En orsak till att som i mitt fall koncentrera sig på italienska viner är den i vissa fall helt oigenomträngliga franska lagstiftningen. Bourgogne är ett lysande exempel.
Vingårdarna i Bourgogne är i många fall helt uppsplittrade. det betyder att det är inte odlarna själva som gör vinet, utan det är i första hand vinfirmorna. Ändå är det för de bästa vinerna - grand crus - vingårdens namn som står störst på etiketten, och för dessa de bästa vinerna gäller ofta att ju kortare namn, desto mer framstående vin: La Tâche, Corton osv.
För de nästan lika bra vinerna i klassen under - premiers crus - blir det ännu stökigare. Här får kommunens namn stå lika stort som namnet på vingården, och bara för att göra det riktigt virrigt så får kommunen lägga till namnet på den främsta vingården, på så sätt att Chambolle blivit Chambolle-Musigny, Gevrey blivit Gevrey-Chambertin etc.
Ett vin kan då heta Chambolle-Musigny 1er cru Les Charmes som ovan.
Pust.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar