Två och en halv vecka på Bali innebär naturligtvis upplevelser av mångahanda slag: boende, platser, mat. Här en blandad lista med intryck, osorterat:
Vi bodde i Seminyak, vilket var en slutsats sedan förra gången när vi bodde i Nusa Dua som är lite för ocentralt. Och den visade sig vara riktig: Seminyak, som är den mest upgrade av trillingorterna Kuta, Legian och Seminyak på Balis sydvästra kust, har minst krimskrams, är lugnare än Kuta men har ändå närhet till det mesta. Stranden är mycket bra, med häftiga surfarvågor, så man får ge akt på flaggsignaleringen om var det går bra att bada. Sen finns ju det omistliga lounge/bar/glidarstället Ku Dé Ta på nära håll...faktiskt bara en kvarts gångavstånd längs stranden från hotellet Sofitel i Seminyak där vi bodde. Sofitel ligger längst ned på bargatan Jalan Dhyana Pura, medan KDT avslutar restaurang- och shoppingstråket Jalan Oberoi.
Eftersom vädret var lite opålitligt inledningsvis tog vi de obligatoriska utflykterna till Ubud (kulturhuvudorten) och Kuta omgående. I Ubud besökte vi Monkey Forest, där en grupp livliga och påhittiga makakapor bor i ett tempelområde, ständigt på jakt efter de bananer som säljare på området kursar till villiga turister. Kanske mest kul för barnen med en klängande apa i håret, men värt ett besök. Lunch åt vi på Casa Luna, ett tips från Lonely Planet som höll. Shoppingen i Ubud avslutades med skyfall som också påverkade underlaget för hemmafotbollsspelarna som på den usla planen mitt i Ubud spelade oavgjort mot ett gästande lag...nåväl, jag köpte ett par mycket fina avsmakningsskedar i tropiskt trä innan det var dags för middag på Bebek Bengil, en favorit sen vårt förra besök. Dirty Duck som stället heter på engelska ligger mitt ute i heliga risodlingar och har en smått berömd "crispy duck" som smakar mycket bra...
En schysst middag på en kanon, icke upgrade, restaurang på Bali får man fortfarande för klart under hundralappen. Vin är rätt dyrt och inte så prisvärt eftersom urvalet är starkt begränsat. Inhemskt vin kan man få lite billigare, så en variant vi körde på var Hatten Rosé, ett av de bättre lokala alternativen. På vårt stamställe Rumours på Jalan Oberoi kunde man få detta vin för 56.000 IDR +++ vilket är billigare än i affärerna och svarar mot under en femtiolapp, medan Australienimporter lätt kunde kosta det tredubbla eller mer.
En bra lunch med Bintangöl kan ligga på mellan tjugo och femtio kronor. Standardrätter är Mie Goreng eller Nasi Goreng (Stekta nudlar/ris), men andra grejor som satay (kycklingspett med jordnötssås) eller gadogado (sallad med ägg, tofu och kokta haricots verts och andra grönsaker, även det med jordnötssås) är ofta helt OK.
Rumours, ja, prisvärdare kvalitetsställe får man leta efter, vilket förklarar varför vi var där fyra gånger. Var kan du käka 200 g fint nötkött (tenderloin) för ca 45 spänn? Eller 500 g grillad hummer för 65 bagis? Eller kanonpasta med hummer på samma prisnivåer? Jag kunde sällan avstå från efterrätten banankaka (en australisk standardgrej tydligen) med vaniljglass heller.
Andra bra restauranger i Seminyak är thaistället Lemongrass och japanen Ryoshi längs huvudgatan Jalan Raya Seminyak. Båda frekventerade vi två gånger, liksom indiern med det suspekta namnet (och utseendet för all del) Gateway of India på Jalan Dhyana Pura. Ät hellre a la carte här än söndagsbuffén de gör reklam för. Dessutom kan Rumours lite trendigare italienska syster Ultimo som har finfin pasta rekommenderas. Intilliggande Trattoria är också bra, men kändes lite stökigt när vi var där (det kan för all del även Rumours vara, med biljardspelande australiska smurfare i samma rum).
Vi bodde i Seminyak, vilket var en slutsats sedan förra gången när vi bodde i Nusa Dua som är lite för ocentralt. Och den visade sig vara riktig: Seminyak, som är den mest upgrade av trillingorterna Kuta, Legian och Seminyak på Balis sydvästra kust, har minst krimskrams, är lugnare än Kuta men har ändå närhet till det mesta. Stranden är mycket bra, med häftiga surfarvågor, så man får ge akt på flaggsignaleringen om var det går bra att bada. Sen finns ju det omistliga lounge/bar/glidarstället Ku Dé Ta på nära håll...faktiskt bara en kvarts gångavstånd längs stranden från hotellet Sofitel i Seminyak där vi bodde. Sofitel ligger längst ned på bargatan Jalan Dhyana Pura, medan KDT avslutar restaurang- och shoppingstråket Jalan Oberoi.
Eftersom vädret var lite opålitligt inledningsvis tog vi de obligatoriska utflykterna till Ubud (kulturhuvudorten) och Kuta omgående. I Ubud besökte vi Monkey Forest, där en grupp livliga och påhittiga makakapor bor i ett tempelområde, ständigt på jakt efter de bananer som säljare på området kursar till villiga turister. Kanske mest kul för barnen med en klängande apa i håret, men värt ett besök. Lunch åt vi på Casa Luna, ett tips från Lonely Planet som höll. Shoppingen i Ubud avslutades med skyfall som också påverkade underlaget för hemmafotbollsspelarna som på den usla planen mitt i Ubud spelade oavgjort mot ett gästande lag...nåväl, jag köpte ett par mycket fina avsmakningsskedar i tropiskt trä innan det var dags för middag på Bebek Bengil, en favorit sen vårt förra besök. Dirty Duck som stället heter på engelska ligger mitt ute i heliga risodlingar och har en smått berömd "crispy duck" som smakar mycket bra...
En schysst middag på en kanon, icke upgrade, restaurang på Bali får man fortfarande för klart under hundralappen. Vin är rätt dyrt och inte så prisvärt eftersom urvalet är starkt begränsat. Inhemskt vin kan man få lite billigare, så en variant vi körde på var Hatten Rosé, ett av de bättre lokala alternativen. På vårt stamställe Rumours på Jalan Oberoi kunde man få detta vin för 56.000 IDR +++ vilket är billigare än i affärerna och svarar mot under en femtiolapp, medan Australienimporter lätt kunde kosta det tredubbla eller mer.
En bra lunch med Bintangöl kan ligga på mellan tjugo och femtio kronor. Standardrätter är Mie Goreng eller Nasi Goreng (Stekta nudlar/ris), men andra grejor som satay (kycklingspett med jordnötssås) eller gadogado (sallad med ägg, tofu och kokta haricots verts och andra grönsaker, även det med jordnötssås) är ofta helt OK.
Rumours, ja, prisvärdare kvalitetsställe får man leta efter, vilket förklarar varför vi var där fyra gånger. Var kan du käka 200 g fint nötkött (tenderloin) för ca 45 spänn? Eller 500 g grillad hummer för 65 bagis? Eller kanonpasta med hummer på samma prisnivåer? Jag kunde sällan avstå från efterrätten banankaka (en australisk standardgrej tydligen) med vaniljglass heller.
Andra bra restauranger i Seminyak är thaistället Lemongrass och japanen Ryoshi längs huvudgatan Jalan Raya Seminyak. Båda frekventerade vi två gånger, liksom indiern med det suspekta namnet (och utseendet för all del) Gateway of India på Jalan Dhyana Pura. Ät hellre a la carte här än söndagsbuffén de gör reklam för. Dessutom kan Rumours lite trendigare italienska syster Ultimo som har finfin pasta rekommenderas. Intilliggande Trattoria är också bra, men kändes lite stökigt när vi var där (det kan för all del även Rumours vara, med biljardspelande australiska smurfare i samma rum).
Vill man bo med stor pool och superhotellfrukost är ett hotell som Sofitel det rätta valet, ligger dessutom bra vid stranden. Vill man bo betydligt billigare (dubbelrum på S. kostar ca 900 SEK dygnet) så kan man göra det alldeles intill på Puri Cendana Resort där ett rum med halvbred dubbelsäng kostar ca 270 SEK dygnet utan frukost.
Den riktigt exklusive kan bo i lyxvilla, som Villa Sentosa där inget saknas i komforten, men där man får pynta upp ordentligt för miljön med konstgjorda vattenfall i baren och där inget riktigt kan ersätta utsikten på Ku Dé Ta trots det strama och tilltalande arkitektoniska överdådet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar