Hösten är ett gatlopp

Så värst mycket tydligare blir det inte än en sen måndagkväll i slutet på oktober. Hösten är ett långsamt crescendo av stress, mörker, slut på värme, fukt, inga ledigheter, budget, familjetrassel och grusade förhoppningar.

MFF har sakta fallit sönder och alla medaljaspirationer är ett minne blott.
Vin smakar inte som det brukar utan är bara en rusdryck.
Jobbet sliter sönder en långsamt men säkert.

Kort sagt, det mesta suger.

Konstigt nog är det ändå så att när allt är som jävligast så kan det ändå vara gott med en liten kanelbulle.

Mycket vin, ja, mycket vin, ja detta gjorde han....

Inte Gubben Noak men väl yours truly: Sen sist har jag tillbringat ett par dagar i Toscana, där jag bland annat fick tillfälle att besöka Cantina Redi i Montepulciano (just det, Vino Nobiles hemort) och därstädes inhandla några goda flarror. Jag har också något senare varit med och arrangerat en finfin Bourgogneprovning i Malmö, med nya och lite äldre viner från Greve de Vogüés domän (se tidigare inlägg).

M. Pepin vägledde oss genom vinmakandets vedermödor. Otroligt hur man kan minnas varje hagelskur varje år, men det är klart, det handlar ju om hur vädret kan äventyra ett helt års arbete så man minns väl varken man vill eller inte...