Riesling is king

Nu har jag en sån där übertydlig rieslingperiod igen. Det är som att smaklökarna instinktivt säger nej till den fatade chardonnayens ekiga beska, den blockerar svalget och ger olustrysningar, alltmedan rieslingens krispiga syra smeker gommen, frukten stiger upp i näsan och leker runt med sötman som nästan alltid är närvarande, och leendet stiger uppåt i ansiktet, från läpparna och uppåt. Har man inte något bra budgetaktigt hemma såsom Rabl Riesling, österrikaren från senaste släppet, eller Dr L, nämligen doktor Loosens fullfjädrade instegsvariant, så tvingas man ut i skåpet för att gräva fram Fritz Haags mästerverk från 2007, inhandlat på Münchens flygplats, eller en stillsam Dönnhoff från Nahe, i detta fall en Schlossböckelheimer Felsenberg Spätlese 2005.

Det GÅR INTE att kolka chardonnay när man inte känner för det. Aaaaah, riesling!

PS. Vid gårdagens afterwork med Palmer champagne, 2 ostron, Moules frites med riesling (aaah!) satt det särdeles fint (vi var på Le Rasoir, det alldeles utmärkta bistrostället nära Malmös Central) med avslutningen, en Cuvée Volupté, en vällusting från Coteaux de Layon, med en friskhet långt ifrån sauternens insmickrande fruktsötma, därtill klassig mineralitet och gul russineftersmak med bara antydan till ädelröta. Kan bara rekommenderas, ett glas för 110 kr måste anses vara närmast ett fynd, och du, du behöver absolut ingen dessert, detta är alla desserter koncentrerade i ett glas....