Efter den tidspasserade Vaudésiren nyligen har jag fått lite kalla fötter och tänker plocka ut en del äldre saker ur garderoben. Gårdagens Brancaia Il Blu 2002 var det dock absolut inget fel på. Distinkt italiensk doft, kraftig frukt med körsbärs- och vinbärstoner skvallrade om Cabernet Sauvignoninblandning. Detta är ju en IGT, en slags supertoskanare, gissningsvis sangiovesebaserad, anade jag. Men när jag kollade upp saken är det nog så att det är SG/Merlot i botten med en dash av Cab Sav.
Hur som helst, denna var inhandlad 2005 och således ett av de äldre numren i min primitiva vinsamling. Det enda jag har som är distinkt äldre är väl ett par Brunello från -99 som snart måste stryka med i nån temaprovning.
Brancaians smak fyllde munnen väl, lite rök och bibehållen frukt, tydliga fat. Skönt avrundad hade dess tanniner hunnit bli och den gick därför excellent till japanese style entrecote, strimlat i kraftiga bitar med gul morot, röd lök, vårlök, zucchini och kinesiska nudlar som ackompanjemang.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar