Mitt Malmö (back in the days)

Idag blir det inget om mat eller miljö utan om Malmö. (Och lite om musik).

När jag var femton sådär åkte jag på språkresa till Brighton. Kompanjoner var karlskogakompisarna Hegge och Olli, och alla bodde vi i intilliggande Hove, som för övrigt är Leo Sayers hemstad.

På samma gränd som jag, Nutley Close, bodde malmökillarna Stefan och Dick. Vi drack öl, BacardiCola och letade Slazengertröjor tillsammans. På resan köpte jag odödliga alster som Camembert Electrique med Gong, Axe Victim med Bebop Deluxe och lite mer mainstream Crime of the Century med Supertramp som jag hade lyssnat in redan på hemmaplan på Krämaren i Örebro. Vi fick på nöten av grabbarna i Brighton City som inte gillade svenskarna som hängde på diskot Revolution nere vid beachen

Både Stefan och Dick höll på med musik. Stefan spelade i tunga bandet (läs om dem på länken) Great Ad, som hade gjort en singel ("Borne, Andy, Mountain", fråga mig inte vad detta betyder). Dick möte jag några år senare i Uppsala, när han var på turné som basist med Dan Tillberg och han satte mig på gästlistan.

Vi hälsade på nere i Malmö året efter språkresan. Som jag minns det repade Great Ad i en elstation eller liknande i trakten av Borgarskolan. Vad jag definitivt minns är hur vi gatecrashade ett snobbparty i Kronprinsen, och att jag köpte "The Snow Goose" av Camel på Rollis Records i närheten av Lilla Torg.

Men föga anade jag då att Malmö skulle bli min hemstad, att båda mina barn skulle gå på Borgarskolan, att min kompis Janne skulle köpa basisten Kladdes i Great Ad:s basförstärkare tjugo år senare, att jag själv som han skulle spela på en Rickenbacker eller att Stefan efter diverse svängar i olika band skulle bli en berömd dokumentärfilmare. But, what goes around comes around. När jag flyttade till Malmö 1984 fanns en enda uteservering, Dockhuset på Lilla Torg. Stan har liksom avancerat...2010 öppnar Citytunneln, och MFF leder allsvenskan.