Il Notaio, prestigeproducent i italienska Basilicata

I den italienska stövelns hålfot, närmare bestämt i regionen Basilicata, finns producenten Cantine del Notaio, en av de absolut främsta i området. "Notariens" vinmakeri har fått en hel del internationell uppmärksamhet för sina viner, främst gjorda på Basilicatas huvuddruva, aglianico.

Cantine del Notaio gör en serie viner på denna druva vars namn sannolikt kommer av ordet helleniko, den "grekiska druvan" (Basilicata får räknas till det gamla Storgrekland vinmässigt, Magna Grecia):

L'Atto, instegsvinet, är gjort på unga stockar skördade i början av oktober. Sju dagars maceration, vinet kostar under hundralappen i svenska kronor.

Il Repertorio, ca 150 kr, med druvor skördade under senare delen av oktober. Tio dagars maceration.

La Firma är prestigevinet (270 SEK) och druvorna skördas i november, med cirka 20 dagars maceration i ståltankar. Lagringen sker i naturliga grottor av vulkanisk tuff.

Därutöver görs även Il Sigillo, ett amaroneliknande vin (300+ SEK)i så måtto att druvorna tas från en och samma vingård i slutet av november då de är övermogna och på så sätt torkar redan på rankan. Tolv månader barrique innan flasklagringen startar.

Skillnaden mellan vinerna beror således i huvudsak på två faktorer: tidpunkten för skörd och antal dagar för kallmacereringen. Alla vinerna lagras på franska ekfat, vilket il Notaio menar är det som gör dem eleganta, trots att aglianico är känd som en ganska tuff druva. Aglianicovinerna kallas ibland för söderns Barolo, vilket enligt vår guide på il Notaio beror på att de tidigare skeppades till Piemonte för inblandning i de norditalienska prestigevinerna som formellt och legalt görs endast av nebbiolo. Vare hur det vill med den saken, vi vet ju hur man i Toscana sannolikt använt cabernet sauvignon i sin brunello, även om saken tystas ned.

Il Notaios barriquer används högst tre gånger, sedan säljs de vidare. När de är nya är det La Firma och Il Sigillo som får den kraftigare ekprägeln, medan L'Atto får tredjegångstunnorna.

Il Repertorio är ett försök att efterlikna traditionell aglianico med kortare macerering,medan La Firma och Il Sigillo är extraherade viner anpassade till moderna internationella smaker. L'Atto bör drickas ganska omedelbart, men har ända jämförelsevis mycket elegans i frukten. Vid vårt besök serveras det till en bondsk soppa med speltvete, svartögda bönor och lokala orecchiette.

Vingården gör även ett mousserande på aglianicodruvor, La Stipula, enligt klassisk metod - inte något man provar varje dag. Plus ett rosé, Il Rogito, och ett par vita viner, varav ett med moscato- och malvasiainblandning, samt ett dessertvin. Därtill ett par olika sorters grappa, lagrad och klassisk vit.

Vinkällarna i Rionero, som orten heter, är något av ett kännetecken för området. Den lättarbetade berggrunden med basaltinslag utgör en idealisk miljö för lagring. Il Notaios källare håller mellan 14 och 16 grader året runt utan några som helst tekniska hjälpmedel. Detta oavsett utetemperaturen som vid vårt besök i mitten av augusti låg runt 30 grader. Väggarna är täckta med vad man först tror är kristaller, men i själva verket handlar det om en speciell typ av klibbiga alger som används som ett slags signal för att källarmiljön är perfekt vad avser fuktnivå och temperatur.

Cantine del Notaio saknar fortfarande svensk distributör. Ingen som känner sig hågad att sätta Basilicata på den svenska vinkartan? D'Angelo finns visserligen redan i Sverige, men Il Notaio vore sannerligen värd representation i landet.