tisdag, februari 20, 2007

Nyckeln till Sting


Fick tag på Stings självbiografi, Broken Music, på Barnes & Noble i New York. Betalade ca 5 dollar, ett kap. Sting skriver litterärt, språket är riktigt mångfasetterat. Han är angelägen om att berätta om sina drivkrafter, hur hans dåliga förhållande till sina föräldrar, pappa mjölkutköraren och olyckliga mamma, format honom som vuxen.

I grunden är han en jazzman, vilket för oss som inte följt honom så nära förklarar hela banan efter Police rent musikaliskt. Han sliter i många år med konstellationen Last Exit i Newcastle innan det lossnar i London sedan han mött Stewart Copeland med hela den amerikanska gåpåarandan. Och det är punkens storhetstid...The rest is history, som man säger.

Jag gillar boken, och det är en tid man känner igen. Uppskattar att Sting fokuserar på tiden innan Police. Inget för popkalenderbitare kanske, men en bra bildningsroman om en ung romantisk man.

söndag, februari 18, 2007

En ny quickie till NYC


Javisst är det kônstigt, en ny sväng till Det stora äpplet, med ca 24 timmar att utnyttja. Flyget dit innehöll kall, torr och inte gratis 1999 Henriot (Pinot Noir, Chardonnay), Anselmi San Vincenzo 2005, generös italienare med lite grapedoft, funkade bra med lax, Babich Reserve Pinot Noir 2004 och Clos de los Siete, tungviktare från Argentina samt Pouilly Blanc Fumé, Jean-Claude Chatelain, Les Berthies 2005.

På La Masseria (mellan Broadway och 8:e avenyn) åt jag mitt livs bästa mozzarella, vilket jag upplyste kyparen om. "Yes, it's very moist when fresh," sa han stolt. Helt rätt, det gav uttrycket smälta i munnen en helt ny innebörd. Ett glas Barolo därtill. Inte helt fel.

På MOMA som var den stora kulturella behållningen - har aldrig sett så många verk som jag känner till "live" på ett och samma ställe (impressionister, Picasso, Dali, Warhol, you name it) - drack jag ett glas dolcetto till paninin. Lättdrucket, vacker ljusröd färg, finfint.

Shoppingen slutade med en skjorta från Mexx.

Iakttagelse: Två gånger på ett dygn försökte man sno mig på tio dollar, först på Mexx, sedan i tågbiljettluckan.

Dum turist är inte alltid så dum.

tisdag, februari 06, 2007

Varför Jellyfishs första är ett riktigt bra vin

Musik och vin har saker gemensamt, det är bara att inse. Det krävs bra jord, bra klimat och en duktig odlare för att göra ett riktigt bra vin. Det krävs bra grundkompositioner, snyggt utförande och bra produktion/smak för att göra en bra skiva.

Ta Jellyfishs första alster, Bellybutton. Kompositionerna och instrumenteringen är oerhört genomtänkta, på gränsen till kliniskt sammansatta med vassa röster, grymma stämmor, helkonstiga intron och genomarbetade arr. Lite Beatles, lite Queen, lite 10 CC, lite Beach Boys, lite Supertramp(!). Mycket jobb bakom varje låt, ingen Bob Dylan-stil att vi går in i studion och river av grejorna och det blir nog bäst i första tagningen.

Man måste noggrant tänka igenom hur druvorna och ev. ekfatslagring ska samspela.

Sen var det vädret. På den första skivan fanns viljan att göra något gemensamt känns det som, ett samarbetsklimat. Varje medlem tillför sin bestämda del av helheten.

Till sist finliret, att stämma av, sätta ihop, slipa fint och göra allt perfekt. Smaka av, liksom.

Precis som ett bra vin. Doft och smak ska stämma överens.

