I den italienska stövelns hålfot, närmare bestämt i regionen Basilicata, finns producenten Cantine del Notaio, en av de absolut främsta i området. "Notariens" vinmakeri har fått en hel del internationell uppmärksamhet för sina viner, främst gjorda på Basilicatas huvuddruva, aglianico.
Cantine del Notaio gör en serie viner på denna druva vars namn sannolikt kommer av ordet helleniko, den "grekiska druvan" (Basilicata får räknas till det gamla Storgrekland vinmässigt, Magna Grecia):
L'Atto, instegsvinet, är gjort på unga stockar skördade i början av oktober. Sju dagars maceration, vinet kostar under hundralappen i svenska kronor.
Il Repertorio, ca 150 kr, med druvor skördade under senare delen av oktober. Tio dagars maceration.
La Firma är prestigevinet (270 SEK) och druvorna skördas i november, med cirka 20 dagars maceration i ståltankar. Lagringen sker i naturliga grottor av vulkanisk tuff.
Därutöver görs även Il Sigillo, ett amaroneliknande vin (300+ SEK)i så måtto att druvorna tas från en och samma vingård i slutet av november då de är övermogna och på så sätt torkar redan på rankan. Tolv månader barrique innan flasklagringen startar.
Skillnaden mellan vinerna beror således i huvudsak på två faktorer: tidpunkten för skörd och antal dagar för kallmacereringen. Alla vinerna lagras på franska ekfat, vilket il Notaio menar är det som gör dem eleganta, trots att aglianico är känd som en ganska tuff druva. Aglianicovinerna kallas ibland för söderns Barolo, vilket enligt vår guide på il Notaio beror på att de tidigare skeppades till Piemonte för inblandning i de norditalienska prestigevinerna som formellt och legalt görs endast av nebbiolo. Vare hur det vill med den saken, vi vet ju hur man i Toscana sannolikt använt cabernet sauvignon i sin brunello, även om saken tystas ned.
Il Notaios barriquer används högst tre gånger, sedan säljs de vidare. När de är nya är det La Firma och Il Sigillo som får den kraftigare ekprägeln, medan L'Atto får tredjegångstunnorna.
Il Repertorio är ett försök att efterlikna traditionell aglianico med kortare macerering,medan La Firma och Il Sigillo är extraherade viner anpassade till moderna internationella smaker. L'Atto bör drickas ganska omedelbart, men har ända jämförelsevis mycket elegans i frukten. Vid vårt besök serveras det till en bondsk soppa med speltvete, svartögda bönor och lokala orecchiette.
Vingården gör även ett mousserande på aglianicodruvor, La Stipula, enligt klassisk metod - inte något man provar varje dag. Plus ett rosé, Il Rogito, och ett par vita viner, varav ett med moscato- och malvasiainblandning, samt ett dessertvin. Därtill ett par olika sorters grappa, lagrad och klassisk vit.
Vinkällarna i Rionero, som orten heter, är något av ett kännetecken för området. Den lättarbetade berggrunden med basaltinslag utgör en idealisk miljö för lagring. Il Notaios källare håller mellan 14 och 16 grader året runt utan några som helst tekniska hjälpmedel. Detta oavsett utetemperaturen som vid vårt besök i mitten av augusti låg runt 30 grader. Väggarna är täckta med vad man först tror är kristaller, men i själva verket handlar det om en speciell typ av klibbiga alger som används som ett slags signal för att källarmiljön är perfekt vad avser fuktnivå och temperatur.
Cantine del Notaio saknar fortfarande svensk distributör. Ingen som känner sig hågad att sätta Basilicata på den svenska vinkartan? D'Angelo finns visserligen redan i Sverige, men Il Notaio vore sannerligen värd representation i landet.
Visar inlägg med etikett Italien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Italien. Visa alla inlägg
måndag, augusti 22, 2011
söndag, februari 15, 2009
Finfin valentinmeny på Malmö Opera Grill
Det är ju inte fel att fira Valentin med att gå ut och käka lite, så det gjorde vi. Malmö Opera Grill är ett ställe jag bara har goda erfarenheter av, så även denna gång. Den särskilda Valentinmenyn började med ett glas Blanc de Blancs av Launois. Sommelieren upplyste om att om man besöker Launois så säljer de betydligt billigare på gården än t.ex. på Systemet. Standardcuvéen kostar där exempelvis 11 euro. Ett litet tips. Champagnen var bra, en lätt fikondoft markerade varm sommar tror jag. Tilltugget var klassigt: ostron, serranoskinka, saffransdoftande tapiokachips och sötaktiga kumminpopcorn. Vilken start.
Vi bestämde oss för vinmenyer som såg lovande ut. Till den pocherade hummern/pilgrimsmusslan med äppleskiva, mjukkokt gurka och dillemulsion fick vi en Pra Soave 2007, rätt mörk i färgen, lite nötig, frisk, kanske en aning chardonnay i Garganegan. Varmrätten var tre fina skivor marulk och en pilgrimsmussla med en klick aioli, rödbeta, brynt smör. Till detta krävs något lite tuffare i glaset, i detta fall en sydsydafrikansk chardonnay från Hamilton Russell som var ekad, skönt koncentrerad men där frukten kröp fram med stigande temperatur i glaset. Vi fick till och med påfyllning. Brödet som serverades med förrätten var förresten precis så saltigt och med segknastrig skorpa som man kan begära.
Nu behövde vi andas. Vi fick en skiva Gruyère med grön tomatmarmelad som var lagom stor. Till denna ett glas italienskt från Scansano, Toscana, en Poggio Valente från 2003 med kraft och klös.
Efterrätt så. Här bjöds svartvinbärsvariation: sorbet och jello med vitchoklad och valnötsflingor över. Phew! Gottigott, och ett glas Moscato d'Asti "Saracco" till.
Sedan vidtog kaffe/te med tryfflar. Och vi fick tillochmed tryfflar att ta med hem...
Jag tycker att bara maten (ostron, hummer, pilgrimsmusslor, marulk etc.) var värd de stackars 700 per kuvert vi betalade. Men på köpet fick vi alltså fem högklassiga viner.
SYNNERLIGEN prisvärt och trevlig service. Stället måste rekommenderas högt. Sen var vi tvungna att ta en snabb digestif på Brogatan där det var full fart.
Vi bestämde oss för vinmenyer som såg lovande ut. Till den pocherade hummern/pilgrimsmusslan med äppleskiva, mjukkokt gurka och dillemulsion fick vi en Pra Soave 2007, rätt mörk i färgen, lite nötig, frisk, kanske en aning chardonnay i Garganegan. Varmrätten var tre fina skivor marulk och en pilgrimsmussla med en klick aioli, rödbeta, brynt smör. Till detta krävs något lite tuffare i glaset, i detta fall en sydsydafrikansk chardonnay från Hamilton Russell som var ekad, skönt koncentrerad men där frukten kröp fram med stigande temperatur i glaset. Vi fick till och med påfyllning. Brödet som serverades med förrätten var förresten precis så saltigt och med segknastrig skorpa som man kan begära.
Nu behövde vi andas. Vi fick en skiva Gruyère med grön tomatmarmelad som var lagom stor. Till denna ett glas italienskt från Scansano, Toscana, en Poggio Valente från 2003 med kraft och klös.
Efterrätt så. Här bjöds svartvinbärsvariation: sorbet och jello med vitchoklad och valnötsflingor över. Phew! Gottigott, och ett glas Moscato d'Asti "Saracco" till.
Sedan vidtog kaffe/te med tryfflar. Och vi fick tillochmed tryfflar att ta med hem...
Jag tycker att bara maten (ostron, hummer, pilgrimsmusslor, marulk etc.) var värd de stackars 700 per kuvert vi betalade. Men på köpet fick vi alltså fem högklassiga viner.
SYNNERLIGEN prisvärt och trevlig service. Stället måste rekommenderas högt. Sen var vi tvungna att ta en snabb digestif på Brogatan där det var full fart.
söndag, januari 25, 2009
Italien från norr till syd
I torsdags genomförde vi en provning med följande inslag:
Langhe Nebbiolo 2006 99 kr
Fontanafredda, Piemonte.
Druva: Nebbiolo
Lagrein 2007
Mezzacorona, Trentino
Druva: Lagrein 62 kr
Taurasi Radici 2004
Mastroberardino, Campania
Druva: Aglianico 239 kr
Bronzone Belguardo 2006
Mazzei, Maremma, Toscana
Druva: Sangiovese (Morellino) 129 kr
Montepulciano d’Abruzzo 2005
Farnese, Colline Teramane, Abruzzo
Druva: Montepulciano 99 kr
Castello di Brolio 2004
Barone Ricasoli, Toscana
Druva: Sangiovese 295 kr
Capitel de Roari, Amarone della Valpolicella 2005
Luigi Righetti, Veneto.
Druva: Corvina, Rondinella, Molinara 175 kr
Salice Salentino Riserva 2004
Candido, Puglia
Druva: Negroamaro 65 kr
Iakttagelser:
Provningen gjordes halvblint. Populäraste vin i denna församling var, inte helt oväntat, och jag hade lagt den sist för att jag visste att den skulle kunna hävda sig mot exklusivare konkurrens, Farnese. Detta är ju är ett extremt välgjort exempel på hur bra Montepulciano kan göras, dessutom till budgetpriset 99:-. Fullmatad med nyanser och heavy i alla dimensioner.
Salice Salentino hade också några förespråkare som bästa vin. Också mycket välgjort för sitt pris.
Denna Amarone känns lite tunn och parfymerad, men är ändå enligt de flesta kännare rätt typisk. Sötman finns, för all del. Men här kan man ändå hamna snett i blindprovning,
Även om Castello di Brolio är bra, och Chiantitypisk, så måste väl Brolio vara ett bättre köp?
Nebbiolo är typiskt något man vänjer sig vid, i denna grupp hade den inte så många förespråkare trots att detta är ett mycket bra vin.
Taurasin var drickfärdig och originell. Intressant. Lite stallig. Men bra.
Bronzonen är ju bra och mångdimensionell i doft och smak, men kanske aningen överfatad. Hur som helst en av mina favoriter, ovanligt nog med det starka uttrycket. Man är ju ingen shirazfantast precis.
Langhe Nebbiolo 2006 99 kr
Fontanafredda, Piemonte.
Druva: Nebbiolo
Lagrein 2007
Mezzacorona, Trentino
Druva: Lagrein 62 kr
Taurasi Radici 2004
Mastroberardino, Campania
Druva: Aglianico 239 kr
Bronzone Belguardo 2006
Mazzei, Maremma, Toscana
Druva: Sangiovese (Morellino) 129 kr
Montepulciano d’Abruzzo 2005
Farnese, Colline Teramane, Abruzzo
Druva: Montepulciano 99 kr
Castello di Brolio 2004
Barone Ricasoli, Toscana
Druva: Sangiovese 295 kr
Capitel de Roari, Amarone della Valpolicella 2005
Luigi Righetti, Veneto.
Druva: Corvina, Rondinella, Molinara 175 kr
Salice Salentino Riserva 2004
Candido, Puglia
Druva: Negroamaro 65 kr
Iakttagelser:
Provningen gjordes halvblint. Populäraste vin i denna församling var, inte helt oväntat, och jag hade lagt den sist för att jag visste att den skulle kunna hävda sig mot exklusivare konkurrens, Farnese. Detta är ju är ett extremt välgjort exempel på hur bra Montepulciano kan göras, dessutom till budgetpriset 99:-. Fullmatad med nyanser och heavy i alla dimensioner.
Salice Salentino hade också några förespråkare som bästa vin. Också mycket välgjort för sitt pris.
Denna Amarone känns lite tunn och parfymerad, men är ändå enligt de flesta kännare rätt typisk. Sötman finns, för all del. Men här kan man ändå hamna snett i blindprovning,
Även om Castello di Brolio är bra, och Chiantitypisk, så måste väl Brolio vara ett bättre köp?
Nebbiolo är typiskt något man vänjer sig vid, i denna grupp hade den inte så många förespråkare trots att detta är ett mycket bra vin.
Taurasin var drickfärdig och originell. Intressant. Lite stallig. Men bra.
Bronzonen är ju bra och mångdimensionell i doft och smak, men kanske aningen överfatad. Hur som helst en av mina favoriter, ovanligt nog med det starka uttrycket. Man är ju ingen shirazfantast precis.
lördag, november 01, 2008
Italien med omnejd
Har glömt reproducera listan från en egen provning tidigare i höst, kallad Italien med omnejd...
Aperitif
Fiano di Avellino 2006, Mastroberardino 13 %, 155 kr
_______
Röda viner
1. Saint-Joséph 2006, Domaine Faury, 13 %, 175 kr
2. Taurasi dei Feudi di San Gregorio 2002, 13,5 %, 250 kr
3. Briareo IGT 2002, Cantina Redi,(inköpt på plats i Montepulciano), 13 %, 190 kr
4. Les Terrasses 2005, Alvaro Palacios, Priorat, 14 %, 220 kr
5. EC Barbera d’Alba Superiore 2002, Eugenio Bocchino, 14 %, ca 200 kr
6. Barolo La Serra 2003, Gianni Voerzio, 14,5 %, 249 kr
7. Gattinara 2000, Travaglini, 13,5%, 300 kr
8. Brunello di Montalcino 1999, Col d’Orcia, 13,5%, 259 kr
Aperitif
Fiano di Avellino 2006, Mastroberardino 13 %, 155 kr
_______
Röda viner
1. Saint-Joséph 2006, Domaine Faury, 13 %, 175 kr
2. Taurasi dei Feudi di San Gregorio 2002, 13,5 %, 250 kr
3. Briareo IGT 2002, Cantina Redi,(inköpt på plats i Montepulciano), 13 %, 190 kr
4. Les Terrasses 2005, Alvaro Palacios, Priorat, 14 %, 220 kr
5. EC Barbera d’Alba Superiore 2002, Eugenio Bocchino, 14 %, ca 200 kr
6. Barolo La Serra 2003, Gianni Voerzio, 14,5 %, 249 kr
7. Gattinara 2000, Travaglini, 13,5%, 300 kr
8. Brunello di Montalcino 1999, Col d’Orcia, 13,5%, 259 kr
måndag, mars 26, 2007
Nu match på riktigt
Det var dags att genomföra tungviktsmatchen på riktigt, med detta stuk: "Vilket är Italiens godaste vin?" Juryn bestod av tjugotalet gentlemän i åldrar från 25 till 55, stamkunder till min frisör Henrik på salongen Headon i Malmö.
De tävlande var:
Brunello Col d'Orcia 2001 (252:-)
Barolo Fontanafredda Serralunga 2001 (221:-)
Amarone di Valpolicella Classico Tommasi 2003 (248:-)
Jag introducerade druvorna och växtplatserna kort, sedan vidtog provning av ett vin i taget. Tyckte själv att Brunellon var lite av en besvikelse, inga extra dimensioner utan bara ett habilt sangiovese, säkerligen inte alls på sin peak ännu, låter mina egna flaskor ligga minst ett par år till. Barolon däremot var körsbärssaftröd, lite finlemmad med trevliga övertoner och bra struktur. Och amaronen helt i linje med förväntningarna, kraft och doft mycket tilltalande.
Vem som vann? Amaronen förstås, med 12 röster. Barolon fick fyra. Och Brunellon ingen alls.
Svenska killar gillar amarone. Den har liasom Rockystuket. Sluggar bra.
De tävlande var:
Brunello Col d'Orcia 2001 (252:-)
Barolo Fontanafredda Serralunga 2001 (221:-)
Amarone di Valpolicella Classico Tommasi 2003 (248:-)
Jag introducerade druvorna och växtplatserna kort, sedan vidtog provning av ett vin i taget. Tyckte själv att Brunellon var lite av en besvikelse, inga extra dimensioner utan bara ett habilt sangiovese, säkerligen inte alls på sin peak ännu, låter mina egna flaskor ligga minst ett par år till. Barolon däremot var körsbärssaftröd, lite finlemmad med trevliga övertoner och bra struktur. Och amaronen helt i linje med förväntningarna, kraft och doft mycket tilltalande.
Vem som vann? Amaronen förstås, med 12 röster. Barolon fick fyra. Och Brunellon ingen alls.
Svenska killar gillar amarone. Den har liasom Rockystuket. Sluggar bra.
tisdag, mars 20, 2007
Tungviktsmatcher
Här ett förslag till vinprovning jag gav till en kompis:
Italienska temat:
Piemontes sturska druva Nebbiolo möter Toscanas stolthet Sangiovese i en titelmatch där tungviktaren Barolo i par med sekonden Langhe möter de möjligen inte lika vältränade men nog så kaxiga Fonterutoli, sekonderad av uppkäftige Poggio Bronzone, en skön slugger.
Piemonte
2305 Barolo Fontanafredda 221:-
7306 Langhe Nebbiolo 98:-
vs.
Toscana
32229 Fonterutoli 145:-
32056 Poggio Bronzone 126:-
Reserv för Piemonte:
32132 Barolo (Dosio) 214:-
Reserv för Toscana:
32231 Peppoli 116:-
Vita världstemat:
Vilken vitvinsdruva är Global World Champion, klassiska Riesling eller mångsidiga Chardonnay? Detta ska slutgiltigt avgöras i en kamp mellan någorlunda jämntränade motståndare från olika världsdelar. För stall Riesling ställer en supertrimmad tysk, vilden Georg Breuer, upp tillsammans med en kall och stenhård (Stoneleigh) släkting från Nya Zeeland. För stall Chardonnay ställer den oerhört krispige fransosen Chablis Beauroy upp med en kusin från landet, nämligen amerikanen Bonterra (alt. den hårtslående Torricella, fostrad av Baron Ricasoli.)
Riesling
5899 Georg Breuer Riesling Sauvage 106:-
6498 Stoneleigh Riesling 96:-
vs.
Chardonnay
7125 Chablis Premier Cru Beauroy 155:-
16632 Bonterra Chardonnay 125:-
Reserv för Riesling:
2639 Trimbach Riesling 113:-
Reserv för Chardonnay:
7179 Torricella 125:-
Italienska temat:
Piemontes sturska druva Nebbiolo möter Toscanas stolthet Sangiovese i en titelmatch där tungviktaren Barolo i par med sekonden Langhe möter de möjligen inte lika vältränade men nog så kaxiga Fonterutoli, sekonderad av uppkäftige Poggio Bronzone, en skön slugger.
Piemonte
2305 Barolo Fontanafredda 221:-
7306 Langhe Nebbiolo 98:-
vs.
Toscana
32229 Fonterutoli 145:-
32056 Poggio Bronzone 126:-
Reserv för Piemonte:
32132 Barolo (Dosio) 214:-
Reserv för Toscana:
32231 Peppoli 116:-
Vita världstemat:
Vilken vitvinsdruva är Global World Champion, klassiska Riesling eller mångsidiga Chardonnay? Detta ska slutgiltigt avgöras i en kamp mellan någorlunda jämntränade motståndare från olika världsdelar. För stall Riesling ställer en supertrimmad tysk, vilden Georg Breuer, upp tillsammans med en kall och stenhård (Stoneleigh) släkting från Nya Zeeland. För stall Chardonnay ställer den oerhört krispige fransosen Chablis Beauroy upp med en kusin från landet, nämligen amerikanen Bonterra (alt. den hårtslående Torricella, fostrad av Baron Ricasoli.)
Riesling
5899 Georg Breuer Riesling Sauvage 106:-
6498 Stoneleigh Riesling 96:-
vs.
Chardonnay
7125 Chablis Premier Cru Beauroy 155:-
16632 Bonterra Chardonnay 125:-
Reserv för Riesling:
2639 Trimbach Riesling 113:-
Reserv för Chardonnay:
7179 Torricella 125:-
fredag, juli 07, 2006
Megagrymma italienare

Gentlemänniskor, kan inte undanhålla er några upplevelser sistlidna vecka som tarvar kommentar: Castello Banffi-Brunellon ur beställningssortimentet från 99 levde upp till förväntningarna, vederbörligen avsmakad på pation/atriet med parmigiano och andra schyssta tillbehör. Massor av struktur och balans och doft/smak. Men nu kostar den trots allt 294:- så det vore ju riktigt trist om den var kass.
Ännu mer prisvärdhet vankas således i Brolio 2004, pris 99:-. Testade den idag/nyss. Sensationell! Nån mer typisk sangiovese/chianti classicosmak till liknande pris gives icke. Och denna finns dessutom i kvantitet: 83 flarror lär vårt System i Limhamn ha inne. Kastar mig iväg för att greppa ett par inför semestern. Seiern er vor!
onsdag, februari 01, 2006
Sagan om Sassicaia

Hur en mans envishet förändrade ett konservativt vinland i grunden.
Den som sett filmen Sideways minns kanske scenen där filmens huvudperson, vinkännaren Miles, berättar för sin nyvunna vän, servitrisen Maya, hur han på allvar sögs in i vinets värld: ”För mig började det med att jag fick smaka på en flaska Sassicaia…”, säger han.
Man förstår att detta måste handla om ett unikt vin.
Och det gör det. Italien var och är fortfarande ett konservativt vinland. Basta. Men något har ändå hänt. Och Sassicaia är en viktig del av den utvecklingen. För att förstå den tar vi ett ordentligt steg bakåt i tiden…
Markisen Mario Incisa della Rocchetta drömmer redan under sin studietid i Pisa på 1920-talet om ett nytt slags italienskt vin. Han är inspirerad av Bordeaux. Men piemontisk och toskansk tradition föreskriver druvorna Nebbiolo eller Sangiovese, så att använda Cabernet Sauvignon är en radikal tanke som inte heller går att förena med de officiella och konservativa vinappellationsreglerna.
Markisen låter sig inte avskräckas. I slutet av 1940-talet sätter han igång vinmakandet med franska Cabernetvinstockar från Chateau Lafite, på vingården Tenuta San Guido i västra Toscana nära byn Bolgheri - dessutom ett helt oprövat vinområde. Markisen anser dock att jordmånen har likheter med den i Bordeaux.
Omgivningen är länge ointresserad av hans vin, och föredrar de lättare traditionella vinerna från området. Så det nya vinet dricks i princip bara på själva gården, av de närmast inblandade. Den rigorösa lagstiftningen säger också att detta på grund av ”fel druva” är ett Vino da Tavola, alltså ett bordsvin av enklaste sort.
Men.
Markisen lagrar, förutseende nog, en låda av varje årgång i sin källare.
Längre fram, på 60-talet får några av markisens vältaliga kollegor smaka på några av de äldre flaskorna.
De är entusiastiska.
Vilken är hemligheten? Jo, för att utvecklas kräver Cabernet Sauvignonviner ibland lång lagring – först då kan egenskaper hos vinet som i tidiga smakprov betraktas som svagheter bli till styrkor.
Inte förrän 1968 kommer Sassicaia på allvar ut på marknaden, då brorsonen Piero Antinori övertalar markisen att sälja 3.000 flaskor genom Antinoris distributörer. Vid den här tiden har markisen ökat ut sina vinfält. Namnet på vinet - Sassicaia - tar han direkt efter naturen – det betyder ungefär ”stenig mark”.
Produktionsmetoderna förbättras hela tiden, och när tidskriften Decanter 1978 anordnar en provning med bl.a. en av världens mest kända vinskribenter, Hugh Johnson, så blir Sassicaia utvald till bästa Cabernet Sauvignon i ett startfält av 33 viner från 11 länder.
Många efterföljare kommer. I brist på officiella appellationer får de här ”bordsvinerna” i vinkretsar ett nytt namn. De kallas ”Supertuscans” av engelskspråkiga skribenter.
Den ultimata utmärkelsen får markisens idoga arbete 1994, då Sassicaia får sitt rent officiella erkännandet: en helt egen DOC-appellation. Detta har förstås inte något att göra med produktionsstandarderna – de har länge överträffat reglerna. Fast prestigen höjs givetvis ytterligare. Priserna närmar sig de astronomiska.
Andravinet - Guidalberto - är dock fortfarande överkomligt. Via Philipson Wine i Danmark.
Därav tre magnumflaskor i mitt garage…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
