Tradition vs. förnyelse i Rioja

Sverige drack nåt kopiöst med Rioja 1995, då det svarade för en fjärdedel av den svenska rödvinförsäljningen. Men sen har intresset svalnat fram till för något år sedan. Rioja har ryckt upp sig, och det experimenteras lite grann tillochmed i denna traditionsrika del av vinvärlden.

Tänka sig, man tillåter nu att blanda in Cabernet Sauvignon i tempranillon och får på så sätt fram vad som skulle kunna travesteras såsom "super-Riojor". Ett bra exempel på detta nytänkande är Baron de Leys Finca Monasterio (finns på systemet, 199:-). Både när jag själv gick Munskänkarnas ettbetygsutbildning och när jag själv höll motsvarande provning med inriktning på Spanien och Italien igår vann detta vin popularitetstävlingen bland provarna, i så hård konkurrens som Barolo från Fontanafredda, Brunello från Val di Suga, Rioja Gran Reserva (mer traditionell) från Conde de Valdemar, Amarone från Masi och Chianti Classico från Marchese Antinori.

Jag tror att det är den överrumplande fullödiga doften och harmonin mellan frukt och fat i detta vin som gör att det känns tungviktigt. Och nyhetens behag. Enda reservationen är kanske att det är lite uppumpat och kan bli en aning enahanda i längden, ungefär det som de inbjudande nya världenvinerna anklagades för för några år sen.

För övrigt anser jag att Nina Frisk är en betydligt sämre film än Masjävlar. Inte dålig, men lite för karikatyristisk om ni förstår. Det var Masjävlar helt klart också, men med högre tonträff och bättre djup. Det är lite musikal över agerandet i Nina Frisk, säkert medvetet, men jag skulle vilja se lite mer gammaldags drama i det Maria Blom gör. Men det kommer säkert. Eller?