Var i Düsseldorf ett par dagar på den gigantiska tryck- och pappersmässan drupa som bara äger rum varje olympiad, eftersom jättar inom tryck såsom Heidelberg behöver bygga upp en hel hall med pressar för ändamålet...bara en sån sak talar naturligtvis för digitaltryck som ju är lite smidigare. Bodde nere vid Rhen vilket var suveränt när man kom tillbaka från mässhelvetet och kunde koppla av med ett glas sval Riesling. Lyckades tyvärr inte ta mig till någon vinaffär, så det blev bara flygplatsfynd denna gång, mest Bordeaux.
Lite senare var det dags för en tripp till Delhi. Indien är ju inget vinland par excellence, men jag drack ändå en högst passabel vit historia som fanns på hotellet, Taj Ambassador. Fick aldrig kläm på druvan men gissar Chardonnay. Tyvärr åt Lufthansa upp min lediga dag i Delhi genom att vara sena från München. Detta ledde till ombokning och att jag fick se Bangkok Airport för vad det kan vara värt. Massa taxfree var det där i alla fall. I Delhi var jag efter ca 30 timmars resa. Enda räddningen i sammanhanget var kanske att jag kunde se en och en halv EM-match på Kastrup, intaget tillsammans med en försvarlig mängd vitt i loungen. Naturligtvis försvann min väska på kuppen.
Hotellet Taj Ambassador låg alldeles intill Khan Market som är en av de mer bekanta affärssamlingarna i Delhi, inte en mall utan just en samling affärer av upmarketslaget. Där fick jag således försöka bygga en ny garderob i herrbutikerna efter Lufthansas malör. Två par linnebyxor, några schyssta skjortor, kalsonger, strumpor och toalettartiklar blev resultatet innan väskan väl dök upp.
Vad ska man säga om det jag såg av Indien? Som vanligt är det ju mest industriområden man faktiskt ser på affärsresor, men trots allt, mina erfarenheter från Indonesien bildar ändå ett asienmönster: värmen, värmen, människor överallt, en kaotisk trafiksituation där tutan är den centrala bildelen som inte får paja, bra människor som har en mindre produktivitetsfixerad livsstil än man själv. Samtidigt en skön rytm just beroende på detta, vådliga standardskillnader i en och samma vy, fullt av tiggare och barn som säljer hemgjorda tidningar i plast i bilköer, men mest av allt bara vänliga människor som jag personligen tycker det är extremt mycket lättare att prata med än exempelvis kineser, men det är väl det brittiska kulturarvet som ger en länk till oss. Är man by the way tedrickare som jag så känner man sig väl omhändertagen i Indien och får alltid mjölk i;) Och Kingfisher är en utmärkt lageröl med lagom bubbel för min känsliga kista.
Hann se India Gate (krimskrams kring monument), cricketspelande ungdomar kring metrobygget som försiggick överallt, parlamentsbyggnaden, Hunayuns Grav - ett Taj Mahalliknande bygge med diverse liknande saker omkring sig, Bah'ais tulpantempel (se bilden) mm. Hann också med den obligatoriska slängen av Delhi Belly, som på beställning...
Var även i parker, såg India International Centre från utsidan, åkte rickshaw för sex rupier men missade Connaught Circle denna gång. Nåt ska man väl ha kvar...
Till detta bloggande dricker jag Guigals vita Côtes-du-Rhône som enligt Parker är det vin som har utvecklats snabbast hos denne gigant under senare år, främst pga ökande inslag av Viognier. Det är inte vad jag skulle kalla ett charmigt vin, men det har body och massor av spännande substans, och blir ännu intressantare när det inte är riktigt kallt längre.
Inlägg
