar inlägg med etikett Bourgogne. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bourgogne. Visa alla inlägg

söndag, oktober 23, 2011

Pinot Noir-lördag, ett race runt världen

I listan nedan måste italienska Krafuss anses vara den stora skrällen, och avgick med omröstningssegern i första flighten, medan kursdeltagarna visade mindre uppskattning för tysk Spätburgunder i Beckers tappning, och än mindre för Leon Beyers alsacevariant. Men det är ju min egen erfarenhet och uppfattning att dessa kallodlade varianter kräver lite tillvänjning och inte har den "charm" som gärna vinner i blindprovning.

I flight 2, Nya Världen, var det en del röster som förordade Galpin Peak från Walker Bay, men därefter var loppet jämnare. Krafuss och Galpin Peak är viner där man dragit på i termer av koncentration, ek och skogsdoft, lite grann av bourgogne på steroider. Men båda är välgjorda, och man ska förmodligen upp en del i prisklass för att hitta äkta bourgogne som tydligt slår dessa kraftpaket. Monsieur Jadot räckte inte riktigt till för detta denna gång, även om Pommard Grands Epenots på inget sätt var ett dåligt vin, balanserat, drickfärdigt och allmänt trevligt.

Druvbetyg, oktober 2011
Rosman Jahja
Pinot Noir

FLIGHT 1
1. Becker Spätburgunder 2008, Pfalz, Tyskland, 13 %
Nr 90359     139:-
2. Leon Beyer Pinot Noir 2007, Alsace, Frankrike, 13,5%
Nr 73679     169:-
3. Krafuss 2005, Alois Lageder, Alto Adige, Italien, 13,5% 
Nr 75316     285:-
4. Pommard Grands Epenots 2007, Louis Jadot, Bourgogne, Frankrike, 13,5%      
299:-
FLIGHT 2
5. Delinea 300 Pinot Noir 2009, Willamette Valley, Oregon, USA, 14%
Nr 90392     99:-
6. Montes Alpha  Pinot Noir 2008, Casablanca, Chile, 14%
Nr 90293     169:-
7. Gloria Ferrer Pinot Noir 2005, Carneros, Kalifornien, USA, 13,5%
Nr 74419     209:-
8. Clos de Ste Anne Naboth’s Vineyard Pinot Noir 2008, Gisborne, Nya Zeeland, 13,5%
Nr 90345     249:-
9. Galpin Peak Pinot Noir 2007, Bouchard Finlayson, Walker Bay, Sydafrika, 13%
Nr 82933     299:-

onsdag, april 07, 2010

The Pinot Race

Det är givetvis inte lätt att göra pinot noir i klass med Bourgognes bästa, men det ska inte hindra en från att försöka...

I dagens läge, vilka är då de stotra utmanarna till de kanske ädlaste och egensinnigaste vinerna som överhuvud taget görs? Låt oss börja i Europa...I tyska Ahr finns det mycket höga ambitioner att åstadkomma något spännande med druvan som i Tyskland vanligtvis kallas Spätburgunder. Senast på Systembolaget har Ahr representerats av en mycket framstående producent: Meyer-Näkel.

Jag har provat både Blauschiefer Pinot Noir 2007 (266:-) och Blauschiefer Spätburgunder 2008 (199:-), och jag tycker att båda är helt fantastiskt goda. Friska, smårökiga, fin struktur och ett suveränt hantverk.

I Nya Zeeland är Central Otago på Sydön det måhända främsta "pajnot nojr"-distriktet. Felton Road är ju en berömd producent med uppdrivna priser, men det är sannerligen värt att konstatera att Livets Goda i sitt senaste nummer testar Felton Roads pinot mot en uppstickare som jag själv haft tillfälle att prova det senaste året vid ett antal tillfällen: The Wooing Trees "Beetlejuice" som kostat 199 spänn. Låt er inte luras av den till synes poppiga etiketten. Beetlejuice är högklassig NZ-pinot, lite varmare i tonerna ärn Bourgogen och Ahrviner givetvis, men alls inte överdriven utan ändå i klassisk framtoning.

En trevlig PN från Australien är Rochford Latitude Macedon Ranges Pinot Noir 2008 (nr 95928)till det facila priset 115:-. För detta fås från Bourgogne inte mycket att hurra för. Som någon uttryckte det nyligen: "det finns inga fyndviner från Bourgogne", utan där får man vackert betala för kvalitet. Men i Australien gives budgetpinot som ger en fin upplevelse om än inte högklassig.

Ett område jag inte fått kläm på ordentligt är Oregon i USA. Där har man sedan länge sysslat med att försöka göra konkurrenskraftig PN, och klimatet/kylan ska man ha. Prova gärna Kings Ridge Oregon Pinot Noir 2007 (nr 16502) för 149 spänn. Intressant, men inte i klass med de tidigare nämnda...

PS. Tog fram en Chateau Cantemerle från utmärkta årgången 2000 till lammsteken i måndags. Det är för jäkligt att man ska behöva vänta tio år eller mer på att strama viner från Bordeaux ska uppvisa lite charm. Men visst är det värt det ibland.

fredag, december 11, 2009

Goa grejer


Jag var i Stockholm denna vecka, vilket ledde till en del vinsampling. Senaste veckorna har mest handlat om att bunkra inför en Spanien/Portugalprovning i morgon lördag, men man snubblar ju över annat trevligt. I Stockholm blev det en Langhe Nebbiolo från La Spinetta. Och en champagne till nyår: Palmer Millésime Brut 2002.

Vid middagen på kvällen i Stockholm, som ägde rum på Sjöfartshuset bredvid Reisen, hade krögaren den goda smaken att rakt igenom bjuda Terras Gauda, en mycket mycket passabel albariño som funkade till arrangemanget med kyckling lika väl som den grillade fisken.

För kvällen känns det som att pinot noir skulle kunna passa. Kanske Beetlejuice, nyazeelänningen från förra släppet? Ett riktigt fynd nyligen var även Jaffelins Mercurey, under 150 får väl fortfarande räknas som budget från de burgundiska trakterna?

En annan tänkbar möjlighet för kvällen är Clotilde Davennes Chablis Premier Cru Vaugiraut. Skönt att livet är fullt av möjligheter.

söndag, oktober 04, 2009

Skön bourgogne

Var på Munskänkarnas webmasterutbildning i helgen, och i sådana vänners lag blir det lätt så att man vill testa vad källaren kan erbjuda. I just detta fall var sagda källare belägen i Skåvsjöholm, ett högst rekommendabelt konferensställe strax norr om Sthlm.

Vi fick tillfälle att bese hyllorna, och det som kanske såg intressantast ut var en Nuits-St-Georges 1971 från Laroy som faktiskt var tillgänglig under tusenlappen.

Så vi salade helt enkelt, tio man och kvinnor, och sannerligen var det värt det:

Skön doft av multna löv, chark och islaywhisky. Bra frukt och spänst i smaken. Varför får man så sällan mogen bourgogne? Kan ha med priset att göra...

söndag, juni 14, 2009

Kanonkväll på TRIO i Malmö

Stjärnkrogen TRIO ligger ju i de lokaler där Trappaner plägade husera. Häromdagen blev jag bjuden dit, och det var självklart med nyfikenhet jag ankom.

Vi började med champagne: Pascal Doqué NV, oerhört trevlig, inget jag provat förr. Amuse-bouchen var en El bulli-inspirerad blandning med med pulver, pilgrimsmussla och jagvetintevad. Torskskinnschips vackert arrangerade på fiskskelettet. Kanongoda små bröd av surdeg med importerat smör...

Det började med makrill som var både rimmad och halstrad, prydd med blommor, rabarber, ostron och alger. Till detta en alsaceriesling, GC Pfersigberg av Paul Ginglinger. Fisken var kort och gott sublim, vinet bra.

Sedan kom en härlig veggie: Blomkål och knusprig strandvial, snyggt behandlad med trädgårdsmardrömmen kirskål bland annat i tillbehören. Mer champagne därtill: Entre Ciel et Terre från 1999. Made by Francoise Bedel. Tror detta var en blanc des blancs, skön kontrast mot den inledande.

Mer pulver: Havskräftor serverades med benmärgspulver, som tydligen åstadkoms genom att man blandar ner en torr blandning i den flytande benmärgen som sätter smak. Varm vildnyponsås till detta. Och ett ovanligt vin: Carignan blanc, ett vin de pays de Gard av Sylvain Boutée. Inget stort vin men kul att prova och inget man får varje dag. Havskräftorna var fantastiskt mjälla, och stora!!!

Kött så, kalv från Sunnantorp med rödbeta, bränd lök och raps. Vinet till detta var nog kvällens främsta. Doftmässigt bland de vackraste unga bourgogner jag upplevt. En 2006 Gevrey Chambertin, Vieilles Vignes, från Domain Bachelet. Hade den bara fått ytterligare ett par år på nacken så hade nog smaken varit ett par klasser högre också. Men gott så. Kalven var fint behandlad.

Vi stack emellan med ost och honung, ackompanjerad av ett vin de paille från Jura som jag inte minns namnet på. Osten var härlig, full av smak.

Efterrätten var havtornssorbet på hasselnöt och bryntsmörbotten, med harsyra därtill. Experimentellt, höga syror som matchade 2003 Nobless, från Loires Domaine de Sablonnettes. Älskar dessa viners syra i det söta.

Sammantaget en superkväll...något att minnas!

söndag, april 12, 2009

Påskviner

Gott om tillfällen i påsk förstås att smaka goda drycker...bäst hittills får nog sägas vara en bourgogne, beställd i april 2006 (dåför tiden kostandes 275:-). Vincent Girardin heter vinmakaren, och jag talar om en Vosne Romanée Vieilles Vignes 2002. Tre år i garderoben hade gjort den väldigt drickbar, stor karaktär, hallon och andra röda bär, lång eftersmak. Mummaaa.

Till kvällens lammstek ska vi korka opp den första av tre flarror Chateau Cantemerle från 2000, en årgång det var mycket uppståndelse kring när det begav sig. Denna var enligt det helt ovidkommande nyhetsbrev som rankar prisvärdhet genom att ställa pris mot Robert Parker-poäng det allra mest prisvärda vinet från denna årgång om än inte det bästa. Looking forward to that.

tisdag, mars 10, 2009

Wild weekend


Såsom det stundom hampar sig så blev det vilt till middag både lördag och söndag. Gästerna som kom för att se Ola Salos sista kvällsföreställning av Jesus Christ Superstar i lördags (mycket mycket bra uppsättning, liv och rörelse i stället för det statiska förflyttandet av människomassor som denna musikal gärna blir...)undfägnades med en grillpannad pilgrimsmussla med örtolja allra först, till detta Simonsigs chardonnay som nu har kommit i ny årgång, därefter en älggryta som hade stått och puttrat flera timmar på eftermiddagen, med messmör och enbär gubevars. Ackompanjemanget, det bästa, blev i detta fall trotjänaren Vila Santa, Ramos fina cuvée med portugisiska druvor plus lite Cab Sav, som här i Sverige kostar mindre än någonstans i Europa.

På regniga söndagen besökte vi Lidl, känt från TV-reklamen, som vi anade hade riktiga bratwurstar, de gråvita, som passar så bra till surkål. Men de presterade inte bara detta, utan döm om vår förvåning när vi ur frysdisken fiskade upp två skotska fasaner. Dom fick väl vara värda 130 spänn styck, tyckte vi. Några ostfyllda smördegskuddar av grekiskt ursprung hängde också med och var ämnade som kvällens förrätt.

Så med baconskivor fastlindade på buken åkte dessa pippi in i ugnen en timme, och klyftpotatisen hade vi ju över från gårdagen. En skön konjakssås till, plus en härlig stram men ändå fullt ut typisk bourgogne från Jadot (Côte de Beaune-Villages 2006).

Fair game, I must say.

PS. När vi tog turen till Viltspecialisten vid Konserthuset i Malmö passerade vi en liten närmast fastfoodaktig restaurang mittemot Latinskolan på Amiralsgatan. Det var en nyöppnad italienare med genuina grabbar från Syditalien på tå därinne. Vi tog förstås en varm macka Superspecialo med ost, parmaskinka, spenat, chili etc. Den serverades och avnjöts med ackuratess. Kan bara rekommenderas, och för att stötta detta deras goda initiativ köpte vi även deras trevliga olivolja, en liter för en hundring, från samma landsdel som de själva antagligen.

onsdag, februari 25, 2009

Senaste veckans insikter: Anna Ternheims ögonbryn

Vad jag insett senaste veckan:
Anna Ternheim har mycket vackra ögonbryn. Men vad är det som gör henne så ledsen? Kanske en rock'n'roll nån gång? Konserten på KB var alldeles utmärkt, och körsången på slutet helt bedårande.

Robert Weil är en särdeles begåvad vinmakare. Även en "enklare" historia som den Kiedrich Gräfenberg Kabinett Trocken 2006 som jag släpade hem i väskan från Wiesbaden smakade så bra som bara Riesling kan. Välavvägt. På min ära. Lagom mineraliskt etc.

Det är tufft på börsen.

Det är jobbigt att leva utan så mycket kolhydrater. Kolhydrater ger energi och överlevnadskraft. Så är det. Leve havregrynsgröten.

Italienska köttbullar med dragon och rökta skinkbitar kan bli väldans gött.

Musikaffären Jam på Kalendegatan är trevlig. Var där och köpte prestigebassladd från Fender samt en enklare stämapparat.

Klaga inte på mig om det är finanskris. Igår konsumerade jag förutom ovannämnda musikprylar också en schysst bourgogne från Aloxe Corton som heter "Le Suchot". Bara citattecknen gör en ju svag och köpvillig. Och detta var dagen FÖRE lön.

Ska man göra Wallenbergare ordentligt krävs en hel del äggula.

Det går finfint att dricka shiraz till toast Skagen. Om man verkligen vill.

måndag, februari 02, 2009

Sugen på pinot noir

Till gärdagskvällens fläskfile med kantareller kändes det mest rätt med en pinot noir. De flesta flaskor i skåpet är emellertid från 2005, och det är väl lite barnarov? Men jag lyckades i alla fall gräva fram en Aloxe-Corton från Domaine Latour från 2001 som ju borde vara drickfärdig.

Jodå, det var den. Den hade legat där sedan 2006, och var om jag minns rätt ett Kastrupinköp för cirkus 200 DKK. Färgen var mörk och lovande (för att vara PN) och doften höll finfint med ljusa bär, fatparfym och lite löv/skog. Smak och eftersmak mycket bra...

Aloxe-Corton ligger ju i den södra av Bourgognes båda huvuddelar, Côte de Beaune. Har tidigare fått smaka vin från denna plats hos goda vänner i Schweiz.

Apropå Schweiz var det ju slående hur bedrövad Roger Federer blev vid prisutdelningen i Australian Open. Nu har minst två tuffa femsetare i Grand Slam-finaler slunkit honom ur händerna mot det dynamiska underbarnet Nadal, och han kände nog att tiden börjar glida ifrån honom. Nadal är oslagbar på grus, och nu börjar det bli lika svårt på hardcourt och på gräs (Wimbledon). Så precis när Federer nästan är uppe i Pete Sampras Grand Slam-rekord så verkar vägen dit mycket lång. Så länge den fysiske Nadal är i vägen.

Men man vet ju inte. Nadals kropp kanske inte håller för denna eviga ökenvandring som det innebär att spela på touren. Det räcker med att ett knä eller en armbåge börkar krångla så är vägen öppen för Federer igen. Det är ju inte sådär alldeles många som klarar av honom ens på en bra dag...Han är ju teknikern nummer ett...Björn Borg, en annan legendar, var ju extremt ensidig som spelare i jämförelse. Mer lik Nadal i så fall.

onsdag, oktober 18, 2006

Mycket vin, ja, mycket vin, ja detta gjorde han....

Inte Gubben Noak men väl yours truly: Sen sist har jag tillbringat ett par dagar i Toscana, där jag bland annat fick tillfälle att besöka Cantina Redi i Montepulciano (just det, Vino Nobiles hemort) och därstädes inhandla några goda flarror. Jag har också något senare varit med och arrangerat en finfin Bourgogneprovning i Malmö, med nya och lite äldre viner från Greve de Vogüés domän (se tidigare inlägg).

M. Pepin vägledde oss genom vinmakandets vedermödor. Otroligt hur man kan minnas varje hagelskur varje år, men det är klart, det handlar ju om hur vädret kan äventyra ett helt års arbete så man minns väl varken man vill eller inte...

lördag, september 16, 2006

Min (och din?) mest spännande provning närmar sig...



Dagen D börjar närma sig då en provning jag aldrig varit i närheten av kommer att bli av: den världsberömda producenten från Bourgogne, Comte de Vogüé, har grävt djupt i sina källare och plockat fram några riktiga rariteter.

DET BÄSTA AV ALLT ÄR ATT DU ÄR VÄLKOMMEN!

Under ledning av den mycket sympatiske Monsieur Jean-Luc Pepin kommer vi att prova exklusiva godsaker:

Chambolle-Musigny 2004
Chambolle-Musigny 1er Cru 2004
Bonnes-Mares 2004
Musigny VV 2004
Bonnes-Mares 1997
Musigny VV 1997

Vi startar 18.00 i restaurang Årstidernas festvåning Gillesalen i Kockska Huset (ingång via Västergatan). Följande ackompanjerande måltid från Årstiderna ingår:

Vildand med svamp och hallonvinägersås samt filodegsrulle med potatis och surkål
Tallrik med tre utvalda ostar och tillbehör såsom rostade valnötter och fikonbröd.

Allt detta sker alltså i Malmö måndagen den 9 oktober 18.00. Kolla in www.tryffelsvinet.se under Kalendarium om du vill veta mer...

måndag, mars 13, 2006

Stökiga Bourgogne























En orsak till att som i mitt fall koncentrera sig på italienska viner är den i vissa fall helt oigenomträngliga franska lagstiftningen. Bourgogne är ett lysande exempel.

Vingårdarna i Bourgogne är i många fall helt uppsplittrade. det betyder att det är inte odlarna själva som gör vinet, utan det är i första hand vinfirmorna. Ändå är det för de bästa vinerna - grand crus - vingårdens namn som står störst på etiketten, och för dessa de bästa vinerna gäller ofta att ju kortare namn, desto mer framstående vin: La Tâche, Corton osv.

För de nästan lika bra vinerna i klassen under - premiers crus - blir det ännu stökigare. Här får kommunens namn stå lika stort som namnet på vingården, och bara för att göra det riktigt virrigt så får kommunen lägga till namnet på den främsta vingården, på så sätt att Chambolle blivit Chambolle-Musigny, Gevrey blivit Gevrey-Chambertin etc.

Ett vin kan då heta Chambolle-Musigny 1er cru Les Charmes som ovan.


Pust.