Den riktigt storaanledningen att besöka kustsamhället Cambados i spanska Galicien, längst västerutdär landskapet domineras av atlantvikar som bryter in i landet, stavasalbariño. Vinet och druvan dominerar samhället, särskilt under sommarmånadernadå man bland annat, under första helgen i augusti, firar festa do albariño, då lokalbefolkningen och turisterna går man urhuse med ett vinglas runt halsen. Vi besökte Cambados i oktober, en månad som2012 innebar att vinskörden var i full gång, något senare än vanligt.
Det första man ser när man nalkas Cambados är hurvinodlingarna i området har ett helt annorlunda utseende. Rankorna växer uppåt längsstöttor, ofta gjutna i betong, och blad och klasar är fästa vid tvärgåendeslåar, ofta metallrör. Denna pergolaliknande konstruktion kallas emparrada (ungefär ”uppbundet”) och ärresultatet av hundratals år av erfarenhet hos vinbönderna i området. RiasBaixas, de lägre vikarna, som detta DO i Spanien heter, präglas av ettkustklimat med såväl mycket sol som kraftig nederbörd under delar av året.Uppbindningen av rankorna tjänat till skydd mot såväl överflödig sol (via denkraftfulla bladvegetationen) som luftning gentemot fukten i marken.
I Salnes-området inom Rias Baixas som Cambados är centralortför handlar det till 100 procent om albariño. Druvan har en långvarig traditionhär och vinet, som är mycket friskt med hög syra, passar naturligtvis som handi handske till Galiciens stora naturtillgång skaldjuren. I Cambados äter manskaldjur så snart något ska firas, och traditionen bjuder att man till dettadricker vin som är högst ett år gammalt för maximal friskhet. Hela idén med denmer professionella utvecklingen av albariño i detta DO bygger på gamla traditionerav vinmakeri för husbehov. Det var så sent som 1986 som vinbestämmelserna för DO:tRias Baixas fastslogs. Martin Códax bildades 1986.
”Varje familj med självaktning har ett vinfält, ofta bara enhalv hektar, eller högst några hektar”, berättar Paula Lobato på Martin Códax,en av de stora vinproducenterna i Cambados, ett kooperativ med över 300 medlemmar.”Det finns i princip aldrig några vinfält till salu i trakten, och därförbygger vinnäringen på att man köper in druvor från massor av små lotter, i vårtfall från över 600 familjer.”
Dyra druvor
På Martin Códax får vi reda på att det är druvpriserna somgör att albariño inte är något billigt vin (”det är ju inte nån verdejo precis”).Någonstans kring två Euro per kilo betalar man för druvorna, mer ju högresockerhalten är. Teknikerna anställda av kooperativet åker runt och provarsötma och syra hos druvorna på fälten för att komma fram till den optimalaskördetidpunkten. Nu i början av oktober vimlar bygatorna runt vineriet avsmåtraktorer med släp som kör sin dyrbara last för leverans.
Namnet Martin Códax togs efter en lokalhistoriskt intressanttrubadur, eftersom man sökte efter något som skulle kännas typiskt Galicien. ”Hanskrev om kvinnor, kärlek och vin, så man tyckte att det var ett väldigt passandenamn”, säger Paula.
Vi besöker ett närliggande vinfält som man med avsikt väntatmed att skörda. Här finns nämligen utsikter att nå extrasöta sena druvor medinslag av botrytis, vilket hos Martin Códax utgör basen för experiment med ett förområdet helt annorlunda vin, Gallaecia.Men i övrigt är fältet helt representativt, familjeägt, granit i jordmånen,cirka en hektar stort, gräsbevuxet mellan betongstolparna som håller upprankorna. Albariñodruvorna är relativt små, med tjockt skal och ganska storakärnor, och växer i klasar byggda i grupper på en höjd som varierar mellan 1,60och 1,80 över marken. ”Det beror på hur långa familjemedlemmarna är som skaskörda”, skojar Miguel som är tekniskt ansvarig på Martin Códax. Behandlingenav rankorna och marken klarar sig utan alltför mycket besprutning. Det storagisslet är mildew, ett vanligt fenomen i fuktiga områden, och det ärkopparvätska som i detta fall är det vanliga motmedlet. Medelåldern på stockarnaär hos Martin Códax odlare ungefär 20 år, och Miguel menar att åldern inte harsamma betydelse för detta vita vin som det kan ha för rött.
Skörden 2012 är mindre än vanligt på grund framför allt enproblemfylld regnig majmånad, som är känslig eftersom det handlar omblomningen. Men kvaliteten blev bra till slut, om detta tycks alla producenteri området vara eniga.
Vinerna från Códax
Albariñoutbudet från Martin Códax domineras av den tvåstandardvarianterna som står för 98 procent av produktionen: Martin Códax 2011, det för områdetallra mest typiska, med gröngul färg, frisk doft, vita blommor, äpplen/päron, kraftfullsyra, ändå elegant smak, något spritsig karaktär med någon kolsyra kvar frånjäsningen, och en skymt av atlantsälta i eftersmaken, respektive Burgans 2011, med samma typ av doft,men något mindre syradominerad, krämigare och lite fetare i karaktären. (”Gjortför att passa fler och vara enklare att dricka”, kommenterar Paula).
På Martin Códax har man alltså tagit vissa steg för att mötaden bredare publiken. Ett av dem är att man använder sig av malolaktisk jäsningför mellan 15 och 70 procent av skörden, vilket alltså lättar den kraftfullasyran och är till för att öka tillgängligheten hos vinet. Sedan tillverkar manett antal varianter för att utveckla sig. MartinCódax Lias är en variant som bygger på druvor från en enda experimentvingårdpå 170 meters höjd. Där når druvorna extra mognad, därmed högre sockerhalt, ochde jäser i ståltankar på sina skalrester (”sur lie” som fransmännen säger) föratt öka struktur och komplexitet hos vinet. Årgången 2010 bär syn för sägen, dethar en stabilare kropp än vinerna ovan som gör det lämpligt för lite mer lagaderätter såsom paella eller vitt kött.
Det förekommer även fatlagring, även om man som vän avhögsyraviner ibland har svårt att se den tydliga poängen med detta, precis somi fallet tysk riesling. Martin Códax erbjuder oss Organistrum 2010, där namnet anspelar på en slags medeltidavevgitarr som ibland trakteras av två personer. Från rostfritt ståltankar är vinetdärefter lagrat fem månader på medelrostade Allier-barriquer. Målet är attbehålla druvtypiciteten och syran trots eklagringen. Och resultatet är inte sådumt, förmodligen det bästa i denna väg vi provar under våra dagar i Galicien, visssyra finns kvar och en snygg ålderston ackompanjerar ektonen. ”Egentligen tarvi bara upp en gammal tradition”, berättar Luciano Amoedo, som är en avvinmakarna hos Martin Códax. ”Förr i tiden hade varje familj ett fat hemma somde lagrade vinet på, även om givetvis de franska barriquerna är en senareföreteelse.”
Så till det redan nämnda experimentet, Gallaecia. Detta handlar alltså om en Late Harvest. Hittills harGallaecia bara gjorts vid sex för ändamålet lämpade årgångar, första gången1996, vi provar 2009. Skörden sker cirka 1,5 månader senare än den vanliga,allt för att få upp sockerhalten. Resultatet blir ett vin som präglas mer avtropisk frukt än citrus och gröna äpplen. Den riktiga cloun är botrytistonen,som man är ovan vid att finna i ett så pass friskt vin. Matmässigt är väl dettafortfarande en aning svårplacerat, men Luciano föreslår kryddstark mat, ellerfoie gras. Eller varför inte som en aperitif i gott sällskap, frågar han med glimteni ögat.
Nytt för året är ännu ett vin med sikte på en något bredarepublik, den första halvtorra varianten av albariño, kallad Marieta. För denna typ av vin existerar inga bestämmelser iområdet. Lanserat i april 2012 är Marieta med sin livliga friskhet, lättasprits och tydliga drag av restsötma ett vin för till exempel den yngrepubliken.
Martin Códax erbjuder även viner från intilliggande områdensom Bierzo (röda menciaviner i olika varianter) och Monterrei (godello). Manrepresenteras i Sverige av Viña Española (Martin Códax, Martin Códax Lias) resp.Spendrups (Burgans).
Det första man ser när man nalkas Cambados är hurvinodlingarna i området har ett helt annorlunda utseende. Rankorna växer uppåt längsstöttor, ofta gjutna i betong, och blad och klasar är fästa vid tvärgåendeslåar, ofta metallrör. Denna pergolaliknande konstruktion kallas emparrada (ungefär ”uppbundet”) och ärresultatet av hundratals år av erfarenhet hos vinbönderna i området. RiasBaixas, de lägre vikarna, som detta DO i Spanien heter, präglas av ettkustklimat med såväl mycket sol som kraftig nederbörd under delar av året.Uppbindningen av rankorna tjänat till skydd mot såväl överflödig sol (via denkraftfulla bladvegetationen) som luftning gentemot fukten i marken.
I Salnes-området inom Rias Baixas som Cambados är centralortför handlar det till 100 procent om albariño. Druvan har en långvarig traditionhär och vinet, som är mycket friskt med hög syra, passar naturligtvis som handi handske till Galiciens stora naturtillgång skaldjuren. I Cambados äter manskaldjur så snart något ska firas, och traditionen bjuder att man till dettadricker vin som är högst ett år gammalt för maximal friskhet. Hela idén med denmer professionella utvecklingen av albariño i detta DO bygger på gamla traditionerav vinmakeri för husbehov. Det var så sent som 1986 som vinbestämmelserna för DO:tRias Baixas fastslogs. Martin Códax bildades 1986.
”Varje familj med självaktning har ett vinfält, ofta bara enhalv hektar, eller högst några hektar”, berättar Paula Lobato på Martin Códax,en av de stora vinproducenterna i Cambados, ett kooperativ med över 300 medlemmar.”Det finns i princip aldrig några vinfält till salu i trakten, och därförbygger vinnäringen på att man köper in druvor från massor av små lotter, i vårtfall från över 600 familjer.”
Dyra druvor
På Martin Códax får vi reda på att det är druvpriserna somgör att albariño inte är något billigt vin (”det är ju inte nån verdejo precis”).Någonstans kring två Euro per kilo betalar man för druvorna, mer ju högresockerhalten är. Teknikerna anställda av kooperativet åker runt och provarsötma och syra hos druvorna på fälten för att komma fram till den optimalaskördetidpunkten. Nu i början av oktober vimlar bygatorna runt vineriet avsmåtraktorer med släp som kör sin dyrbara last för leverans.
Namnet Martin Códax togs efter en lokalhistoriskt intressanttrubadur, eftersom man sökte efter något som skulle kännas typiskt Galicien. ”Hanskrev om kvinnor, kärlek och vin, så man tyckte att det var ett väldigt passandenamn”, säger Paula.
Vi besöker ett närliggande vinfält som man med avsikt väntatmed att skörda. Här finns nämligen utsikter att nå extrasöta sena druvor medinslag av botrytis, vilket hos Martin Códax utgör basen för experiment med ett förområdet helt annorlunda vin, Gallaecia.Men i övrigt är fältet helt representativt, familjeägt, granit i jordmånen,cirka en hektar stort, gräsbevuxet mellan betongstolparna som håller upprankorna. Albariñodruvorna är relativt små, med tjockt skal och ganska storakärnor, och växer i klasar byggda i grupper på en höjd som varierar mellan 1,60och 1,80 över marken. ”Det beror på hur långa familjemedlemmarna är som skaskörda”, skojar Miguel som är tekniskt ansvarig på Martin Códax. Behandlingenav rankorna och marken klarar sig utan alltför mycket besprutning. Det storagisslet är mildew, ett vanligt fenomen i fuktiga områden, och det ärkopparvätska som i detta fall är det vanliga motmedlet. Medelåldern på stockarnaär hos Martin Códax odlare ungefär 20 år, och Miguel menar att åldern inte harsamma betydelse för detta vita vin som det kan ha för rött.
Skörden 2012 är mindre än vanligt på grund framför allt enproblemfylld regnig majmånad, som är känslig eftersom det handlar omblomningen. Men kvaliteten blev bra till slut, om detta tycks alla producenteri området vara eniga.
Vinerna från Códax
Albariñoutbudet från Martin Códax domineras av den tvåstandardvarianterna som står för 98 procent av produktionen: Martin Códax 2011, det för områdetallra mest typiska, med gröngul färg, frisk doft, vita blommor, äpplen/päron, kraftfullsyra, ändå elegant smak, något spritsig karaktär med någon kolsyra kvar frånjäsningen, och en skymt av atlantsälta i eftersmaken, respektive Burgans 2011, med samma typ av doft,men något mindre syradominerad, krämigare och lite fetare i karaktären. (”Gjortför att passa fler och vara enklare att dricka”, kommenterar Paula).
På Martin Códax har man alltså tagit vissa steg för att mötaden bredare publiken. Ett av dem är att man använder sig av malolaktisk jäsningför mellan 15 och 70 procent av skörden, vilket alltså lättar den kraftfullasyran och är till för att öka tillgängligheten hos vinet. Sedan tillverkar manett antal varianter för att utveckla sig. MartinCódax Lias är en variant som bygger på druvor från en enda experimentvingårdpå 170 meters höjd. Där når druvorna extra mognad, därmed högre sockerhalt, ochde jäser i ståltankar på sina skalrester (”sur lie” som fransmännen säger) föratt öka struktur och komplexitet hos vinet. Årgången 2010 bär syn för sägen, dethar en stabilare kropp än vinerna ovan som gör det lämpligt för lite mer lagaderätter såsom paella eller vitt kött.
Det förekommer även fatlagring, även om man som vän avhögsyraviner ibland har svårt att se den tydliga poängen med detta, precis somi fallet tysk riesling. Martin Códax erbjuder oss Organistrum 2010, där namnet anspelar på en slags medeltidavevgitarr som ibland trakteras av två personer. Från rostfritt ståltankar är vinetdärefter lagrat fem månader på medelrostade Allier-barriquer. Målet är attbehålla druvtypiciteten och syran trots eklagringen. Och resultatet är inte sådumt, förmodligen det bästa i denna väg vi provar under våra dagar i Galicien, visssyra finns kvar och en snygg ålderston ackompanjerar ektonen. ”Egentligen tarvi bara upp en gammal tradition”, berättar Luciano Amoedo, som är en avvinmakarna hos Martin Códax. ”Förr i tiden hade varje familj ett fat hemma somde lagrade vinet på, även om givetvis de franska barriquerna är en senareföreteelse.”
Så till det redan nämnda experimentet, Gallaecia. Detta handlar alltså om en Late Harvest. Hittills harGallaecia bara gjorts vid sex för ändamålet lämpade årgångar, första gången1996, vi provar 2009. Skörden sker cirka 1,5 månader senare än den vanliga,allt för att få upp sockerhalten. Resultatet blir ett vin som präglas mer avtropisk frukt än citrus och gröna äpplen. Den riktiga cloun är botrytistonen,som man är ovan vid att finna i ett så pass friskt vin. Matmässigt är väl dettafortfarande en aning svårplacerat, men Luciano föreslår kryddstark mat, ellerfoie gras. Eller varför inte som en aperitif i gott sällskap, frågar han med glimteni ögat.
Nytt för året är ännu ett vin med sikte på en något bredarepublik, den första halvtorra varianten av albariño, kallad Marieta. För denna typ av vin existerar inga bestämmelser iområdet. Lanserat i april 2012 är Marieta med sin livliga friskhet, lättasprits och tydliga drag av restsötma ett vin för till exempel den yngrepubliken.
Martin Códax erbjuder även viner från intilliggande områdensom Bierzo (röda menciaviner i olika varianter) och Monterrei (godello). Manrepresenteras i Sverige av Viña Española (Martin Códax, Martin Códax Lias) resp.Spendrups (Burgans).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar