Så värst mycket tydligare blir det inte än en sen måndagkväll i slutet på oktober. Hösten är ett långsamt crescendo av stress, mörker, slut på värme, fukt, inga ledigheter, budget, familjetrassel och grusade förhoppningar.
MFF har sakta fallit sönder och alla medaljaspirationer är ett minne blott.
Vin smakar inte som det brukar utan är bara en rusdryck.
Jobbet sliter sönder en långsamt men säkert.
Kort sagt, det mesta suger.
Konstigt nog är det ändå så att när allt är som jävligast så kan det ändå vara gott med en liten kanelbulle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar