Vin i Kroatien

Det är härligt med vin i Kroatien, för det är obeträdd mark som öppnar sig även för den nördige. Är man i Dubrovnik som vi råkar vara, det vill säga allra längst söderut i Dalmatien, så är det naturligen de vita vinerna man utforskar först. I Dubrovnik finns vinbaren D'vino (väl synlig i en av gränderna i Gamla stan) som erbjuder färdiga flighter av kroatiskt vin. För vitt gäller malvazija, som är vad det låter som, trevligt, fruktigt ofta från Istrien, men kanske inget man skriver hem om, graševina, oftast från Slavonien, och den stora lokala attraktionen från ön Korcula, nämligen pošip. Det finns mycket annat vitt, men det är dessa vi hunnit med på en vecka. Mest har det blivit just pošip, som har en intressant fruktton, en persikoaktig parfym som går igen hos alla producenter. Minst uttalat kanske hos Matuško, men just därför kanske inte så spännande som samma vin från exempelvis Pošip Cara där den är mycket uttalad. Graševina lär vara samma druva i grunden som welchriesling, och den kan göras koncentrerad och rik på identitet som hos Krauthaker, för övrigt en riktigt bra producent med en fin chardonnay på repertoaren, eller mer fruktig och frisk som av Galic, kanske mer av ett självklart val till Dalmatiens lysande utbud av fisk och skaldjur.

När det gäller rött är det egentligen en sak som dominerar: plavac mali. Den kommer i regionala varianter med gott rykte som Dingac och Postup, eller mer generiskt under eget namn. Den görs i riservavarianter, som av Matuško, och den har trots värmen i denna del av världen en angenäm pinot noirliknande doft, men det intrycket försvinner i munnen där värme, kryddor och tanniner tar över. Alkoholhalterna kan springa iväg rejält, så här gäller det att matcha korrekt med maten. Men den stora röda vinupplevelsen såhär långt handlade inte om plavac mali. Det var den helt okända druvan babic, från Primošten, som stod för detta. Ett ytterst välbalanserat vin med varm karaktär, javisst, men med härlig identitet, frukt och avslutning som visar på mycket hög potential, även för lagring, producerat av familjen Gracin. Leta efter detta när ni är i Kroatien. Vi provade det själva på Taj Mahal, en bosnisk (!) restaurang i Dubrovnik.