Dialog om pop - nostalgi eller?

(Från J., mitt svar nedan)

Hej,

I förra veckan beställde jag till slut Focus Live at the Rainbow- från Holland naturligtvis. Jag har burit inspelningen med mig sedan jag först hörde den på Musikhörnan 1973. Jag köpte vinylen då och den finns nog kvar men jag har säkert inte hört den på 25 år minst. De flesta slingorna sitter ändå som berget någonstans i ryggraden och hör dem ofta i min inbyggda bio-pod, speciellt Focus II. I morse kom CDn i brevlådan och jag satte på den och skruvade upp volymen. Av någon anledning blev det en stor känsloupplevelse och jag försöker fortfarande hämta mig. Akkermans jublande och segerrika gitarrspel och neurotiska riff är ju omöjligt att överträffa! Med den referensen är det varken konstigt att jag blev en frustrerad gitarrist eller konstant slogs mot bluesskalan. Jag vet inte vad folk tycker om musiken idag: instrumental, en ljudbild utan ljudmattor eller effekter och med joddlande sångpartier. Man måste nog referera lika mycket till klassisk musik som till pop för att förstå. Har jag fel eller hade musiken inte så starka gränser då?

Mitt svar:

För inte länge sedan hade jag en diskussion där jag försökte argumentera för att åren 1971-76 ca genererade så mycket oförglömlig musik att den helt enkelt aldrig har överträffats, nu talar jag om de då rådande populärgenrerna, då kallad pop/rock, nu kanske motsvarat av hiphop/dance/etc. Klassiska album producerades i parti och minut dessa år, så i fråga om kreativitet tror jag att det kommer att leva kvar. Musikhistorien har ju präglats av särskilt starka perioder, och det här var definitivt en sådan. Bakgrunden som jag ser det var en ”låt musiken flöda-attityd” som gick ut på att vara så kreativ som möjligt, gärna kopplat till en fantasifull image, och det skedde en hel del korsbefruktning mellan artister. Men skivbolagen dominerade inte, de hängde på och försökte bara hitta roliga saker. Så de satte inte gränserna som i dag. Musikerna hade väldigt produktiva konstnärsideal som inte var enbart penningstyrda utan gick ut på att just producera spännande grejor. Så tror jag…punk och grunge och hiphop etc. har producerat mycket spännande musik, men den varar inte riktigt lika länge som vissa av mästerverken från tidigt 70-tal. Man ser det bl.a. när man ska göra listor över klassiska album.