När man färdas genom det karga ölandskapet ser man snart att vin är en viktig del av öns odlingar. Det enda som egentligen konkurrerar med de låga, ibland snurrade rankorna är en annan av öns signaturprodukter, den santorinska cocktailtomaten som är liten men naggande god, ovattnad med mycket smak innanför skalet och en obligatorisk del av santorinisalladen, en lokal variant av grekisk bondsallad med kapris och öns chloroost som andra viktiga inslag. Att vinrankan odlas utan någon form av upphängning beror på att den klarar den starka vinden bäst på så sätt.
Assyrtiko kan på santorini förädlas på ett antal olika sätt. Det kan drickas ungt och tämligen likt mycket annat av europeiskt vitt; citrusdoftande, örtigt och med en syra som är godtagbar med tanke på de sydliga breddgraderna, frukttonerna är genomgående tydliga och lite tropiska, och en mineralitet som beror på den vulkaniska berggrunden är ofta närvarande. Ett fint exempel är Gaias (ja, producenten heter så) Wild Ferment som med sin tydliga mineralitet har lyckats hitta en stil som förträffligt passar de allerstädes närvarande skaldjuren. Men det finns även en annan stil med gammal tradition: Nikhteri. Ordet, som ibland lustigt nog transkriberas nykteri, har att göra med att man förr var tvungen att skörda på natten, sannolikt för att undvika onödig oxidation i de höga dagstemperaturerna. Nikhteri ska innehålla fler druvor än assyrtiko, ofta de lokala athiri och aidani. Men framför allt ska vinet fatlagras, vilket beroende på lagringstiden ger olika starka avtryck av trä, vanilj och neddämpad syra. När balansen hittas är detta ett välkommet komplement till grillade rätter, varför inte till en fin bläckfiskarm som på Naoussa, en genuin taverna vid kanten av calderan, den kraterartade västsidan av Santorini som ger ett hisnande och brant perspektiv ut mot den sovande vulkanen som en gång med sitt explosiva utbrott av glödhet lava åstadkommit detta dramatiska landskap.
Inlägg