Lyssna redan till första spåret "The man I used to be". Så hör du hur det hänger ihop.

söndag, februari 04, 2007

Detta gillar jag...enligt mig själv på MySpace

Music
Roxy Music/Bryan Ferry, Talking Heads/David Byrne, Bowie, Jellyfish, Posies, Premiata Forneria Marconi, Timbuktu...Diana Krall, Alison Krauss, Stina Nordenstam, Kraftwerk.
Movies
Deer Hunter, Fitzcarraldo, Once upon a time in America, The Player, Boogie Nights.
Television
Heimat, Brideshead revisited, Sopranos
Books
David Lodge, Richard Ford, Marianne Ahrne

Inte dyr inte obskyr



Tierra Oscura från Chile som kom i senaste släppet borde betyda mörk jord eller liknande. Hur som helst är det cabernet franc i den, (en av mina favoritdruvor alltsedan den superba middagen på enstjärniga Ensemble i Köpenhamn för cirka ett år sedan. Sommelieren där hade en klar förkärlek för lite unga stjälkiga men intressanta viner, till exempel serverades ett rött vin från Champagne, något som egentligen bara görs särskilt varma år, det är ju inte särskilt varmt där), och för att återvända till mörk jord - den var väldans god. Inte alls så där varmblodig och uppuffad som sydamerikanerna ofta är. Utan klart europeisk i sin framtoning.

77 spänn, som hittat, jag kastade mig iväg efter 3 nya flaskor i lördags. Och eftersom jag var på bra humör så blev det lite extra i påsen. En Brunello Col d'Orcia 2000 och en chenin blanc från Nicolas Joly, den biodynamiske mästaren i Loire. Det var en överbliven flaska på Kronprinsen i Malmö som jag förbarmade mig över. Den får ligga ett par år bredvid sin Savennièreskollega i skåpet.

Till hemmamiddagen i går blev det mer cabernet franc. (Det var en mezestallrik med fylld paprika, lammrack, tzatziki, aubergineröra, klyftpotatisk och grillad paprika.) Flarran var en Bourgueil från Hervé nånting som jag fyndade i Stockholm i höstas (när jag glömde mina nyinköpta mockaboots i en taxi bara för att chauffören var en fullständig galning. Men det är en helt annan historia. Fick tillbaka dem och de är favoriter.) Bourgueilen var en riktig hit, tung och fin, lutande åt bordeaux om man ska vara ärlig, och det ska man.

I dga har vi gjort chili enligt ett riktigt recept som föreskriver
ingen lök,
ingen köttfärs
inga tomater
inga bönor
utan bara massor av kött och olika sorters chili (ancho, chipotle, piripiri etc.). Koka i två-tre timmar. Lyssna på Hank Williams.
Drick ljus öl.
Och Agavetequila som heter Aha Toro (uppe i höger hörn...)

En blir däst. Men glad.

torsdag, februari 01, 2007

Ny månad, nytt släpp

I Trelleborg där jag jobbar tillhör inte Systemet de allra mest välsorterade, men en tur på lunchen resulterade ändå i några inköp:

Tierra Oscura, Cabernet Franc från Chile
Boa Terra
Tierras de Luna

Så får vi se vad det smakar....

torsdag, januari 25, 2007

Across NYC in a jiffy

Snubblade över sammandrag av min blixtsnabba New York-visit i höstas, kan kanske vara av värde för någon:

Det var rätt snabba puckar känns det som, både fredagen och söndagen var bara korta "orienteringsstuder om staden", medan jag kunde utnyttja lördagen bättre. Det som slog mig mest var att jag hade en överdriven bild av att stan skulle kännas STOR, mest beroende på alla imponerande byggnader man sett på bild. Men i själva verket är det ju en mycket promenadvänlig stad, på många ställen påminnande om Stockholm med vattnet osv. Restauranger osv. finns det givetvis allt möjligt att välja på för flanören, från mindre, mysiga ställen som italienska Tina's Bar i SoHo där jag satt en stund till den mer busy restaurangen Bar Americain, stajlat och med klar cityfeeling.

På fredagen var det mest Broadway, Times Square och lite 5th Avenue, ett glas vin på baren Fives på hotellet Peninsula. Efter häftigt fatty omelettfrukost började lördagen på Ground Zero, där man den här dagen faktiskt började återuppbygga Freedom Tower, den stora byggnad som ska ersätta WTC-skraporna. Dit förresten via tunnelbana från Times Squareområdet. Tunnelbanan kändes lite skräpig och inte helkul.

Ground Zero hade en hel del säljare runt omkring och givetvis en minnesutställning med alla namn och en del bilder. Fortsatte ner till Battery Park för att se på Frihetsgudinnan på håll, och de långa köerna till båtarna. Vädret hyfsat, så det var skönt att gå efter vattnet till Southport vid Brooklyn Bridge. Vek av inåt mot Chinatown, kikade i några affärer på vägen, fortsatte mot Little Italy. Båda områdena verkligen influerade av sin befolkning/ursprung, kinesiska bokstäver och rödvitgröna brandposter/massa restauranger. I SoHo med boutiquer etc. var det dags för lite antipasti hos förutnämnda Tina. Hål i väggen men fräckt och med signerat Leo Di Caprioporträtt på väggen.

En liten bit av Greenwich Village till sist. Mest Christopher Street där det öppnat en skandinavisk designaffär som heter Hus. Förstår att det kan appellera till trendiga amerikaner.

Middag på fiskrestaurang, och bara Central Park och några små inköp på söndagen. Men parken är helt klart en av de bästa jag varit i. Klart mer skön stadsparkskänsla än Londons Hyde Park, som jag ändå gillar högt.

tisdag, januari 23, 2007

Dagen då inget hände

Hade en känsla av att det var lite tradigt och inget speciellt hänt idag. Men då ägnade jag mig åt att tänka efter:
  • Det är blixthalka ute efter att ha varit typ 10 grader hela vintern.
  • Min syster gjorde ett kanonjobb med att producera Guldbaggegalan igår, vilket jag messade och talade om för henne varpå jag via henne fick en personlig hälsning av Cecilia Frode som är min idol
  • Min kompis Christer som jag inte hört av på jättelänge (om man räknar bort julkort) mailade efter att ha sökt min adress på webben och gav mig Östersundsrekommendationer på Hello Saferide, Autisterna och Vapnet.
  • Vi hade ett möte på jobbet om Klimatet vilket jag efterlyst sedan jag började.
  • Vi håller på att repa in Razorlights "America" med bandet.
  • Börsen går helt OK.
  • Jag har 70 schyssta vinflaskor i skåpet.
  • Bofors har spottat upp sig i Allsvenskan.
  • Huvudsaken e' la att en e' fresk.

måndag, januari 22, 2007

Gamle Leonard

Ni känner till typen.

Den äldre, gärna gråhårige, ytterst levnadserfarne diktaren/sångaren/affärsmannen som med sin visdom (och ibland pengar) strävar efter att förföra yngre, gärna vackra och livsbejakande kvinnor med många frågor i sina huvuden.

Den äldre romantikern uppvaktar den aktuella kvinnan, förför så småningom, främst med sin kunskap och sin erfarenhet...det är ju inte första gången...och ser i varje ny ung kvinna något UNIKT. Som tyvärr efter hand kommer att förgå. Han besvarar, till synes, hennes frågor om livet, gärna i poesi eller aforismer, men flera år senare när han för länge sedan flugit vidare till en annan blomma i raden inser hon hur tomt hans romantiserande har ekat.

En lysande dokumentär som gick på TV i förra veckan om en man och hans föräldrar avslöjade hur filmarens mor levt i en romantisk dröm uppbyggd av femtiotalets filmer och deras kvinnoroller.

Rollen ovan är samma fälla fast på manssidan. Värdiga representanter för detta otidsenliga och trista men fortfarande fullt gångbara ideal är Ulf Lundell och ett antal andra svenska och utländska författare som inte behöver nämnas här. Litterära varianter på det urgamla temat är Casanova och Don Juan. Och den främste vapendragaren av dem alla.

James Bond.

Och hela denna tankegång orsakad av att lyssna på Leonard Cohen i bilen på väg till jobbet. Som är så mycket mindre av allt musikaliskt än Cat Stevens. I mina ögon.

torsdag, januari 18, 2007

Dags att klättra ner från tornet?

Läste just lite i bloggen Stockholm Crü 2007 (länk här bredvid). Den är ju schysst sanslös i sina beskrivningar om hur vin passar vid alla livets tillfällen och hur champagne gör en både snygg och klok.

Sant, eller hur?

Den kan också göra så att man blir gungig i knäna.

Men den skapar ALLTID förväntningar och festkänsla.

Så enkelt kan det vara med vin.

Köpte en Passo Doble härom dagen. Den drar ju åt Amarone, har lite passitodruvor i sig som gör att den blir lite tung och god.

måndag, januari 15, 2007

Petroleumbluffen

Jag talar i rubriken inte om vad jag borde tala om, nämligen allas vår fullständigt vansinniga misshushållning med jordens ändliga resurser, namely olja.

(pratade idag om att utsläppsrätter för individer förmodligen blir verklighet längre fram, det är ju bara ekonomisk reglering som funkar på oss dumma människor)

nej, jag talar om en liten myt i vinkretsar, nämligen den om att petroleumdoften i äldre rieslingviner skulle bero på att druvan suger åt sig gamla oljerester lagrade i skifferjord som den trivs i.

Verkar folksaga. Istället hör det ihop med själva druvans åldrande och kemi. Enligt en insatt artikel jag fick på vinkursen.

Men luktar det olja är det väl olja...så resonerar vi ofta.

onsdag, januari 10, 2007

Trettondag!

Kan inte undanhålla er vad vi satte i oss på Trettondagen:

Ansjovisrullar (smördegsbaserade). Freixenet Cava Rosato (rosé)

Tartar och carpaccio på pilgrimsmusslor. Champagne Jacques Picard.

Lättstekt oxfilé med karljohans-, svart trumpetsvamps- och mandelpotatisterrin och rucola. Chateu de Caix 1996, Cahors.

Tarte au limon/meringue. Moulin Touchais 1993.

Kaffe och grappa, alt. Scapa single malt, Orkney.

Valpolicella = Bourgogne

Köpte en Valpolicella på Kastrup härförleden som killen i shopen menade var ett mycket gott val.

Kan bara hålla med.

Vacker ljusröd färg, lite av det där genomskinliga man ser i en riktigt juste Bourgogne. Men döm om min förvåning, även smak och doft gick i samma härligt lätta, samtidigt oerhärt smakrika (hallon?) och alltigenom övertygande riktning. Kanhända var jag påverkad av färgen? Tror inte det. Smakade riktigt spännande.

Köpte därför två till härom dagen, på en överdagentripp till Milano. Vad den heter? Tommasi Amarone della Valpolicella Il Sestante Vigneto "I Pianeti" 2004. Goody yum yum!

onsdag, januari 03, 2007

Besviken på Cabernet Sauvignon

En kanske lite oegentlig rubrik måste jag tillstå. Men det är nåt med det där kärva snipiga som kan vara så tråkigt...jag talar förstås Frankrike, inte nån storfruktig chilenare. Tog fram en Chateau Maillard från Graves, årgång 2000, och såg fram emot en upplevelse. Doften var väl OK, men nej, kan inte riktigt fördra det där lite vrånga som Cab Sav har när den inte är riktigt klar.

Skulle nästan vilja likna det vid det där som enligt Michel Jamais INTE FINNS, nämligen halvkork.

Hu!

måndag, januari 01, 2007

Nytt år...

Eller Grått Nytt Hår, som jag lärde mig härom dagen och fortfarande tycker är lite kul...

På nyårsfesten fick vi sydafrikanska Pecan Stream, som jag tidigare faktiskt gav bort en magnumflaska av på måfå. Det var intensivt, lite rökigt och mulligt, inte dumt alls. Men kräver lite tyngre mat, i det här fallet oxfilé.

fredag, december 29, 2006

Jul, Vin och Svea


Ja, julen är väl knappast någon vinhögtid utan öl och snaps för hela slanten. Men men. För juldagens lutfisk vankades Champagne Brut från André Clouet som var riktigt riktigt god, brödig och lång i smaken. Och till annandagens kalkon drack vi bourgogne förstås, Louis Jadot, den där för 109:-. Passabel, kanske inte minnesvärd. Som vitt svalkande gällde under julen Robertsons Chardonnay på box (jag har ju sagt att jag är i en Chardonnayperiod, försakandes fruktsyra för ädel ej alltför ekad karaktär...).

För att fira helgens slut gick jag och A. för att prova Malmös nya svenska restaurang Svea igår. Den ligger i gamla Louisianas lokaler lite bortom Lilla Torg. Miljön känns mycket bra, genuin bistro. Betjäningen uppmärksam och vinkunnig och det var rieslingtajm. Jag ville testa Egon Müller, den gamle rackaren i Mosel-Saar-Rüwer, som ju ska vara på samma nivå eller högre än Georg Breuer (the Riesling champion om du frågar mig). Men det var inte nån match. 395 spänn för flarran Scharzhof 2004...Inte i närheten av Georgs mästerverk (Estate Rüdesheim 2003) som jag köper i Köpenhamn för ca 130 danska i butik. Där kan man snacka om terroir=petroleumdoft och balans.

Och fisk- och skaldjursgrytan var god, men i likhet med vinet för söt för att passa undertecknads smaklökar. Betyget blir väl 3+ sammantaget.

onsdag, december 20, 2006

Köket och Havet

Lämna döda red snappers vid Medelhavet!!!


Salt & Brygga, Rätt vid Havet...lite inflation i de nysvenska krognamnen kanske. Köket och Havet i Smyge är inrymt i f.d. Fabians Skafferi, förra namntrenden bortspolad således.

Inredningen är trevlig och nysvensk den också. Vinlistan kort men intressant, hann spåra en som jag upptäckt oerhört trivsam bekantskap, det toscanska DOC-vinet Vernaccia di San Gimignano på glas. Och så fick jag inte tillfälle att prova den. Måste dit igen...

Finfin zucchinisoppa först, med en schysst chiliolja i, därefter enda lilla plumpen i protokollet, en Red Snapper med mandelpotatis och blandad ljummen sallad. Alltså, om vi är i Sverige med utmärkta fiskar på nära håll ska man inte behöva använda långväga importerad Snapper som hinner förfrysa på vägen. Köttet var lite segt och inte så skoj, även om smaken i sig var OK. Här kommer det gamla miljösamvetet fram. Ät lokalt! (Om möjligt...)

Efterrätten var en pannacotta med passionsgele överst. Gytt! Om jag bara inte hade tvingats till lättöl... Och kavringen var värd en omväg bara den!

torsdag, december 14, 2006

Vinotek bra men dyrt

Har du testat det? Dvs. den nya flugan, vinoteket. Du köper ett kort och så kan du prova långt bättre viner än det vanliga "Husets Röda", eftersom vinautomaterna är utformade så att de sprutar ner livsmedelsgas i den halvtömda flaskan vars innehåll således håller långt längre än i den öppnade pavan hemma. Krogägaren till fromma.

Jag har provat det, på Grand i Lund, och senast igår på Torso Twisted i Malmö, en schysst formgiven restaurant med bra urval i automaterna. 300 spänn gick således snabbt som ögat åt till (man får ett par centiliter per knapptryck):

Hess Chardonnay
Zind-Humprecht Riesling
Saumur-Champigny
Col d'Orcia Brunello
Zonchera Ceretto Barolo
Chateau Tahbilk Marsanne

Och lite öl och sardellpizza däremellan. Lätt fånget lätt förgånget. Barolon var bäst. Det regnade småspik...

onsdag, december 13, 2006

Bröderna Coen?

Nä, knappast, men deras kusin från Kalifornien, B.R. Cohns Chardonnay smakade alldeles utmärkt även på hemmaplan faktiskt (den flarran som jag köpte i Greenville). Lagom ekad, ädel doft, till spetten med Pilgrimsmusslor och Jätteräkor.

En ny tur till USA skulle inte skada...mera Bröderna Coen...skickar in en chansning till Travelstarts NHL-tävling (http://www.travelstart.se) och får sex övernattningar på Manhattan med lite tur. Följande Majakovskijinspirerade dikt får ledsaga bidraget:

Vi ska hurra, skrika, hoppa, snurra våran käpp lätt!
– Rangers spelar hemma i Square Garden –
på vinstsemestern till Det Stora Äpplet
som plötsligt fanns (En chans! Vi tar den!)
och Atlanten blev en pöl inunder…
Lundqvist räddar! Vilket dunder!
Var vi bor? Det vete attan!
Bäste chaffis: Mot Manhattan!

måndag, december 04, 2006

Helgens röda upplevelser

Och då tänker jag inte på den obligatoriska adventsglöggen även om den givetvis inmundigades den med. Nej, det är frågan om en Sagrantino di Montefalco, inköpt vid en av årets tidigare utflykter till Tivoli utanför Rom. Producenten heter Spoletoducale och jag tror det var en 2003:a.

Kärvt men gott, vacker doft, lite svarta körsbär...kul...

Sedan var turen kommen till Alain Brumonts Chateau Montus från 2001, 100 procent Tannat. Dessa viner ska ligga länge och jag hade märkt flaskan 2008-12 när jag köpte den för mer än två år sen. Det visade sig vara helt rätt. Ännu ungt, hade inte mjuknat tillräckligt även om det smakade utmärkt till biffen med trumpetsvamp, schalottenlök och konjakssås. Den andra flaskan får ligga ett par år till, minst!