Daniel Berlin i Skåne Tranås

Efter tips från P-O hade jag fått en mycket fin födelsedagspresent av A. En riktig gåsamiddag på Daniel Berlins krog i Skåne Tranås (bilden). Var ligger det? En bit utanför Ystad åt Tomelilla till ungefär. Byn består av ett par gator, vandrarhemmet som vi checkade in på (mycket bra!) och krogen som ligger 192 steg exakt från vandrarhemmet. Och lite till: en plantskola, en chiliplantshop och en liten chokladfabrik till exempel, för den som söker andra nöjen på orten.

Fördrinken på rummet var en nyhet för mig, Murés Gentil från Alsace för behagliga priset 92 kronor, väldigt prisvärd, skön liten beska i avslutet.

Väl framkomna till krogen visade sig vår middagssal vara ett fint vitt litet rum med bubbliga Mooreinspirerade skulpturprydnader på väggarna. Vi satsade på vinpaket förstås. Amusen var en bit grissida med blomkålspuré, hyvlad blomkål och lökbuljong. Härligt, finstämt. Kavring med smör till, jajamän.

Förrätten var traditionell svartsoppa. Jag har alltid gillat detta trots omvärldens skepsis. Men jag tränade som liten eftersom min morfar alltid hämtade svartsoppa från Stadshotellets kök i Karlskoga vid den här tiden på året...

Soppan var mild, serverades med madeira som är en trotjänare i sammanhanget och matchar kryddningen. I mitten av fatet lågen bit gåsleverterrin med några hyvlade skivor gåsamage och hjärta on top. Låter brutalt, men det är så det ska vara...

Varmrättens gås var en rejäl bunt gåsabröst delikat lättstekt med krispigt skinn i änden, plus en savoykålsrulle med lår och andra bitar brunt kött i strimlor. Till detta kalorijägarens mardröm, nämligen confiterad potatis (kokt i flottet, betyder detta), samt ytterst varsamt behandlad brysselkål och en fin skysås, typ.

Till detta drack vi förstås pinotnoir-baserat vin, bourgogne är ju en fullständig klassiker till gås. I detta fall handlade det om en Côte Chalonnaise (utkanten av Bourgogne), ung med fina syror, producerad av Benoit Delorme, en nykomling för mig, mycket trevlig sådan. Lär dessutom vara biodynamiskt framställd...Ibland måste man bara dricka ung pinot noir, det är så piggt och spännande!

Härefter fick vi en välförtjänt stunds vila...

Efterrätten var sublim, en liten bakelse/paj med smulor och kolasmak, omgiven av äppelbitar i äppelskum, gjort av kolsyra och gelatin, berättade hr Berlin. Till detta en Loirekreation som jag inte smakat tidigare, blandning av söttvin, vittvin och druvjuice gissade vi, från Anjou i alla fall och med tydliga äppeltoner som rimmade fint med efterrätten.

Vi hade därmed gjort oss förtjänta av te/kaffe med en calva och en grappa som tog oss slutgiltigt runt kostcirkeln. Vi bokade omgående in en repris på långfredagen nästa år. Berlins krog stänger nämligen nu för att hämta andan, bygga om, och fortsätta sin satsning på lokala råvaror nästa år i april. Vi tillhör fansen!